Bank: Nu är de här, i utkanterna av en dröm – ta klivet in

FOTBOLL

MILANO. Resan som är mödan värd? Äh, det var då.

Nu är vi här, nu vill jag se ett svenskt landslag som tar sig hela vägen fram till ett mål ingen vågade drömma om.

Gå ut i strid nu. Gör det med mjuka fötter.

Foto: ANDREAS BARDELL

Steg för steg, seger för seger, och till slut hade vi alltså tagit oss hela vägen hit.

Söte Jesus.

En direkt avgörande match i elljuset på fotbollens La Scala, känslosträngarna spända till max, en av fotbollshistoriens maktpoler satt i gungning. Och så Sveriges landslag, ihopsatt med limstift och gem och lite stadig svensk struktur för ett år sen, mitt i allt.

Jag är fortfarande inte helt säker på hur vi hamnade här. Jag har vaga minnen av ett felaktigt bortdömt Bas Dost-mål, ett hemmafort på Friends, en holländsk förbundskris, ett Toivonen-mål från halva plan mot Frankrike och en perfekt genomförd kampfotbollsmatch i fredags mot Italien.

Jag har varit på den här arenan så löjligt många gånger, så många vintrar, på så många matcher. Jag har sett Pato och Balotelli debutera för Milan, jag har sett Zlatan Ibrahimovic vinna ligan med Inter och jag har sett honom förlora mot Tottenham Hotspur med Milan.

Men jag har aldrig sett något som det här.

Vardagskvällar på San Siro, med promenaden från Piazzale Lotto, matvagnarna och kommersen utanför, dimman och kylan och fukten och elljuset – det ÄR fotboll. Och ikväll står ett svenskt landslag mitt i det här monumentet för att visa för hela världen att de är ett extraordinärt tappert fotbollslag.

Jag hoppas att de inser att det här är något de, på det ena eller andra sättet, kommer att minnas i resten av sina liv.

– För mig skulle det vara det absolut största jag har varit med om, sa förbundskaptenen Janne Andersson i går.

– Jag har spelat tre EM, men ett VM som spelas i Ryssland kommer att vara det största jag varit med om i min karriär, sa lagkaptenen Andreas Granqvist.

Om du fick en chans, en möjlighet, att fånga allt du någonsin velat ha, i ett enda ögonblick – skulle du fånga det, eller låta det slippa undan?

Kan förlora sig till en bragd

Jag tillbringade halva dagen i går ute på Appiano Gentile, andra halvan inne på San Siro. På ena stället satt Gian Piero Ventura och navigerade runt frågor om hur många förändringar han ska göra i sin startelva (tre, verkar det som, ingen Insigne från start, han fjäskar inte), medan Gigi Buffon strålade med all sin sexiga världserövrar-aura. På det andra stället navigerade sig ett ansatt svenskt förbund runt frågor om damfotboll. De skulle inte ställas nu, när de kan störa de viktiga fotbollsspelarna ity SvFF är för jämställdhet – men med förnuft.

Italien måste vinna. Sverige kan till och med förlora sig till en bragd.

Det finns tusen frågor att ställa, men de flesta kommer att besvaras på planen. Klarar backlinjen av Italiens inlägg mot bortre ytan i kväll också? Får de Italien att spela runt snarare än igenom en gång till? Är Granqvist och Nilsson Lindelöf lika duellstarka som senast? Kan de hålla emot länge nog för att skicka upp den italienska frustrationen på överljudsnivåer?

Janne Andersson och Peter Wettergren har byggt en grupp och ett lag som i alla fall kommer att ge sig själva chansen. Här är modellen så grundtrygg och arbetsfördelningen så tydlig, här finns det utrymme för alla att överprestera och för ingen att fly sin del av ansvaret.

Och när elva italienska lejon rusar in till orkanen från 75 000 supportrar avgör vissa frågor mer än alla andra.

De handlar om striden och spelet, om att veta när man ska rusa in och när man ska låta bli. I fredags klarade Sverige balansen perfekt.

Marcus Berg och Ola Toivonen slogs med Chiellini och Bonucci matchen igenom, och gav mer än de tog. Sverige var modiga i presspelet, chockade Italien första kvarten, visade att de var där för att dominera.

Det är en del, men man måste ju spela också.

I Brave New World, boken som Tottenham-tränaren Mauricio Pochettino släppte häromveckan, skriver han om en intressant sak från sin tid i Paris Saint-Germain.

Klubben brukade mäta spelarnas stressnivåer, och ju närmare match de kom märktes en tydlig skillnad. De tekniskt bästa spelarna, som Ronaldinho, blev bara mer avslappnade, medan stressen ökade för de mindre tekniskt begåvade.

Sverige behöver både kamp och kontroll i kväll.

Trolig startelva – Så kan Sverige ställa upp i kväll 00:15

Ekdal kommer att saknas

En bild från matchöppningen i Solna, efter sju-åtta minuter: Efter ett svenskt inkast på vänsterkanten hamnar Emil Forsberg i en tät situation. Han är tvungen att rusa in för att nå bollen först, men istället för att kliva in i ett motlägg med kraft smeker han bollen åt sidan i en kombination av kraft och kontroll. Ett moment senare har han spelat fram Ola Toivonen till Sveriges första målchans.

Toivonen var duktig på att kontrollera både bollen och kampen, Emil Forsbergs konstruktiva spel var absolut livsnödvändigt för Sverige i fredags.

Och exakt samma krav kommer att ställas i kväll.

Italien kommer oavsett system att vara offensivare i kväll, och Sverige kommer inte att kunna slå ifrån sig i 90 minuter utan att andas med bollen. Sebastian Larsson och Jakob Johansson möter gärna boll felvända, men släpper oftast tillbaka den.

Albin Ekdal kommer att saknas. Han är säkrare med bollen, bättre på att få med sig bollen förbi förstapressen – och nu kan han inte spela.

Men vadå?

Sverige har slagit ut Holland, de har sänkt Frankrike, de har vunnit mot Italien. Ingen trodde på dem från början, men nu är de här, i elljuset, dimman, kylan och utkanterna av en dröm.

Ta klivet in nu. Ni kommer aldrig att glömma det.

Sverige-Italien: Inbördes möten 00:37