Magiska minuten

FOTBOLL

Berlin, i går 22.45 - här är berättelsen om ögonblicket som förändrade allt

BERLIN

22.45.21.

Det var då det kom.

Målet, det så efterlängtade.

En hel fotbollsvärld hade räknat ut Sverige när Fredrik Ljungberg nickade bollen över mållinjen.

Det här är berättelsen om ett magiskt ögonblick.

Inhopparen Johan Elmander får bollen på högerflanken, driver den med sig och tittar upp. Vad göra? Fyra minuter, inklusive stopptid, är allt som återstår av matchen mot Paraguay. Det har så långt varit en obehaglig repris av premiären mot Trinidad och Tobago. Sverige har skapat mängder av chanser, utan att kunna utnyttja dem. Zlatans friläge, Allbäcks lobb, Källströms vänsterkanon... Det verkar vila en förbannelse över det svenska laget. Olympiastadion i Berlin är fylld av svenska fans, men också av frustration. Det finns ingen rättvisa inom idrotten, fastslår 72 000 åskådare och miljontals tv-tittare.

"Det kan inte vara sant"

- Vad fan, nu har vi väntat på det där målet så länge att det är sjukt. Det här kan inte vara sant. Vad innebär det om det blir 0-0 i den här matchen också, säger Fredrik Stenman till Kalle Svensson, där de sitter sida vid sida på avbytarbänken.

- Ge inte upp. Det känns som att det här är vår dag, säger Kim Källström, som blev utbytt två minuter tidigare.

VM-äventyret är på väg att ta slut. Tiden rusar ifrån Sverige och den är på väg att ta en dröm med sig. Lars Lagerbäck brukar inte visa några känslor men är så frustrerad att han har sparkat till en vattenflaska.

Elmander ser inte det. Allt han ser är en blågul spelare som visar sig vara Marcus Allbäck, som står längst bort i straffområdet.

- Jag såg Henke på den första ytan framför mål och då sökte jag mig till bortre stolpen, säger Allbäck.

Elmander drar till bollen med högerfoten.

- När jag kommer närmare straffområdet slår jag inlägget. Jag ser att någon finns vid bortre stolpen, säger Elmander.

Inlägget är perfekt.

Såg Freddie i ögonvrån

- Min första tanke är att nicka bollen mot mål, men så får jag inte tillräckligt med kraft för det. Samtidigt ser jag i ögonvrån att någon kommer springande till höger.

Det är Fredrik Ljungberg.

Arsenalstjärnan har ryckt ifrån sin bevakare, är helt ensam, trycker till med pannan och ser bollen gå i mål bakom målvakten Aldo Bobadilla.

- Jag nickar mot bortre stolpen. Målvakten kom därifrån, och lyckligtvis går den in, säger Ljungberg.

Bänken, Olympiastadion, Sverige... Allt exploderar i glädje och lättnad. Matchuret visar 88.03 och Sverige har, för första gången sedan den 18 januari, gjort ett spelmål. Då var det Anders Svensson, i en träningsmatch som få brydde sig om. Nu är det Fredrik Ljungberg, i en ödesmatch i VM. Målet betyder så mycket att det är svårt att beskriva det.

- Shit, den gick in, tänker Rami Shaaban, en av många spelare som gett upp hoppet.

På hedersläktaren sitter fotbollsbasen Lars-Åke Lagrell. Han flyger upp från sin stol, som alla andra Sverige-anhängare.

- Jag gapar och skriker. Det finns stunder man inte bryr sig om var man sitter. Jag kan inte hejda mig, säger Lagrell.

"Vi ligger kvar och njuter"

Sekunden senare knackar en man honom på axeln.

Rösten är välbekant.

- Så här kan man inte göra på en hedersläktare, säger Uefa-presidenten Lennart Johansson, hälften på skämt, hälften på allvar.

Där nere, på planen, springer Allbäck fram och brottar ner Ljungberg, som står och kramas med Elmander. Spelarna ansluter en efter en, för att bilda årets skönaste tv-puckshög.

Domaren Lubos Michel är snart också framme.

- Upp med er. Matchen är inte slut, säger han.

- Killar, skit i det. Nu ligger vi kvar här och njuter, kontrar Allbäck.

Till slut kom ett helt landslag på fötter, trots att Sverige var nere för räkning. Ljungberg njöt av publikens hyllningar när han lämnade Olympiastadion. Det var då Lennart Ljung, målvaktstränaren, kom fram.

Han lyfte högerhanden och placerade den på Freddies panna.

- Den var blöt. Och het, säger han.

Jo, den var det, när klockan visade 22.45.21. Det var ett magiskt ögonblick.

Nicken som räddade Sverige - så här gick målet till

Läs också:

Stefan Holm, Michael Wagner, Robert Laul