Lika säkert som Fort Knox

FOTBOLL

Lars Nylin om Giffarnas avancemang till allsvenskan: Räkna aldrig bort Sundsvall innan den feta damen sjunger

1 av 4 | Foto: Tyst på er Andreas Yngvesson har just gjort 0-1-målet inför 7 620 åskådare på Bårsta IP mot Assyriska i den näst sista omgången av division 1 norra. Året var 1999 och målet var mycket viktigt i kampen om den allsvenska platsen...

”Svensk toppfotbolls starkaste hemmalag mot Superettans sämsta bortalag. Det kunde bara sluta på ett sätt. Med bortaseger. Givetvis.”

Enligt den evigt cyniska supporterns filosofi var fans av Gif Sundsvall på förhand inställda på att Giffarna INTE skulle säkra den allsvenska platsen i matchen mot Degerfors.

Inte en enda förlust på hela säsongen, bara tre kryss, tydliga segrar mot seriens bästa klubbar, mäktiga 27-1 i målstatistik – det enda insläppta målet var dessutom ett självmål. Allt detta hjälpte liksom inte. Inte när mantrat lyder: ”Gif sviktar alltid när det verkligen gäller”.

Och cynikerna fick rätt.

Degerfors Andreas Drugges mål – alltså Giffarnas andra insläppta på IP i årets seriespel – släckte drömmarna om allsvenskan, tillfälligt.

Men alla Giffare kunde ha sovit mycket lugnt under dagarna som gått sedan förlusten mot Degerfors.

Faktum är nämligen att Gif är lika säkra som Fort Knox i sådana här situationer.

Giffarna är kanske inget guldglänsande fotbollens Fort Knox. Men likväl i avgörande lägen ett lite grått, hårt motspjärnande, men orubbligt fort. Och grejar de det inte själva får de alltid assistans. Gif sviktar aldrig när det verkligen gäller.

Undantaget – Bois 2005

Problemet är att undantaget från denna sanning ligger så nära i tiden. På hösten 2005 ändade Sundsvall en sexårig vistelse i allsvenskan, klubbens längsta svit hittills, med att hamna i en direkt avgörande match mot Landskrona borta.

Sundsvall fick all den assistans som kan krävas. Bois fick i 69:e minuten en spelare utvisad. Efter tre byten fick man sedan en spelare skadats avsluta med åtta utespelare. Men vad gladde de Sundsvallsupportrar? I 80:e minuten rann Kevin Amuneke likt förbannat genom och satte det förgörande 1-0.

Men utöver det går det inte i modern tid att rubba Sundsvall. Om konkurrenten heter Häcken är det lika bra att låta bli att försöka.

1990 hade klubbarna i playoff en duell som är en klassiker lika svettig som då Hammarby lurade Vasalund på en allsvensk plats 1989.

Efter 4-2 i Göteborg, Gif:s sista viktiga mål gjort på stopptid, tog Häcken på reservarenan Timrå IP ledningen med 1-0 efter en halvtimme.

I paus stod det alltså 2-5. I den 86:e spelminuten hade Gif kämpat sig ifatt och kvitterade. På stopptid fick Sundsvallslaget in ett segermål.

2003 råkade Hisingenklubben återigen ut för Sundsvall i ett avgörande playoff. Gif vann med 1-2 på Rambergsvallen. Varför det inte hjälpte att Häcken vann borta med 0-1.

I den absolut sista spelsekunden hade Häcken ett distansskott som slickade överliggaren. Men Gudarna är med Sundsvall i sådana här lägen. Häcken borde i år ha insett att inte ens göra sig besvär mot Gif.

Men det är inte bara Häcken som råkat ut för det onda ögat. Utöver debaclet i Landskrona för två år sedan har Gif aldrig gått till en direkt avgörande match och kommit ut som förlorare. Åtminstone inte efter att klubben år 1964 för första gången gick upp i allsvenskan.

Läggmatch 1971? – slutminuter 1985 och 1992

Visst, Sundsvall har sladdat i serier, och till och med åkt ur ett antal gånger – som när man 1981 rasade ner i division tre. Men det har då alltid varit rejäla fall. Eller så har andra hjälpt till när Gif inte själva grejat bubbelvattnet och surströmmingen.

1971 krävdes vinst i slutomgången mot seriesegraren Holmsund för att rädda kontraktet. I paus stod det 3-0 till Umeålaget. En halvlek senare hade Gif vänt till 3-4 och Ljusdal fick bittra säga adjö till serien medan de muttrade om läggmatch.

Sex år senare var Gif i ett liknande läge och måste vinna mot uppflyttningsklara Västerås SK. Samma visa år 1977, 3-4 till Sundsvall, och Sleipner åkte i stället ur.

1985 inleddes Gif:s moderna era med att man klarade Skövde i kval från division III. 1-0 hemma räckte eftersom Gifgjorde mål på bortaplan i en 2-3-match.

1992 räddades kontraktet i division 1 efter kryss borta mot Gimo. Kvitteringen kom, rätt gissat, i slutminuten.

1994 tydde det mesta på att Sundsvall skulle behöva kvalspela sig kvar i ettan. Men ett sent 0-1 borta mot Sirius gjorde att Medelpadsklubben slapp den pinan.

Och så kom 1999 den andra klassikern i topplistan över Gif:s styrka i avgörande moment. Eller åtminstone Gif:s förmåga att klara sig ur kluriga situationer.

Efter att Sundsvall länge haft en solklar serieledning, som mest med åtta poäng, började maskineriet rosta framåt oktober. Efter bara en poäng på fyra matcher den månaden var Assyriska ifatt och det blev en avgörande match på Bårsta IP.

”Bara” bottenlaget BP kvar

Sådana matcher förlorar aldrig Gif, och inte nu heller. Det slutade 1-1 och 7 620 på plats trodde att Assyriska förlorat kampen till de norrländska gästerna. Sundsvall hade bara kvar att hemmabesegra redan avsågade bottenlaget BP.

Verkligheten blev en annan. BP spelade ut ett kantigt och nervöst Sundsvall. Slutresultatet blev 1-3 och ett nästan fullsatt IP var inställt på playoffspel mot Örebro. Då kom beskedet: Umeå hade slagit Assyriska med 1-0.

Bisarra scener utspelades när några hundra med radiosnäckor plötsligt började illvråla i en i övrig tyst och nedslagen Idrottspark.

Lägg till detta att Gif två gånger under den allsvenska sejouren 2000-2005 klarade sig kvar med avgörande segrar i näst sista omgången (Örebro borta år 2000) respektive den allra sista (Hammarby hemma 2001).

Sensmoralen blir: räkna aldrig bort Gif Sundsvall innan den feta damen sjunger.

Hade alla Giffare bara kommit ihåg detta under veckan som gick hade det inte varit en så hålögd skara som tog emot den allsvenska kvalificeringen. Men så är det att hålla på en klubb som förutsätts svikta när det verkligen gäller.

ARTIKELN HANDLAR OM

Superettan