Antifotbollen förlorade

FOTBOLL

Bank: Jag skulle inte vilja heta Dunga just i dag

PEKING. Är du Brasiliens förbundskapten har du ett par enkla regler.

A) Vinn snyggt. B) Går inte det så förlora snyggt. C) I tredje hand – vinn fult.

Min poäng?

Att jag inte skulle vilja heta Dunga just i dag.

Det ska en idiot till för att skriva om gamla stötar när Leo Messi och Kun Agüero sprungit åttor runt ett brasilianskt försvar.

Men nån ska väl vara idiot också.

Och det råkar vara så att jag från min plats på Arbetarnas Stadion i Peking ser fyra män som förklarar hur ­Argentina kan slå Brasilien med 3–0. 

Sergio Batista, José Luis Brown, Diego Armando Maradona och Dunga.

Batista coachar Argentina. 1986 hade han helskägg och spelade bakom Maradona när Argentina vann VM. Brown är assistent. 1986 gjorde han finalens första mål när Argentina vann VM. Maradona står och hoppar på hedersläktaren. För 22 år sedan var han … Maradona.

Argentina kunde alltså inte gärna missa vilka de var.

Små genier och stora backar. Elakhet (Mascherano) och passningsspel (Gago) på mitten och världens kvickaste anfallspar (Kun/Messi).

Brasilien?

De lurades av den fjärde mannen.

Världsmästargneten Dunga tog över U23-laget för att vinna OS, den enda titel Brasilien saknar.

Han har skalat av allt som O Seleção står för, och ersatt det med reaktiv antifotboll. 

Herregud, vad plågsamt det är att se.

De spelar ett slags 4-2-3-1 med Hernanes och Lucas som det brasilianare kallar ”volantes” och svenskar ”balansspelare”. Ronaldinho är fri, Diego är playmaker och Rafael Sobis ensam anfallare.

De har bara ett spelmönster: Uppspel på vänsterkanten, där Ronaldinho­ och Diego väggspelar lite innan en av dem slår en crossboll till högerbacken Rafinha, som rusar iväg för att slå ett inlägg till ingen alls.

Saknar rätta spelarna

Man kan spela så – om det finns mittfältare som gärna kastar sig in i straffområdet.

Men jag repeterar: Brasiliens mittfältare heter Lucas, Hernanes, Anderson, Ronaldinho och Diego. Och Anderson hade defensiva uppdrag, han var barnvakt åt Messi.­ 

I Argentinas straffområde blev det alltså så tomt att det ekade när bollarna landade.

”Spelade utifrån våra styrkor”

– Vi vann eftersom vi spelade i vår stil, utifrån våra styrkor, sa Batista.

Brasilien gjorde tvärtom. Utan stil, utan starka sidor. Det höll i 50 minuter, sen kom Argentina runt till två skottinlägg – och två mål av Kun Agüero. Sedan fixade han en straff också, för säkerhets skull, så att förnedringen blev total.

3–0. Brasilien avslutade matchen med nio spelare.

Kvällen var varm som en bastu­kyss, Messi och Mascherano var bäst och inramningen fick det att kännas mer som Asienturné än semifinal. Publiken gjorde vågen och klappade händer när jumbotronen så beföll. 

På lördag spelar Argentina final mot Nigeria.

Jag vill inte heta Dunga då heller.

ARTIKELN HANDLAR OM