Marta gjorde bort sig – stora spelare slåss inte

FOTBOLL

Efter att ha vunnit 25 raka matcher sprang Umeå IK rakt in i Djurgården/Älvsjö.

Att förlora är en sak.

Att förlora ansiktet är en annan.

Jag hoppas att någon i UIK talar om det för Marta idag.

Det låg novemberkyla, frostkant och sibirisk enslighet över Råsunda. Cupen är svensk fotbolls eksem, en irritation som konstant återkommer. Det spelar ingen roll hur vi kliar, den bara finns där och stör. Vad var vi igår, 300 när damfinalen började? Tiotusen när herrarna sparkade igång?

Ödsligt, avmätt, kallt.

Herrfinalen var avgjord redan när Åtvidaberg kom in och kände på gräset en dryg timma före avspark. De kom som kusinen från landet, de såg ut som kusinen från landet, och före paus spelade de som kusinen från landet.

Damfinalen bjöd i alla fall på ett kallt krig som kom tillbaka; Djurgården/Älvsjö (vårt hopp i Europa) mosade Umeå IK (Sveriges bästa lag) och visade att de har musklerna kvar.

UIK har blivit bäst i Sverige tack vare två saker: Organisation och huvuden som hatar förluster mer än krig.

I går fanns varken eller.

I går gick de vilse i ett nytt spelsystem (4-1-2-1-2), igår joggade de in till en cupfinal som om den vore en efterfest. Ett litet ärevarv, så här på höstkanten.

Det blev inte så.

Djurgården/Älvsjö brann som påskeldar, Linda Fagerström var mer Malin Moström än Moström själv och Anna Hall tog inte ett steg fel. Utan åh-så-saknade Anne Mäkinen (på landslagslov) föll UIK:s mittfält ihop i en norrländsk gröt. Spelet efter marken försvann, och utan Mäkinen fanns ingen som hittade de rätta långa bollarna. Då spelade det ingen roll att Jane Törnqvist brutit tån, mittbackarna behövde inte mer än putta och bråka lite för att radera ut en hopplöst övergiven Hanna Ljungberg.

UIK gav Djurgården/Älvsjö chansen.

De tog den utan att blinka.

0–1 var ett pinsamt juniormisstag av Elaine, den tuffa vek ner sig i eget straffområde.

– Gör vi det över hela planen så händer det i såna situationer också, som Anna Sjöström sa.

0–2 var en dröm.

Victoria Svensson har samlat skador i år, men när det behövdes gjorde hon allt. Inklusive årets mål. Landslagsbacken Anna Paulson är 21, men såg ut som en flickspelare när Vickan bjöd på Cruyff-fint-festival och ett dykskott från 25 meter. Ett överlägset mål av en överlägsen spelare.

Fortsättningen var mest kamp och slagsmål.

Malin Nykvist skickade iväg en armbåge som träffade Marta riktigt otäckt i ansiktet. Det var inte den enda hårda smällen.

Det finns ingen som Marta Vieira Da Silva.

Ingen så charmig, så tekniskt gudabenådad, så underhållande. Men igår gjorde Marta bort sig. Hon fick mycket stryk. Det får skickliga spelare i fotboll. Men stora spelare svarar inte med att nita en motståndare, som Marta nitade Helén Fagerström.

En vaken domare hade visat ut Marta, och avgjort matchen redan där och då. Nu föll UIK lite senare istället, och den största smällen var den som de gick på kollektivt.

Stora drömmar, stora spelare, stora ord – och en stor förlust.

3–1 till lillesyrran.

Välkomna ner på jorden, UIK. Det kalla fotbollskriget är visst hett igen.

Simon Bank