”Jag tror att fotbollen kommer att rädda mig”

FOTBOLL

I Gothia Cup får gatubarnen från Tanzania revansch

GÖTEBORG

Återkommande malariaattacker är vardagsmat för Ambokile George Sozigwa.

Vistelsen under Gothia Cup är ett välkommet avbrott från livet utan mat och tjänligt vatten.

- Jag ber till Gud varje dag att vi ska få komma tillbaks nästa år, förklarar Ambokile.

Foto: från gatan till tronen 13-årige Ambokile är lycklig över att vara i Göteborg. Hemma i Dar es salaam lever han på gatan och hans enda hopp finns i fotbollen.

Det kanske mest imponerande laget i finalspelet var DYOC (Dar es Salaam Youth Olympic Centre) från Tanzania. Ett lag bestående av gatubarn - ofta föräldralösa - från Dar es Salaam.

- Vi har ändå tur som oftast får bo under tak. Många av våra kompisar bor alltid ute, förklarar Ambokile.

Själv lämnade han familjen för att söka lyckan inne i huvudstaden. Hans pappa är död och hans mamma lever på landsbygden långt från staden.

- Vi hade inga pengar och nästan ingen mat så jag var tvungen att flytta, förklarar Ambokile.

Lider av malaria

Under förra årets turnering led Ambokile av malaria och hade kräkningar och kraftig huvudvärk med jämna mellanrum. I år har det känts bättre.

Dessutom är olika typer av magsjuka och bristsjukdomar vanligasom leder till yrsel och trötthet.

- Det är vattnet som nästan alltid är dåligt om det överhuvudtaget finns. Vi måste koka det för att kunna dricka och ibland slarvar man, förklarar han.

Trots att livet i Tanzania är jobbigt på många sätt är det fotbollen och DYOC som gett honom, och många andra, hopp. De trettiotal killar som Ambokile spelar ihop med får gå i skola och spela fotboll tillsammans.

- Vi bor på två hostels och våra ledare tar hand om oss. Vi är som en familj, förklarar han

Två bullar per dag

Vissa dagar får de kanske bara två bullar att äta och trots att Ambokile tycker om att gå i skolan, orkar han inte alltid med att plugga. Dessutom tränar de för det mesta två gånger per dag.

- Jag blir väldigt trött ofta och kan ibland somna mitt på dagen utan anledning, berättar han.

Men på en fotbollsplan blir han alltid pigg. Ambokile skapade massor under finalen mot engelska Whitley Bay Boys, utan att kunna göra mål. Han räknar på fingrarna.

- Jag har ändå gjort 16 mål i år... och förra året gjorde jag 22, berättar han och ler.

Och när man tänker på att Ambokile bara är tretton år gammal och ändå har levt ute på gatan, utlämnad och beroende av andras godhet, är det fantastiskt att se och höra hur hoppfull han ändå är inför framtiden.

- Jag tror fotbollen kommer att rädda mig och jag tränar så hårt jag orkar, säger han och ser bestämd ut.

Och jag ber till Gud att vi får se Ambokile George Sozigwa och hans DYOC nästa år igen.

Ett av världens fattigaste länder

Martin Strömberg ([email protected])