Thorén: Låt detta bli ett minne fritt från hat

FOTBOLL

Hon har stått upp när hatet haglat.

Så låt oss omfamna Nilla Fischer med kärlek och respekt.

Att mittbacken tilldelas Diamantbollen är en sportslig bekräftelse på hennes fina insatser, men också en påminnelse om vad en unik och stark förebild betyder.

Nilla Fischer, 34, har nosat på Diamantbollen flera säsonger. Som allra tydligast 2014 då hon kom till Fotbollsgalan som favorit till Svenska fotbollförbundet och Sydsvenska Dagbladets pris till årets bästa kvinnliga spelare.

Men Nilla Fischer fick vända hem utan boll när förträffliga anfallaren Lotta Schelin vann det prestigefulla priset för fjärde gången i rad och den femte totalt.

Den säsongen hade Nilla Fischer vunnit Bundesliga och Champions League med Wolfsburg samtidigt som hon var en av tio kandidater till Fifas guldboll.

2018 är klubbmeriterna inte lika omfattande. Ligatitel i Bundesliga finns där, men i Champions Leaguefinalen mot Lyon i våras föll Wolfsburg tungt. Fram till förlängningen och utvisningen för Wolfsburg präglade dock Nilla Fischers försvarsspel den mållösa tillställningen.

Och som mittback i en av världens bästa landslagsförsvar har Nilla Fischer tillsammans med Linda Sembrant och Magdalena Eriksson stängt i avgörandet mot Danmark med en VM-biljett på spel.

Skolades om under Sundhages tid

Jag har i stunder de senaste åren tvivlat på om Nilla Fishers spelsinne och kraftfulla fysiska spel ska räcka för att kompensera en bristande snabbhet. Jag har till och med formulerat tankar om "den svenska säkerhetsrisken i djupled", men gång på gång har Nilla Fischer kommit med motbevis.

Senast i den direkt avgörande VM-kvalmatchen när den danska stjärnan Nadia Nadim plockades ner effektivt.

Nilla Fischer skolades under Pia Sundhages tid som förbundskapten om från mittfältare till mittback. Det var ett grepp som blev gynnsamt för damlandslaget med en passningsfot i backlinjen som sällan skådats.

Men faktum är att när landslagschefen Marika Domanski Lyfors ringde till Nilla Fischer 2001 var det för att ge det det 16-åriga stjärnskottet i Kristianstad/Wä en plats som försvarare.

Debuten mot Norge 2001 följdes av spel i ungdomslandslagen innan Nilla Fischer under 2005 på allvar etablerade sig i A-landslaget.

Handlar i första hand om att få vara den man är

De senaste åren har hon spelat på den yttersta klubbnivån i Europa. I tider där damfotbollens karta ritats om, de stora manliga klubbarna i England vaknat så har Wolfsburg haft ett försprång och tillhört föregångarna.

I sommar återvänder Nilla Fischer till svensk klubblagsfotboll. Beslutet att flytta hem från Tyskland är inte fattat på sportsliga grunder, utan sociala.

Nilla Fisher och hustrun Mariah-Michaela har barn tillsammans och det handlar om att få ihop familjelivet.

Att Nilla Fischer återvänder till Linköping är på många sätt naturligt. Det är kända marker och en klubb med ambitioner.

Men när Nilla Fischer berättade om valet av klubb poängterade hon att tränaren Olof Unogårds öppet feministiska synsätt spelat in.

– Han är tydlig med att han är feminist. Bara det står inte alla för. Det i sig är en viktig del. Det betyder mycket för mig. Det är en öppen miljö där du behandlas med respekt och få vara den du är, sa Nilla Fischer.

Det som egentligen är så alldeles självklart är ändå inte det, varken inom idrotten eller i samhället i stort.

Det handlar i första hand om att få vara den man är.

Men också konkreta detaljer kring sportsliga förutsättningar.

Fick ta emot hat och ett tragiskt mordhot

Inför avgörandet i damallsvenskan satt jag på Kopparbergs Göteborgs kansli och talade med landslagsspelaren Olivia Schough. Hon berättade om små, till synes taniga detaljer, som tränaren Marcus Lantz tagit med sig in som rutiner. Några fler hotellnätter, prioriterade koststopp för att hitta bättre näring, välpumpade bollar (japp, ni läser rätt). Självklarheter för alla elitspelande herrar, men en vardag som saknas på damsidan kanske inte minst för att tjejerna är vana vid att det är så det är.

Men Nilla Fischer tillhör den kategorin spelare som inte nöjt eller nöjer sig, som inte dragit sig eller drar sig för att vara obekväm i syftet att peka ut en mer professionell riktning för damfotbollen. Nationellt och internationellt.

Dagens tacktal var ännu ett statement.

Men hon har gjort så mycket mer än så.

Hon har varit en röst, en förebild för en utsatt grupp människor. Hon har varit det trots att mörka krafter ständigt funnits närvarande.

Redan i samband med EM 2013 var Nilla Fischer en av spelarna i damlandslaget som - mitt under brinnande mästerskap - vågade berätta om hur hatet såg ut.

Hon var själv pådrivande mot det tyska fotbollförbundet för att bli den första spelaren att spela med en kaptensbindel i regnbågsfärger.

Priset hon fick betala för att göra det i damernas Bundesliga det var hat och ett tragiskt mordhot på Facebook.

Men Nilla Fisher har inte vikt sig eller ens unnat sig möjligheten att ta en kort paus i sin kamp oavsett om det handlar om människors lika rätt i samhället eller damfotbollsspelarnas fajt för att få en större andel av männens Fifa- och Uefa-pengar.

Parallellt med sin framgångsrika fotbollskarriär har mittbacken blivit en ambassadör för HBTQ-rörelsen och hon har engagerat sig i frågan på olika sätt.

I kväll hyllar vi Nilla Fisher för hennes framgångar i Wolfsburg och svenska landslaget.

I kväll ger vi också Nilla Fisher all den värme och uppskattning hon är värd.

Låt det bli ett minne fritt från hat.

avPetra Thorén