”Om tio år har vi ritat om kartan”

FOTBOLL

AIK-ordförandens dilemma: Att vara uteslutande OCH välkomnande

1 av 2

Kan en klubb vara uteslutande och välkomnande på en och samma gång?

Det är i alla fall ambitionen för Jonny Jergander – ny ordförande i AIK:s fotbollsförening.

– Jag ser gärna att AIK är idrottens motsvarighet till The Clash. Farliga – men också väldigt inkluderande.

Bakgrunden för den nye ordföranden i AIK:s fotbollsförening är inte självklar. Utan idrottsmeriter men med ett stort engagemang inom kultursfären är 50-årige Jonny Jergander en udda fågel inom idrotten. Ambitionen är däremot solklar.

– AIK ska vara inkluderande för alla, det är en viktig del av vad AIK och AIK-stilen innebär. Vi kommer inte undan den frågan. Som i alla sammanhang finns det säkert personer som har en annan uppfattning, som kanske inte tänker på det sättet och som inte ser att de är exkluderande. Men det här är Allmänna idrottsklubben. Titta på vad det betydde i slutet på 1800-talet när idrottsklubbar inte alls var till för alla. Det handlade snarare om klasstillhörighet, yrkesgrupp eller geografisk placering. Allmänna idrottsklubben hade en annan idé från början och det hörs bara på namnet. Det är jätteviktigt att vi vårdar och värnar om det.

”Inga kommentarer till mötet”

Det kan låta självklart men har visat sig vara allt annat än det i AIK. I supporterkretsar ansågs projektet ”Fotboll för Alla”, ett koncept som först och främst var tänkt att ge alla klubbens 300 tränare verktyg för att välkomna alla spelare oavsett kön, etnicitet eller sexuell läggning, så kontroversiellt att initiativtagaren Sofia B Karlsson mordhotades och tvingades bort från klubben.

– Jag satt i huvudstyrelsen i AIK då och var inte engagerad i fotbollen så jag vet inte vad som hände egentligen men jag tycker att arbetet med ”Fotboll för alla” känns både viktigt och betydelsefullt. Sedan vet jag inte varför man från dåvarande fotbollsstyrelsens perspektiv valde att agera som man gjorde men det var ett betydelsefullt arbete och idén med ”Fotboll för alla” är jätteviktig. Det är något jag absolut står bakom.

Jonny Jergander var med på årsmötet 2014 där Sofia B Karlsson upplevde att hon blev utsatt för en attack och misstroendeförklaring från organiserade supporterklubbar som ville stoppa henne från att ”försöka infiltrera AIK med sin agenda

– Men jag har inga mer kommentarer än det som är protokollfört. Det har jag aldrig om årsmöten.

Men det är ändå ett exceptionellt möte eller går det alltid till så här i AIK?

– Jag har inga övriga kommentarer till mötet i sig.

”Måste satsa på damerna”

Nu blir det upp till 50-åringen att hantera samma starka åsiktsgrupper i sitt arbete som ordförande för AIK:s fotbollsförening.

– Jag har ingen annan tanke än att jag måste lyssna på alla som finns på olika sätt i AIK-sammanhanget. Jag är öppen för alla typer av samtal, det gäller både mig som ordförande men framförallt som styrelseledamot. Styrelsen är öppen för samtal med alla, utan tvekan. Sedan är vi kanske inte överens i alla frågor men samtalen kommer vi inte ducka för.

Vi träffas på ett klassiskt konditori i Vasastan. Utanför signalerar den konstfrusna fotbollsplanen i Vasaparken att det fortfarande är ett tag kvar innan fotbollssäsongen drar igång på allvar men trots det är intresset redan intensivt.

Mitt under intervjun avbryts vi av en man som råkat höra diskussionen. Han är orolig över att AIK:s damlag degraderats och erbjuder sig att skjuta till nytt kapital.

– Damfotbollen är jätteviktig, utan tvekan, säger Jergander.

Hur mycket ska AIK satsa på herr respektive damfotboll?

– Utan att prata kronor och ören så är min allmänna syn att vi behöver fortsätta satsa på damerna. Damidrotten generellt är i dag inte lika kommersiellt gångbar som herridrotten men jämför man med för 20 år sedan, tio år sedan eller bara fem år sedan så händer något och det produceras numera superstjärnor inte bara inom friidrotten. Så det finns en optimism och allmän tro på damidrotten som jag tror kommer explodera. Det kanske dröjer ett tag men när de tjejer som växer upp i dag, med både manliga och kvinnliga förebilder, kliver in i elitspelet... Ge det tio år till så tror jag vi ritat om kartan och då hoppas jag att AIK är högst delaktig i det arbetet. Arbetar vi långsiktigt är det en satsning som kommer bära frukt på sikt, även ekonomiskt.

– Vi har sedan några några år en egen supporterfraktion inom AIK, Black Ladies, som stödjer damidrotten i alla former inom AIK. Jag hoppas verkligen på deras arbete och att de kommer lyckas skapa den viktiga supporterkulturen, som vi är så duktiga på inom AIK, även på damsidan. De är redan där nu men jag hoppas att de ska fortsätta växa.

”Finns en uppbyggd machokultur”

Jergander återkommer hela tiden till två saker: den viktiga supporterkulturen och behovet av att alla ska känna sig välkomna. Två inte helt lätta saker att förena på fotbollsläktare som många menar till stor del präglas av en ingrodd machokultur.

– Det finns en uppbyggd kultur och tradition inom idrotten i stort som i vissa perspektiv präglas av machokultur. Kanske både bland utövare och på läktaren. Jag tror inte heller det är något man förändrar på kort sikt utan det handlar om ett extremt långsiktigt arbete och det handlar återigen om att alla ska känna sig välkomna. Det finns en utmaning där tycker jag, inte minst som gammal gnagare, att hitta ett sätt där min klubb Allmänna idrottsklubben är den välkomnande klubben. Att alla ska uppleva den känslan från AIK. Men det finns också något attraherande med att AIK är just AIK. Vi har våra ramsor, ingen gillar oss och vi ställer oss lite utanför. Det attraherar den gamla punkaren i mig. Det kanske är en stapplande och långsökt parallell men jag kommer från en punktradition på 70-talet där vi hade rörelser som ”Rock Against Racism”. Titta bara på bandet The Clash, som jag gärna tycker AIK kan vara idrottens motsvarighet till. Clash var farliga – men också väldigt inkluderande.

Svårigheten att balansera de två sidorna blir extra tydlig när vi kommer till frågan om hatramsor. En självklar del av AIK:s läktarrepertoar men enligt kritiker bidragande till en konfrontativ och hatfull kultur.

– Jag tycker kanske inte hatramsor är det mest lysande alternativet. I grund och botten handlar det om att älska sitt eget lag mer än det går ut på att hata andra. Men sedan vore det ju naivt för mig att blunda för att det är en del av den kultur du hänvisar till som handlar väldigt mycket om vi mot dem som vi själva ju bygger upp. Så länge hatramsorna har kärlek i botten, för det måste vara en förutsättning någonstans, så kan det ändå vara rätt kul.

För vi mot dem-mentalitetet ska väl inte bort?

– Nej, det ska den INTE. Det vill jag vara tydlig med. Vi ska vara störst, bäst och vackrast och ändå vill vi ha någon form av ”vi mot dem-mentalitet”. Och så ska vi vara inkluderande och öppna för alla. Det är ju något att lyckas hantera... Men om man lyckas med det har vi det som AIK är.

AIK engagerar och Jonny Jergander har klivit rakt ner i den kokande grytan för att försöka förverkliga sina visioner som föreningsmänniska och AIK:are. Innan vi beger oss ut mot den spegelblanka fotbollsplanen utanför fönstret för att ta några foton hinner Jergander med att ta avsked av männen vid bordet bakom oss. Och att lämna sina kontaktuppgifter till den intresserade investeraren.

– Om tre-fyra år pratar vi om guld både för herrarna och damerna, säger Jergander.

ARTIKELN HANDLAR OM