21.00 I DAG: BERL... IN MED BOLLEN!

FOTBOLL

Simon Bank: Elva män ska rädda en svensk sommar och sin stolthet

BERLIN

Jag har skrivit tillräckligt mycket och länge för att veta en sak om berättelser:

De ska ha en början, en mitt och ett slut.

I kväll, i Berlin, fortsätter berättelsen om en stor svensk VM-sommar.

Låt den inte ta slut innan den börjat.

Luften är ännu klibbigare nu än förut. Snabbtåget till Berlin tog bara tre timmar, och när jag kliver av på Ostbahnhof spelar det ingen roll om jag tittar åt väst eller öst (de flesta i Berlin ser åt väst, av gammal vana) för allt har blivit gult.

Hela stan är svensk.

Det är hattar, tröjor, mössor, horn, linnen, trumpeter, en älg, korta kjolar och allt är så gult att det skär i ögonen. Aldrig förr har så många svenskar vallfärdat till en idrottshändelse utomlands, det känns som en tidsfråga innan berlinarna döper om Alexanderplatz till Alexandersson

I kväll spelar Sveriges fotbollslandslag en match som kan avgöra en sommar.

Det kan bli fontäner, fest, flaggviftande - men det kan också ta slut på Olympiastadion i Berlin, en gryta så full av historia och människor att allt annat känns försvinnande litet.

Inga överraskningar

Det är i sådana här lägen man önskar att landslaget hade en Al Pacino, av den sort han är i Any Given Sunday - en halvkackig film om amerikanernas fotboll - när han ställer sig mitt i omklädningsrummet och håller ett tal som ger till och med klädhängarna gåshud.

Sverige har Lars Lagerbäck.

Det är, på sätt och vis, inte samma sak.

När Lagerbäck skickar ut elva män för att rädda en svensk sommar och sin egen stolthet så vet han ganska exakt vad som väntar. Paraguays förbundskapten Anibal Ruiz har inga stora hemligheter, anibalismen bjuder inte på överraskningar. Det är samma bollvårdande, samma eviga sökande efter spel genom Carlos Paredes i den känsliga zonen framför den svenska backlinjen. Möjligen blir kantspelet mer offensivt med Jorge Nunez på vänsterkanten, men förändringarna är små.

Paraguay är världens femte mest korrupta land, men de spelar fotboll med stor moral och - nu för tiden - stor teknik.

Men de överraskar ingen.

Sverige vet vad som kommer, de måste bara klara av det.

Kim Källström - ett frustande fullblod som äntligen släpps ut ur spiltan - och Tobias Linderoth måste fungera tillsammans i sitt försvarsspel. De måste stänga ner Paredes och flytta boll snabbt och rakt.

Har inte råd med missar

Kim måste hitta uppspelen bakom Nunez, eller på anfallares fötter.

Och Zlatan Ibrahimovic och Henrik Larsson måste synas.

Stora spelare kan ha tysta, bleka matcher. Henry hade det mot Schweiz, Ronaldo och Adriano stod över matchen mot Kroatien - men Sverige har inte råd med missar längre.

Stora spelare älskar stora matcher, och mycket större än så här blir det inte.

I kväll kommer det att handla om fart och fysik. Mot Trinidad och Tobago låg nyckeln i teknik och tålamod, och båda anfallarna låg centralt för att trycka ner backlinjen - men i den här matchen gäller fart.

Det går att kontra mot Paraguay, och det går att göra mål i luften.

Anibal har inga elefanter, han kommer att spela med VM:s kortaste backlinje och mittfält. Det kan passa Sverige (och Zlatan!) ganska bra. Roque Santa Cruz är en fenomenal huvudspelare framåt, men han har inte spelat regelbundet sedan andra sidan snön och den lurige lille Valdez är ett större hot, men inget omöjligt.

Nej, jag är inte rädd för Paraguay.

Jag är rädd för att detta svenska lag, en generations allra bästa, ska söla bort sitt stora VM, sin stora chans i livet.

Både laget och Lagerbäck är pressade, efter allt snack om slitningar och spelstrider. En vinst i kväll förändrar allt, och de vet om det.

Sverige har bara vunnit två mästerskapsmatcher på fyra mästerskap. Nu är rätt tid för hjältar och målskyttar, för ett nytt klassiskt mål. Det får se ut precis hur det vill, det får gärna göras med huvud, axlar knän och tår (eller klacken, Zlatan, gärna klacken) bara det kommer.

Om det här laget tar sig igenom sina småbråk och kommer ut som vinnare på andra sidan kan de gå hur långt som helst.

Sverige har ett väldigt bra landslag, det ligger en förtrollad sommar och ett förtrollat VM och väntar alldeles runt hörnet.

Både Olof Mellberg och Lars Lagerbäck lovade i går att spela för vinst, även om det är tio minuter kvar och det finns en möjlighet att spara det sista hoppet till Englandsmatchen. Det är naturligtvis rätt val, att hoppas på att slå England med fem pigga reserver är idioti. Sveriges stora chans finns i Berlin, i kväll.

Låt festen börja

Det vore så sorgligt om det tog slut här, som att gå runt med en miljon i fickan och veta att den just blivit värdelös (eller, kanske inte, tyskarna var med om det på riktigt på 20-talet). Sverige är för bra för det, och Zlatan Ibrahimovic är för bra för Paraguays försvar över 90 minuter.

Festen kan börja här - vi kan väl säga så?

Jag går längs murarna vid Berlins Olympiastadion och lyssnar på ekon från Sveriges sista träning. Det enda fotografi jag har av min farfars far, Einar, togs precis här. Det togs en sommar för 70 år sedan, när han besökte ett OS som handlade om saker varken han eller någon annan förstod just då.

I kväll handlar det bara om fotboll, bara en match, bara 90 minuter.

Sedan kan allt vara över.

Eller så har det bara börjat.

Tre supermål- fler klassiker i kväll?

Läs också:

Simon Bank