40 år som sportjournalist – det här var bäst hittills

FOTBOLL

Sandlin: En av svensk fotbolls stora segrar

Med några timmars distans till en redan klassisk svensk seger är frågorna tvungna att ställas:

När var Sverige bättre senast?

Har Sverige verkligen gjort så många bättre matcher genom åren?

De 2-0 mot Spanien på Råsunda den perfekta fotbollslördagen den 7 oktober 2006 kommer i alla fall att räknas in bland svensk fotbolls stora segrar.

Det var stående ovationer av en Råsunda-publik som, på en landskamp, inte jublat så sedan 2-1-vinsten mot England i september 1998.

Då som nu mötte vi den nation som i fotbollsvärlden rankades som nr 10, och då som nu visade vi att Sverige har ett recept att även möta fotbollens supermakter.

Den som minns min gårdagskrönika minns även att jag då tvivlade på det...

Det märkliga med segern är egentligen laguppställningen där sex man saknades från startelvan i VM-avslutningen, och där just de sex ersättarna kom att bli matchvinnarna.

Bakifrån:

S Isaksson-ersättaren Rami Shaabans tre jätteräddningar på skotten från Villa, Torres och Villa igen.

S Jonson-ersättaren Mikael Nilssons fart och förmåga att utmana och just hinna undan de långa spanska bentacklingarna.

S Lucic-ersättaren Petter Hanssons revansch på alla oss som tvivlat. Lurad av Fernando Torres i andra minuten, sedan släppte han inte till en decimeter, i halvtid hade vi 7-1 till "Petter Den Store" och slutade räkna. Matchens störste!

S Källström-ersättaren Anders Svenssons pigga fötter i önskerepris. Inte bara den aviga passningen som friställde vid 1-0-målet, han hade i andra halvlek en lika klurig en till Allbäck, som resulterade i hörna.

Öis-idolerna tackar med mål

Och längst fram:

S Henke-ersättaren Marcus Allbäck och Zlatan-ersättaren Johan Elmander, de gamla Öis-idolerna, som nu återförenas på högre nivå och tackar med två mål som kommer att gå till fotbollshistorien.

Elmanders 1-0 och ribbträffen strax därefter i en sällsynt explosion - han har ju inte gjort ett enda mål i ligan, till exempel...

Allbäcks gudomliga 2-0 med Puyol och Casillas som statister, en modell vi faktiskt sett tidigare.

Henrik Larsson använde den när han slog knut på några bulgarer i bronsmatchen 1994, och Torbjörn Nilsson gjorde det lite då och då i allsvenskan.

Det var faktiskt Spanien vi mötte

"Vem saknar Zlatan?" frågades redan minuterna efter matchen. Skadeglatt.

- Han borde sätta in en kontaktannons, försökte någon med.

Det har han redan gjort, och i vår är han tillbaka. Men för en plats från start får han allt kämpa nu.

Det här var inte bara årets bästa landskamp. Med tanke på motståndet - just nu rankat tia i världen - måste det vara en av Sveriges bästa landskamper mot en fotbollens stormakt

Det var faktiskt Spanien vi mötte. Ett lag visserligen utan Raúl men med världsstjärnor som Torres, Puyol, Casillas, Iniesta, Villa och allt vad dom heter...

Jag såg min första landskamp live på Råsunda den 26 juni 1955: 0-6 mot Sovjet där en viss ung Streltsov gjorde tre av målen och där de röda var så kapitalt överlägsna att målvakten Lev Jasjin - under pågående spel! - ett tag stod i mittcirkeln och tittade på.

Blivit några matcher under åren

Min första landskamp som sportjournalist gjorde jag på Råsunda den 26 september 1965, utsänd för Gefle Dagblad: 1-2 i VM-kval mot Västtyskland inför tidernas största svenska fotbollspublik (52 943 åskådare).

Det har, om man så säger, blivit några stycken genom åren.

Om man lägger in de tre kraven på att 1) Sverige ska ha vunnit, 2) motståndet ska vara av världsklass, 3) Sverige ska inte bara ha försvarat sig utan även haft ett eget spel, så undrar jag om inte detta är Sveriges bästa match under mina dryga 40 år som sportjournalist.

Än är det långt till EM i Schweiz och Österrrike. Närmast väntar Island på onsdag med ett nästan helt nytt mittfält, och isländska sagor brukar ju vara grymma saker. Men det kan inte hjälpas: just nu känns det INTE så.

Grattis, lagbyggare LAGerbäck!

Lasse Sandlin

ARTIKELN HANDLAR OM