Brasilien vinner - men tappar fans på det dåliga spelet

FOTBOLL

DORTMUND

Vad finns kvar när hajpen lagt sig?

Jo, ett fotbollslag som vinner matcher, men förlorar sympatier.

Okej, vi tar det här i början så slipper vi sen. Brasilien vinner, det är bra. Siffrorna är 3-0, det är bred marginal. Både Ronaldo och Adriano gör mål, det är effektivt. Turneringen har utvecklat sig precis som Parreira förutspått, det är träffsäkert.

Det är inte nu man ska vara på topp, det stämmer. Någonstans där inne finns ett sparkapital, det kan komma fram när det bäst behövs.

Men nej, nu är det nog. Det här var inte de dominerande känslorna efter att Brasilien tråcklat sig vidare till kvartsfinal. Mer än något annat är det i stället den här frågan som studsar mot Dortmunds husfasader: Vad är det som inte stämmer i Brasilien?

Jag ska inte dra den här metaforen för långt, men hade ekot kunna rabbla hade svaret som studsade tillbaka låtit ungefär så här:

Anfallarna gör visserligen mål, men är fortfarande för statiska.

Mittfältet är feldisponerat och blir övermannat.

Roberto Carlos och Cafú är fortfarande bra, men inte längre fenomen som själva dominerar sina kanter.

Och så måste det sägas till slut: Ronaldinho må vara "Världens bäste fotbollsspelare", men just nu gränsar han till att vara direkt dålig.

Det skulle ju bli hans VM, det här. Ronaldinho skulle bli den nya symbolen för Brasilien. Det har han i och för sig också blivit, men symbolen för ett trött, oinspirerat och faktiskt lite tjurigt Brasilien.

Ronaldinhos insats mot Ghana kan sammanfattas så här: Han gnällde på domaren, han gnällde på Cafú och han gnällde på Émerson. Han gav ytterligare ett par bevis för att han är världens mest överskattade frisparksskytt. Han gjorde inte så särskilt mycket mer.

Han erkänner det inte om någon frågar och han kan fortfarande pressa fram ett leende och ett surftecken när det krävs men den här turneringen har inte blivit vad han tänkt sig. Han vet mycket väl att han inte presterar enligt förväntningarna. Han känner pressen. Han tycker inte alls att det här är så jävla lattjo just nu.

Storlaget hade domsluten med sig

Förbundskapten Parreira har haft enskilda samtal med Ronaldinho både inför och under turneringen, där han har gång efter annan betonat vikten av att behålla glädjen i spelet. Att de samtalen över huvud taget ägt rum säger egentligen allt som behöver sägas.

På presskonferensen efter matchen fick så Ghanas förbundskapten Ratomir Dujkovic frågan om Brasilien var oslagbart.

- Si, i alla fall oantastligt, svarade han.

Syftningen gällde givetvis domarinsatsen, och jag har svårt att inte känna sympati.

Återigen fick ett så kallat storslag de avgörande domsluten med sig och även om situationen inte var lika avgörande tycker jag att Ghana har större anledning än Australien att känna sig bortdömda.

Straffen som Italien fick var diskutabel och jag tillhör den minoritet som faktiskt tycker att den var korrekt medan det var direkt felaktigt att godkänna Brasiliens 2-0-mål.

Nu går det inte att hålla Brasilien ansvarigt för domsluten, men det var ändå en sorglig syn att se den neutrala delen av publiken vända sig mot de gulgröna.

Brasilien skulle ge sig ut på propagandatåg i egenskap av "hela världens andra favoritlag", men just nu förlorar de fler vänner än de vinner.

Det beror inte bara på orealistiska förväntningar, på sambasnacket som står en upp i halsen och på en vulgär Nikekampanj om en så kallat "vacker" fotboll.

Det beror på att Brasilien helt enkelt inte spelar särskilt bra.

???

Vilken brassetröja som Dereck Boateng tar med sig tillbaka till lägenheten i Solna?

Cafús.

Erik Niva