Bergström: Pia är störst genom tiderna

avKristoffer Bergström

Rätt att låta henne leda landslaget över EM 2017

1 av 2 | Foto: Pontus Orre

Pia Sundhage har ett år kvar av sin karriär.

Men redan nu är det dags att uttala de där orden som aldrig riktigt har fästs vid hennes gärning.

Hon är den största fotbollstränare som Sverige någonsin haft.

16 augusti hade Pia Sundhage bestämt sig för att hon ville fortsätta som förbundskapten. Hon hade flugit till OS i Rio och själv formulerat sina förutsättningar, sagt att hon skulle försvinna från landslaget vid ett misslyckande.

Men så vann laget mot Brasilien i semin, tog sig till OS-final och stående i Maracanas kulvert fanns inget behov av att vara subtil längre.

Är du sugen på att leda laget över EM 2017? frågade jag.

– Ja. Men man vet aldrig. Nu ska vi göra det här först.

Men du är mer sugen på att fortsätta nu än du var för två veckor sedan?

– Ja.

Så skrattade hon och gick.

Leder Sverige under EM

Alltsedan dess har förlängningen hängt på detaljer. När vi pratade efter EM-kvalmatchen mot Danmark förra veckan var förhandlingarna nerkokta till två krav från Pias sida. "Det är inte klart, men det kommer det att bli" sa hon.

Jo.

I går var förbundets generalsekreterare Håkan Sjöstrand på tjänsteresa i Schweiz, i dag är han hemma och skriver kontrakt med Pia Sundhage. Det är SVT som just avslöjat svensk fotbolls sämst bevarade hemlighet: Pia slutar inte 2016 utan gör i Nederländerna nästa sommar sitt fjärde mästerskap för Sverige.

Förlängningen har knappast med publicitet att göra. I sitt första mästerskap för Sverige, hemma-EM 2013, var Sundhage sin egen presschef och kampanjgeneral. Ingen tidning var för liten, ingen webb-tv-kanal för obskyr. Hon gav hundratals intervjuer, sjöng och poserade, pratade uppspel och löpvägar. När energin sinade var hon utmattad – och hela Sveriges mest omskrivna person.

Inne på femte spelsystemet

Men den här gången finns ingen överraskningseffekt i att låta Sundhage fortsätta. Hon medverkar inte längre i tusen och en talkshower. Så beslutet måste vila på andra grunder.

Inte heller kan avtalet bero på att landslaget behöver stabilitet.

Sundhage är världsfotbollens hydra, hon verkar ha åtta hjärnor som turas om att få genomföra sina idéer. Hon är inne på sitt femte spelsystem nu, om vi anser att dagens 4–3–3 är en annan uppställning än den hon sjösatte mot Moldavien i fjol (det är den). Så omvänt nog vore det stabilaste draget att göra sig av med Sundhage och få en mindre komplicerad och nytänkande coach.

Fick hon EM 2017 som tack för framgångarna då? Inte heller det vore värdigt en ledare som henne. Pia Sundhage har från början ökat genomströmningen av spelare i landslaget. Fler har fått chansen, men oundvikligen har fler lämnats åt sidan efter att inte ha tagit en plats. Var är Antonia Göransson i dag? Marija Banusic? Malin Diaz? Vart var ens Kosovare Asllani förra hösten?

Nej, Pia Sundhage är kvar för att hon är bäst på att leda sina lag till framgångar. Punkt. Hon är den person som har störst chans att ta Sverige till sitt första EM-guld sedan 1984, då hon som spelare satte den avgörande straffen.

Har tre OS-medaljer

Sundhage ska inte ha några tröstpriser, hon är inget pr-jippo, hon ska stå vid sidlinjen och leda oss mot ännu ett mästerskap.

Efter det ska vi värdera hennes gärning. För min del är hon redan den största fotbollstränaren Sverige haft.

Marika Domanski-Lyfors var närmast VM-guldmed blågult, Sven-Göran Eriksson vann Uefacupen, Lasse Lagerbäck tog oss till fem raka mästerskap, Tommy Svensson skolade om Brolin till en bronshjälte, Ulf Lyfors har ett EM-guld, Tord Grip visade värdet av ett lågmält ledarskap och Georg "Åby" Eriksson komponerade "Vi är svenska fotbollsgrabbar". Alla förtjänar de tavlor i förbundets finaste rum, men det största porträttet därinne borde föreställa en käring från Ulricehamn.

Pia har två OS-guld och ett -silver. Ett VM-silver och ett EM-brons. Hon korades till årets tränare i världen 2012. Den enda svenska förbundskaptenen som kan mäta sig med de meriterna är George Raynor som mellan 1946 och 1958 tog två OS- och två VM-medaljer med herrlandslaget, men George var engelsman och räknas därmed inte i samma kategori.

Det verkar som att Svenska fotbollförbundet har fattat ett rationellt beslut inför det kommande året.

De har konstaterat vem som är bäst i Sverige.

Sedan har de gett henne ett kontrakt.