”Trodde någon att jag skulle sitta och äta lunch med Nesta?”

avNemrud Kurt

Publicerad:
Uppdaterad:

Bojan om äventyret i Indien

1 av 5 | Foto: Bojan skriker ut sin glädje.

Kanske blir Elano AIK:are, kanske inte.

Oavsett vilket är Bojan Djordjic lycklig i Indien.

– Trodde någon i Sverige att jag någonsin skulle sitta och käka frukost med Alessandro Nesta? säger Bojan till Sportbladet.

Det kan svänga snabbt i fotboll. Fråga bara Bojan Djordjic.

Den gamle AIK-mittfältaren har gått från Skytteholm till fullsatta arenor i Indien på blott fyra månader. I dag leder han sitt Chennaiyin FC i den första av två semifinaler mot Kerala Blasters, klockan 14.30 svensk tid.

Att det är Bojan som leder laget är ingen underdrift, trots att han precis kommit tillbaka från en mindre sträckning.

Supportarna har kablat ut banderoller med en bild på svensken bredvid texten ”Captain, leader, legend” samt ”Bojan Djordjic Chennaiyin Fans”.

– Förutom AIK:arna tror jag att folket i Sverige tänker: ”fan, är han ens omtyckt?”. Mina vänner säger ju: ”ljuger du, Bojan? Är det verkligen såhär?” Men sen ser de via sociala medier att det stämmer. Och jag blir varm i hjärtat. Fansen har visat mig så mycket kärlek och det har varit ett fantastiskt äventyr, säger Bojan.

Elano blir AIK:are?

När Sportbladet ringer upp sitter han på ett hotell, omgiven av såväl världsspelare som inhemska doldisar.

– De indiska spelarna har utvecklats enormt, det ser man på hur de läser spelet och värderar lägena nu jämfört med dag ett.

Och världsstjärnorna? Nu har ju Nesta anlänt till ditt lag.

– En legendar. Trodde någon i Sverige att jag någonsin skulle sitta och käka frukost med Alessandro? Trodde jag ens det själv när jag satt där på ”Skyttan” och frös arslet av mig? Det är en ära. Alltihop.

– Senast i går sa Nesta: ”Nu är jag inte i Lazio, Milan eller en del av Italiens VM-trupp 2006. Jag är i Indien och då är vi alla på samma nivå." Då slås jag av hur de här världsspelarna har något extra som gör dem till legendarer och det är biten utanför planen. De är ödmjuka, jordnära och ser inte ner på någon.

En annan Alessandro – Del Piero – har du mött. Är han ligans bäste spelare?

– Nej, Elano. Utan tvekan. Han är helt överlägsen i sin touch, bollkontroll, frisparkar och målskytte.

Honom gav du en AIK-tröja. Har du gjort honom till ”gnagare”?

– Jag försöker göra mitt bästa. Jag är glad att han inte hållit någon annan tröja förutom den.

Räds inte förlust

Bojans tränare är en viss Marco Materazzi, italienaren som även vikarierat som spelare i en defensiv mittfältsroll. Han var också mannen som utsåg just Djordjic till kapten.

– När han gav mig bindeln sa han: ”Bojan, du är klubbkapten, inte bara lagkapten”.

Varför just du?

– Jag tror att man måste se hur Materazzi var som spelare, och att han kanske såg sig själv i mig. Han såg egenskaperna som behövdes för att leda en trupp. Jag tar hand om gruppen och pratar likadant med alla oavsett om du är en 20-årig indier eller en världsstjärna. Och det funkar. Vi har en stark sammanhållning i truppen.

– Ta en sådan som Elano, som jag precis käkat lunch och pratat om allt möjligt med. En väldigt ödmjuk kille som är trevlig mot allt och alla. Inga divafasoner. Han bara snörar på sig skorna och visar hur en sann stjärna ska bete sig.

Och han hatar att förlora, precis som dig?

– Jag är inte rädd för att förlora. Blir man rädd låser det sig oftast. Som när man i skolan tänkte: ”prov i morgon, prov i morgon, fan…”. Jag tänkte: ”prov i morgon – och? Jag klarar det”.

"Därför drömmer jag"

Visserligen gör Bojan ingen hemlighet av att han saknar Sverige, men samtidigt riktar han en känga mot mentaliteten:

– I Sverige tänker vi alltid ”tänk om, tänk om”, men i mina ögon faller saker och ting alltid på plats förr eller senare. Vad är folk rädda för? Vi ser bara det negativa.

Du tänker inte varför, du tänker varför inte.

– Ja, och jag kom hit med den inställningen. När man åker nånstans måste man förstå att man inte är hemma längre. Därför har det också varit fantastiska månader för mig, med allt från kulturen till respekten, från hur de tar hand om oss till att arenorna har så mycket publik att snittet passerat Serie A och närmar sig La Liga.

En liga på uppgång, alltså?

– Verkligen. Den har varit en större succé än vad jag anade när jag kom hit. Egentligen trodde jag aldrig ens att jag skulle gå från Norrettan och Luleå borta till 60 000 på läktarna och få byta vimpel med Del Piero. Men det är därför jag alltid drömmer och fortfarande drömmer. Så länge jag spelar måste jag få möjlighet att drömma.

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM

Indien