Man retar inte upp Chelsea i onödan

FOTBOLL

Peter Wennman: Vinst är det enda som räknas

Hoppsan då, Chelsea-fans:

Känner ni hur marken gungar under fötterna?

Ser ni hur José Mourinho skakar så slipsen lossnar?

Märker ni att paniken sprider sig?

Va? Inte?

Foto: Överlägsna Chelseas Joe Cole och Michael Essien fick bara 1-1 borta mot jumbon Everton i går. Det var första poängförlusten för laget den här säsongen. Chelsea har plockat 28 av 30 möjliga poäng.

Jag menar, om Chelsea fortsätter att tappa poäng i den här takten så kommer det ju att bli en ny oavgjord match den...få se...31 december. På nyårsafton. Mot Birmingham.

Och då kanske laget bara är sisådär 25 poäng före tabelltvåan, hur ska det då gå?

Ja, ni märker att jag raljerar.

Det är aldrig roligt när tjusiga sviter spricker, och nog hade det varit kittlande att få följa Chelseas jakt på tidernas rekord ett tag till.

Men det blev "bara" nio raka ligasegrar.

I den tionde omgången nådde jumbolaget Everton 1-1 mot Mästarmonstret på Goodison Park, och många spärrar förstås upp ögonen idag och undrar hur i hela världen det kunde gå till.

Ett hysteriskt tempo

Tja, inte var det några konstigheter.

Förr eller senare måste det komma en sån här match där Chelseas motståndare spelar som om det vore lagets sista stund på jorden, när de, hetsat av en närmast galen hemmapublik, skruvar upp ett hysteriskt tempo och satsar på stenhård (ibland direkt rå), fysisk fotboll.

Ett sämre lag än Chelsea hade kunnat bryta ihop totalt av det vanvettiga trycket på Goodison Park.

Everton hade 1-0 i halvtid sen James Beattie smackat in en straff i krysset. Med tanke på vad som hände Bolton senast, som också hade 1-0 i paus, borde liverpoolgänget varit rätt nervöst inför andra halvlek.

Man retar ju liksom inte upp Chelsea i onödan.

Everton vek inte ner sig

Det gick också mindre än fem minuter av andra halvlek innan Frank Lampard - ständigt denne fenomenale Lampard - fick skottläge. Och så var det 1-1.

Då trodde många att cirkusen var igång, att Everton skulle klappa ihop och Chelsea defilera hem ännu en klar triumf.

Men det heltända hemmagänget, som alltså bara hade gjort ett ligamål innan gårdagen, vek aldrig ner sig.

Trots att José Mourinho efterhand kastade in fräscha offensiva krafter från bänken - Robben, Gudjohnsen och Crespo istället för Cole, Wright-Phillips och Drogba - höll Everton undan och fick 1-1.

Det är naturligtvis värt en applåd.

Det tunga, elaka anfallsparet Ferguson-Beattie, tillsammans igen, är jobbigt att möta. Och den ettrige Tim Cahill gav Chelsea fullt jobb på mitten.

Men det säger också en del om kvaliteten på dagens Chelsea, och de krav spelarna ställer på sig själva, att man pumpade på med allt man hade för att försöka vinna mot slutet. Oavgjort på bortaplan kan aldrig vara nåt att skämmas över i Premier League, men för Chelsea är det inget alternativ. Vinst är det enda som räknas.

Segerraden är alltså väck, men låt oss inte glömma:

4Chelsea har inte förlorat en ligamatch på 39 omgångar, inte sen mot Manchester City i oktober ifjol.

4Chelsea har tagit 28 av 30 möjliga poäng i höst.

Det är fortfarande en imponerande lagmaskin, om än med ett litet, litet hackande ljud i motorn i går.

Kan bli lite spännande

Min man för dagen:

Den väldige tysken Robert Huth, som stod som en slags Vitalij Klitschko där nere i försvaret och nickade bort alla höjdbollar som slogs mot Duncan Ferguson. Dessutom var Huth väldigt säker i passningsspelet. Det säger en del när en sån klippa tvingas sitta på bänken så ofta.

Med andra ord:

Det är inte direkt nån kris i Chelsea, om man säger så.

Däremot kanske det trots allt kan bli lite, lite spännande i ligan om Manchester United kan spräcka den där blå förlustnollan på Old Trafford den 6 november.

Veckans lista: VECKANS SNACKIS:

VECKANS SJÄLVMÅL:

VECKANS MÅLFEST:

VECKANS DUBBEL:

VECKANS GUBBE:

VECKANS STADSKAMP:

VECKANS OFINASTE GÄSTER:

VECKANS GÅTA:

VECKANS SUCK AV LÄTTNAD:

ARTIKELN HANDLAR OM