48 000-kronorsfrågan: Hur surt är det här för Sverige?

FOTBOLL

BREMEN

Efter allt letande, allt sökande, efter alla överdrivna farhågor.

Pang, bom, krasch.

Så fick vi ett riktigt problem att bita i.

Det såg ju inte så blodigt ut, vare sig bokstavligt eller bildligt eller på något annat sätt heller. Det var i onsdags och först dunkade någon, i mitt minne Henrik Larsson, en boll stenhårt i bröstet på Andreas Isaksson. I nästa anfall drog Kim Källström nästa boll lika stenhårt i ansiktet på honom.

Det dröjde rätt länge innan Kim gick fram till sin långe målvaktsbästis för att kolla läget.

Som om inget hänt.

Skottet i Bremen såg inte så blodigt ut.

Kanske var vi bara för upptagna med att leta efter det - inbillade? - spöke som döpts till Zlatans formsvacka. En VM-uppladdning måste ju innehålla ett problem, en motgång att besegra. Det ingår i dramaturgin.

Så, varsågod, här är den:

En smäll som känns.

En käftsmäll som får hela den svenska VM-drömmen att skaka i grunden.

När Lars Lagerbäck i går satt upp i ett vitt, varmt tysktält med ännu vitare Verner Panton-stolar gick ett sus genom Sverige. Inte för att det var Lagerbäck, utan för det han sa.

Det susade som när Patrik Andersson slet av höftsenan i Saitama för fyra år sedan. Den gången såg jag direkt att något gick sönder, men ironin var lika träffsäker då som nu; Bjärred skadades på träningens sista skott, Isaksson skadades av sin bäste kompis.

2002 kom Andreas Jakobsson in och gjorde en drömturnering som mittback. Den här gången kommer en målvakt in, och den som måste komma in är en som byggt sin karriär på att komma in:

Rami Shaaban, förstås.

Han blev målvakt när pojklagets ordinarie målvakt var skadad. Han kom in i Djurgården och räddade en sjavig Tommy Jönsson-straff, och han kom in i Arsenal när David Seaman var skadad.

Fin kille, bra målvakt

Jag såg Ramis debut i Premier League, ett Nordlondon-derby på Highbury. Inte VM-gigantiskt, men gigantiskt.

Han gjorde inga drömräddningar, avgjorde inte matchen -men jag minns att han tog en Darren Anderton-frispark, att han inte övertände, och att han såg väldigt lugn ut.

Han är ju det, som person. Häromdagen stod vi och snackade om regler och förordningar, och Rami sa att han inte behövde några.

- Jag umgås med mina vänner, dricker min dubbla espresso och tar det lugnt.

Shaaban är sju centimeter längre än John Alvbåge, sju år äldre. Han har rest världen runt, brutit ett ben, spelat i Champions League och besökt fler märkliga klubbar än Paris Hilton.

Dessutom - inte för att det spelar någon roll, men det är värt att skriva - är han en av de finaste killar jag stött på i det här jobbet.

John Alvbåge är en minst lika skicklig linjemålvakt, men jag gillar Shaabans stil bättre; han står upp mer, är större, och han visade mot Finland att han är bra på att sätta igång spelet.

Andreas Isaksson sa så här när han fick sitt spelförbud:

- Surt.

Alla med hjärta lider med honom, men

48 000-kronorsfrågan är förstås den här:

Hur surt är det för Sverige att Isaksson saknas när VM börjar?

Det beror förstås på. Mot Trinidad och Tobago vinner Sverige även om Leif Pagrotsky står i mål (utan Foppa). Jobbet handlar om att plocka några hörnor, ta en frispark, vara vaken i 90 minuter.

Jämnheten försvinner först

Men om det otäcka händer, att Andreas Isakssons hjärna inte vilar sig frisk på en vecka, då är det här laget illa ute. Dels för att Paraguay är en atombomb jämfört med T&T, men också för att jag är tveksam till om Shaaban är en målvakt för ett helt VM.

För en målvakt utan matchvana är jämnheten det första som försvinner. Grunderna i tekniken finns alltid kvar, men det är lätt att bli lite överambitiös, lite för ivrig, att tappa något i koncentration.

Rami Shaaban har spelat 20 A-matcher på fyra år.

Sverige har använt två målvakter i ett enda VM, 1970 - och då gick det inget vidare, som bekant.

Om blågult ska gå långt i VM krävs en världsmålvakt som gör sitt livs mästerskap; en Rio-Kalle, en Ronnie, en Ravelli. En Rami skulle passa in fint, rent fonetiskt.

Men den där världsmålvakten ligger just nu och vilar en skakad hjärna.

Simon Bank