Efter fansens ilska: ”Vågade inte fira”

Foto: Lefteris Pitarakis / TT / NTB Scanpix
Tom Pettersson och Sotirios Papagiannopoulos fick hålla sitt firande till ett minimum.
FOTBOLL

ISTANBUL. Det var tänkt att bli en promenadseger.

I stället var det hemmafansen som upplevde en mardröm i sitt eget helvete.

– Jag vågade inte fira, säger mittbacken Tom Pettersson.

Hemmafansen bjöd på förhand sedvanligt in motståndaren till sitt omtalade helvete.

Men spelarna i Galatasaray lyckades inte omvandla energin de fick från publiken på samma sätt som de gör i vanliga fall.

Östersunds försvarsmur var i slutändan för kompakt för dagens upplaga av ”Gala” att bryta sig igenom. Tom Pettersson och Sotirios Papagiannopoulos nickade undan inlägg efter inlägg och höll undan för allt, förutom ett slumpartat kvitteringsmål när det redan var för sent för hemmalaget att komma tillbaka.

– De får gärna slå de där inläggen för där är vi starka, konstaterar Tom Pettersson.

Höll igen firandet

De turkiska supportrarna buade och visslade på sitt säregna och extremt högljudda vis redan vid uppvärmningen för att störa ÖFK-spelarna – och Pettersson medger att det hade viss påverkan.

Åtminstone efter att Brwa Nouri hade förvaltat sin straff på bästa sätt i andra halvlek. Något han valde att inte fira för glatt.

– Nej, jag vågade inte det riktigt. Jag bara sprang fram och gratulerade, säger han och fortsätter:

– Jag tänkte fyra mål, det kan hända. Man vet aldrig, vi måste vara på tårna.

”Kommer aldrig glömma den känslan”

Nästan omgående efter gästernas chockartade ledningsmål skanderade hela arenan att Igor Tudor, Galatasarays tränare, skulle avgå. Och redan dessförinnan var Ilskan, irritationen och uppgivenheten påtaglig matchen igenom vid minsta missöde i hemmalaget.

Just därför var det som hände efter slutsignalen oväntat.

Gala-fansen visade plötsligt upp en helt ny sida som gav Östersundsspelarna ett minne för livet.

– Efteråt så ställde de sig alla upp och applåderade. Jag brukar inte få gåshud, men då stod det bara upp på mina armar. Det var magiskt. Jag kommer aldrig glömma den känslan, säger Tom Pettersson.

ARTIKELN HANDLAR OM