Mejla

Frida Fagerlund

Fagerlund: Chelseas inkompetens kan ge Bournemouth nytt liv

Publicerad:
Uppdaterad:

LONDON. En skadelista längre än de flesta, en lovande anfallare som knappt kan skjuta på mål.

Både Bournemouth och Dominic Solanke har en trasslig höst bakom sig.

Kanske kan ett VAR-ingripande på Stamford Bridge bli början på bättre tider.

Om buropen var tillägnade ett taffligt Chelsea-spel, en skadad Joshua King eller Dominic Solanke är oklart. När den sistnämnde 22-åringen slutligen hoppade in under lördagseftermiddagen var hans Bournemouth på god väg att plocka sin första poäng på fem matcher.

Den där poängen skulle snart visa sig bli tre. Inte oförtjänt men med stor hjälp från VAR.

Ett skadeskjutet Bournemouth

Harry Wilson, Callum Wilson, Nathan Ake, Steve Cook, Lloyd Kelly, David Brooks och Adam Smith. Alla var de uppsatta på skadelistan som bortalaget presenterade inför mötet. Trots det fick klubbens stora januarivärvning, tillika en av Stamford Bridges förlorade söner, snällt värma bänken.

Det skiljer en månad mellan Dominic Solanke och Tammy Abraham som föddes 1997. Båda började spela fotboll i Chelseas akademi från ung ålder, båda ville vara strikers och drömde om att en dag få representera A-laget.

Trots att de konkurrerade om samma position var de oskiljaktiga om än olika. Medan Solanke är introvert är Abraham extrovert. När de var yngre ansågs Solanke dessutom vara en betydligt större talang än sin lagkamrat.

Frågan är vilka tankar som snurrar runt i Dominic Solankes huvud nu. Sedan förra sommaren, då 22-åringen valde att lämna Chelsea, har han dels hunnit med en misslyckad sejour i Liverpool. Under hösten har anfallaren inte gjort ett enda mål för Bournemouth. Faktum är att han knappt har skjutit (totalt hade han skrapat ihop 28 avslut på mål, i snitt ett per match).

Den första halveken handlade inte om Solanke och ärligt talat inte speciellt mycket om Tammy Abraham heller.

Påminde om derbyt mot West Ham

Hemmalaget hade svårt att få spelet att flyta, förflyttade mest bollen i sidled och slarvade en hel del. Emerson kom snett på det på vänsterkanten med Christian Pulisic framför sig som hamnade i kläm. Antonio Rüdiger, som verkar vara tillbaka fullt ut, slog några ringrostiga passningar och mittpartnern Kurt Zouma såg så där ostadig ut som han kan göra ibland.

Abraham hade åtminstone två bra lägen att ge Chelsea ledningen men i paus stod det fortfarande 0–0. Matchen påminde väldigt mycket om det förlorade derbyt mot West Ham (och den liknelsen blev bara starkare).

Bournemouth hade börjat maska redan i den 35:e minuten men lagom till den andra halvleken drog igång agerade de desto modigare. Joshua King och Ryan Fraser tvingade Chelsea-försvaret att springa och med halvtimmen kvar stod Zouma för en alldeles utsökt – och nödvändig – brytning.

Foto: Clive Rose / Getty Images Europe

Då klev VAR in

Frank Lampard försökte få ordning på kaoset genom ett dubbelbyte: Callum Hudson-Odoi och Mateo Kovacic in, Willian och Pulisic ut. Det gav effekt på så sätt att Aaron Ramsdale fick sträcka ut ordentligt för att hålla kvar Bournemouth i matchen.

Tidigare under lördagen, i Liverpools möte med Watford, påmindes vi återigen om VAR:s existens. Då handlade det om minimala offsides som troligtvis hade förbisetts under förra säsongen.

Med all sannolikhet hade Dan Gosling aldrig fått fira sitt segermål på Stamford Bridge om det inte vore för videotekniken. Linjemannen vinkade ivrigt när Bournemouth-spelaren jonglerade bollen över Kepa Arrizabalaga och Chelsea-spelarna verkade övertygade om detsamma, att det var offside. I samma ögonblick som de tillresta fansen skanderade ”VAR, VAR!” pekade Graham Scott mot mittcirkeln. 0–1 på resultattavlan. Mål. För Bournemouth.

Sheffields tränare Chris Wilder kunde inte hålla tillbaka sin kritik mot VAR när Sheffield åkte på ett liknande baklängesmål för någon vecka sedan. Samtidigt: Spela tills domaren blåser. Det borde inte vara svårare än så och i slutändan var det inte därför Chelsea förlorade.

Målet är dels välbehövligt andrum för Bournemouths tabellplacering men också för Eddie Howes framtid. Sju år är en lång tid och på sistone har det spekulerats i att tränaren kanske måste gå vidare. Vare sig han vill det eller ej.

Räcker knappast mot Tottenham

Det första Tammy Abraham gjorde vid slutsignal var att gå fram till en barndomsvän. Solanke kramade om Chelsea-anfallaren, växlade några ord, innan han lämnade honom för att gå och fira den första segern på sex matcher med sina nuvarande lagkamrater.

Abraham sjönk därefter besviket ner på knä vid mittcirkeln. Han ligger fortfarande tvåa i skytteligan, långt före Solanke, men i dag var varken hans eller Chelseas dag.

Det är bäst för Frank Lampard att de steppar upp lagom till nästa vecka. Den här sortens prestation räcker knappast mot José Mourinhos Tottenham.

Foto: Clive Rose / Getty Images Europe
Laddar Matchlista
Laddar Tabell

avFrida Fagerlund

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM