Lagerbäck blåste nytt liv i Island

FOTBOLL

Laul: Om han är helt säker på det, vem kan säga emot?

Foto: Lars Lagerbäck och isländska veteranen Eidur Gudjohnsen möter pressen under söndagen.

MARSEILLE/ANNECY. Med Lars Lagerbäck i högtalarna körde jag de dryga 40 milen mellan medelhavet och alperna för ännu en intervju med Lars Winnerbäck.

Uppdraget är enkelt att formulera: Kontrollera om luften har gått ur Island efter självmålet på Stade Vélodrome.

Det visade sig svårare att utföra.

Uppmärksamma näthatare noterade säkert den lilla namnförväxlingen i inledningen ovan, och har kanske redan hunnit scrolla ner till kommentarsfältet för att påpeka vilken oduglig pajas jag är.

Jag kan avslöja att det är en högst medveten felskrivning för att få anledning inte bara att slå ett slag för Lasses nya platta (Winnerbäcks alltså), utan också passa på att komma med mitt bidrag till den nötta journalistiska genre där självbildssköna snubbar hittar en passande textrad att placera i dagsaktuell krönika.

Så jag lyssnade på ”Granit och morän” både framlänges och baklänges, genom solsken och regnskurar, och skivan får tre stabila plus enligt mig. Starkaste spåret med lämpligast text för denna krönika är ”Sysselmannen” (som är namnet på den norska regeringens högsta representant på ögruppen Svalbard).

Jag går förbi samma man varje dag, han är 300 mil hemifrån”, sjunger Lasse och då tänkte jag förstås på Lasse.

Lagerbäck, alltså.

Kändes som smekmånaden var över

Jag tänker ju ganska mycket på honom nuförtiden, av förklarliga skäl.

Häromdagen undrade min flickvän vem jag älskade mest, henne eller Lagerbäck?

– Ja du älskling, Lasse och jag har ju hängt ihop länge nu…

Men i går, efter den tunga poängförlusten mot Ungern, var det som att den positiva känslan och självsäkra stämningen kring hela fotbollsfamiljen Island dämpades en god del.

När Lasse Lagerbäck skyndade genom mixade zonen, på väg ut till en väntande buss, kändes det som att smekmånaden var över på alla möjliga sätt.

Det var alltså inte mycket att välja på: Bara att hoppa in bakom ratten, GPS:en på Annecy och sedan tugga de dryga 40 milen med Winnerbäck i högtalarna för att ta redan på om luften har gått ur den isländska succébubblan.

Det är en fin dag i dag”, sjöng Lasse och det vete fan men jag tror att han syftar på något annat, på något Island också måste göra nu:

Gilla läget.

Har luften gått ur Island?

Island är fortfarande obesegrade, de är en seger från åttondelsfinal, de möter ett Österrike som är under stark press, och som ännu inte gjort ett enda mål i den här turneringen.

Det är en fin dag i dag”, sjöng Lasse för tredje gången och det vete fan om jag höll med om för precis när jag svängde av till den vackra lilla alpstaden, omgiven av trädbeklädda bergssluttningar och havsgröna sjöar, svepte ett intensivt skyfall in över träningsanläggningen.

Men så skingrades molnen, solen kom tillbaka, och jag tänkte på den allra första intervju jag gjorde med Lars Lagerbäck (och Tommy Söderberg), augusti 2001, inför VM-kvalmatcherna mot Makedonien (den minns ni kanske inte) och Turkiet (den minns ni!).

Några moln på förbundskapternas himmel? frågade jag.

– Nej, sa Tommy Söderberg.

– Inte sportsligt. Men det är klart att situationen i Makedonien är oroväckande, sa Lasse Lagerbäck apropå på det politiska läget i landet då.

Om jag känt Lagerbäck bättre på den tiden, hade jag vetat att uttalandet gick att tolka på ett sätt till: Makedonien hade precis bytt ut 15 av 20 spelare i truppen, och Lasse Lagerbäck – mannen som gör tio Ave Kontinuitet som kvällsbön varje natt – hade förmodligen hellre suttit i Viasat-studion endast iklädd slips än att byta ut 15 spelare från en match till en annan.

I alla fall, tillbaka till solskenet i Annecy, EM i Frankrike, juni 2016, tre dygn till ödesmatchen mot Österrike i Paris: Har luften gått ur Island?

Lars Lagerbäck klev fram till det församlade pressuppbådet, fick syn på mig och stannade till:

– I dag har jag ingen buss att passa, så jag kan ju börja här, sa han.

– Det är en fin dag i dag, sa jag.

– Ja, det har funkat bra, inget att klaga på, sa Lasse.

”Tittar framåt igen”

Vi pratade en stund om den cynism som Lagerbäck saknade i slutet av matchen mot Ungern (”Du kan använda det uttrycket om du vill”), om att flera spelare ”gömde” sig efter att laget tagit ledning, inte ville ha boll (”Vi har haft det problemet några gånger tidigare”), innan jag tog sats för att ställa den fråga jag kört 40 mil för.

Då gick luften ur mig. Jag var plötsligt helt tom i huvudet. Jag hade glömt av vad jag skulle fråga.

– Fan, jag tappade frågan.

– Det är inte ofta det händer dig, sa Lasse och skrockade glatt, högt och länge.

Till slut fann jag mig, och Lars Lagerbäck hade nu chansen att övertyga mig och alla som läser det här att min känsla är fel.

– Det är klart att det var deppat i omklädningsrummet efteråt. Men vi har haft ett snack, vi ska ha lite mer återkoppling, sedan tittar vi framåt igen. Jag tror inte luften har gått ur oss på något sätt, sa han.

Förutsättningarna är dock sådana (även om vi ännu inte vet helt säkert beroende på grupptreorna-ekvationen) att Island kommer behöva vinna matchen. Tittar man på Lagerbäcks sju mästerskap och 23 matcher med Sverige, Nigeria och nu Island har han förlorat ganska få (sju stycken) men vunnit ännu färre (fyra stycken) plus tolv oavgjorda (då räknar jag resultatet vid 90 minuter i utslagsmatcherna mot Senegal och Holland som blev förlust i förlängning respektive på straffsparkar).

Där satt den, Lagerbäck

Jag frågade kryss-Lasse om Island ändrar något i det taktiska nu när hans försvarsfokuserade gäng förmodligen måste gå för vinst.

– Grunden är densamma men vi ska genomföra matchen bättre. Det var för många som inte ville ha bollen efter 1-0. Vi kan ju inte bara försvara oss, eller i alla fall nästan bara försvara oss. Det ska definitivt se annorlunda ut mot Österrike, det är jag helt säker på, sa Lagerbäck med betoning på definitivt och helt säker.

Och där satt den.

Där pumpade Lars Lagerbäck in ny, frisk luft i detta Island igen. För om han säger att definitivt kommer att se annorlunda ut, och dessutom är helt säker på det, vem kan säga emot?

Jag tackade för intervjun, och hoppade in i bilen för att köra mot hotellet.

Det är en fin dag i dag”, sjöng Lars Winnerbäck för fjärde gången.

Och ja, det blev nog fan det till slut.