Mejla

Robert Laul

Laul: MFF:s tränare – en jäkla dansk tomte

Publicerad:
Uppdaterad:

Den här krönikan börjar med ett SMS.

Förstås.

Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN
Jon Dahl Tomasson.

Med en enkel, rak mening via smarttelefonens kortmeddelandefunktion svarade min kollega Per Bohman på en fråga jag ställt:

”Kikar efter att jag skrivit färdigt min JDT-intervju”.

JDT?

Är det en flygplats? Ett företag i byggbranschen? Eller en förkortning för ”jag dansar tango”?

Nä.

Jag förstår så klart att det står för Jon Dahl Tomasson, den gamle danske skyttekungen som nyligen presenterades som ny chefstränare för Malmö FF.

Ett framtida skräckscenario

Jag har inget problem med vare sig Bohman eller Tomasson, men jag har ett stort problem med de här initialförkortningarna. Låt säga att du ska skriva en mening om att en aktuell anfallare nobbat Hammarby och AIK för Malmö FF. Den skulle i en nära framtid kunna se ut så här om initialförkortningsfundamentalisterna får fritt spelrum:

”JJ erbjöd en hög sign on, BW en ännu högre, men IKT valde JDT framför pengarna”.

(JJ = Bajens sportchef Jesper Jansson, BW = Gnagets sportchef Björn Wesström, IKT = Isaac Kiese Thelin och JDT = Jon Dahl Tomasson).

Ett provocerande slött fikonspråk som kommer se förskräckligt ut i historieböckerna. Som att slå i Mora församlings kyrkoarkiv från 1854 där 46 av 238 barn hette Anna. På den tiden hade var femte människa samma namn, typ. Nästan lika illa som dagens själlösa initialtrend.

Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN
IKT och JDT under ett träningspass.

Jag är medveten om att problemet inte är helt nytt. Jag tog själv upp det i samband med Viktor Nilsson Lindelöfs genombrott härom året. I stället för det mjuka och personlighetskompatibla ”Vigge”, som följt med från uppväxten i Västerås, kallar fotbollsfansen honom i stället för VNL vilket för tankarna till en svår, venerisk sjukdom.

Fin gammal tradition

Det finns en fin gammal tradition av fyndiga smeknamn inom svensk fotboll – Magnus ”Skjorta” Bergström, Rolf ”Tejpen” Björklund, Thomas ”Poletten” Larsson, Magnus ”Turbo” Svensson, Atom-Egon, Johnny Bråttom och Svarte-Filip för att nämna några.

Med tiden hars smeknamnen blivit mindre fantasifulla, men fram till för några år sedan var det åtminstone en ort eller åtminstone ett ord. Nu är det bara initialerna kvar. Vad är nästa steg? En emoji?

Om jag varit dystopiskt lagd skulle jag liknat det vid ett samhälle som gett upp. En befolkning som inte ens försöker längre. En degeneration.

Jag menar, Jon Dahl Tomasson – hur svårt kan det vara att komma på ett fyndigt och rappt smeknamn som passar i både tal och skrift? Kalla honom Jånni-Dalle eller vad som helst, allt är bättre JDT (som för övrigt lika gärna kan kunna stå för en Jäkla Dansk Tomte).

Lever i ett SMS-samhälle

Men det är väl som det är. Vi lever i ett SMS-samhälle på gott och ont. Vi lånar pengar via SMS, vi har SMS-sex och ingen som skriver ett SMS orkar tydligen skriva ut ett namn om det består av tre olika delar. Ja knappt ens om det består av två.

Om jag inte missminner mig var det Djurgårdens supportrar som började med det är ofoget med sitt ”In MP we trust” i början av -10-talet (MP = tränaren Magnus Pehrsson).

Ovanpå allt annat elände startade initialförkortningshelvetet alltså med ett dåligt åldrat dubbelfel.

avRobert Laul

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM