”Michelsen skiter i vad andra tycker”

Per Bohmans fem punkter

Foto: BILDBYRÅN
FOTBOLL

Hammarby och Sundsvall blev båda mållösa på Tele2 Arena.
Här är Sportbladets Per Bohmans fem punkter efter 0–0-matchen.

1. Kan Joel Cedergren göra våld på sin spelidé?

Det fanns i vilket fall inget bättre tillfälle än mot Hammarby på Tele2 Arena. Förstå mig rätt: på något plan beundrar jag att Gif Sundsvall för tredje året på raken fokuserar på en bollvårdande fotboll och försöker vara metodiska i sin speluppbyggnad. Cedergren har visserligen stadgat upp det något med en tredje mittback under 2017, men det är fortfarande ett enormt – på gränsen till naivt – risktagande som pågår när Giffarna tvångsmässigt spelar kvadraten på egen planhalva.
Varför i stället inte låta Hammarby – som fortfarande har stora problem med att föra matcher – ta kommandot och därefter utnyttja hemmalagets misstag?

2. Passivt, men inte dumt

Den eventuella dörröppningen stängdes dock igen i ansiktet på Giffarna. Hammarby sjönk nämligen så djupt – gav fullständigt bort initiativet – att bortalaget inte hade något annat val än att fortsätta på den inslagna kortpassningsvägen.

För Jakob Michelsen är förstås inte dummare än att han anpassar sitt lag efter Sundsvalls särpräglade fotboll, även om han samtidigt underkänner lagets förmåga att föra matcher.

Och det var i grunden ingen dum taktik. För det som vid en första anblick kanske framstod som passivt var i själva verket en ganska pigg plan. Likt väldiga vågbrytare stod storvuxna hemmaspelare som Johan Persson, Björn Paulsen och stoppade relativt effektivt upp norrlänningarnas puttriga bollrullande när de väl närmade sig offensiv planhalva. Bajen stängde käftarna vid rätt tillfälle, spottade ut bollen och gick till motattack.

Problemet? Hammarby var före paus inte tillräckligt koncentrerade när de fick chansen att kontraslå.

3. Michelsen går sin egen väg

För en klassisk bajare – uppvuxen med bröderna Ohlsson och en bataljon av klackande bohemer – är det säkert smärtsamt för självbilden att se sitt Hammarby stundtals ge upp bollinnehavet på hemmaplan mot en klubb som Gif Sundsvall.
Följaktligen ackompanjerades spelarna av dundrade burop när de moloket traskade av planen efter den första halvleken.
Det är dock inget Jakob Michelsen bryr sig om. Någonstans måste man uppskatta att dansken är så totalt hängiven sin matchplan att han fullständigt ignorerar över 20 000 åskådares djupt inrotade förväntningar på hur Bajen borde bete sig mot en mindre förening på hemmaplan.
Det vilar en slags självsäker arrogans över det som är svår att inte tycka om. Michelsen skiter helt enkelt i vad andra tycker. Det är alltid uppfriskande med en person som inte samlar på popularitetspoäng. Michelsen behöver dock få med sig resultaten om inte såväl supportrar som spelare ska ledsna.

4. Dibba glömde derbyformen

Bajens taktik blev dessutom mer framgångsrik ju längre matchen led. Mycket tack vare att hemmalaget – helt nödvändigt – satte en högre, och långt mycket aggressivare press när de störde Sundsvalls bolltrillande i den andra halvleken.
Det var alltså samma grundtaktik som före paus, men kryddad med lite mer framåtanda och frenesi – vilket ledde till att ett lamslaget Giffarna tappade boll efter boll på mittfältet.

Det gav Hammarby otaliga möjligheter till spelvändningar mot ett desorienterat bortalag.
Om bara målsumparen Pa Dibba inte glömt derby-formen på Friends Arena hade Bajen helt klart vunnit den här matchen.

Första tanken hos Sundsvallsspelarna verkar nästan alltid vara att leta ett bollhållande passningsalternativ i sidled eller snett bakåt snarare än rakt fram. Trots att de under dagens match skapade sina få chanser först när de unnade sig djupa lyror mot sina ytterspringare.

5. När ska det – helt – lossna för Jiloan Hamad?

Det är inte så att han är dålig, Hamad. Inte alls. Han har agerat som en fullgod – till och med bra! – allsvensk spelare där ute på planen de första fyra omgångarna. Men Hammarby värvade ingen bra allsvensk spelare – de värvade en kille med ambitionen att vara seriens absolut bästa spelare.

Det finns förstås förmildrande omständigheter: Hamad glimtar till bitvis med geniala framspelningar till Dibba. Hamad tar hela tiden ansvar för laget. Hamad köper lojalt att Jakob Michelsens nuvarande spelidé inte är optimal för honom.

Men han dominerar inte poängmässigt på samma sätt som under försäsongen, vilket nästan känns som en nödvändighet om Hammarby ska kunna överprestera den här säsongen.

ARTIKELN HANDLAR OM