Självklart ska spelarna ta med sig drömmen om guld till VM

FOTBOLL

Simon Bank: Vad i hela världen skulle vi prata om annars?

Det som var bara lite helt klart blev glasklart i går, på Råsunda.

Sverige ska till VM i Tyskland och alla pratade så smått om att vinna hela skiten.

Vi har Zlatan i laget.

Så vad i hela världen skulle vi prata om annars?

I Zagreb i lördags, när Kroatien var helt klart men Sverige bara var lite helt klart, smälldes det raketer och bomber (och något som misstänker var tomahawkmissiler) som om det inte fanns en morgondag. I går var det väldigt annorlunda, tre socialt missanpassade femöresraketer drog iväg upp i inget och Sverige var i VM.

Fredrik Ljungberg sa:

– Det var lite avslaget. Vi var ju klara, egentligen. Och folk ville inte bli skadade, så de vann rätt många 50–50-lägen.

Det fina med Ljungberg är att han inte bara är den förmodligen skickligaste analytikern i den här landslagstruppen. Han säger dessutom som det är. Och det var inte så mycket till match igår.

Island ställde upp laget som en gammal fiskarsäck, 4–5–1 med Gunnar HBK-Heidar Thorvaldsson som släpande forward. Sverige kändes överlägset, som att de kunde rinna igenom lite efter behov.

Svenskt jätteövertag

Behovet var nu begränsat.

0–11 hade räckt till en VM-plats. Och även om Andreas Isaksson sölade in ett skott som Kári Árnason sköt ända från Kaknäs så hann man aldrig börja darra på allvar.

Sverige hade ett jätteövertag på Islands backlinje, samtidigt som islänningarna låg disciplinerat och skar av uppspel. Kombinationen ledde till att både Wilhelmsson och Ljungberg fyllde på stenhårt högt upp och centralt. Alla ville vara med där det hände, men plötsligt stod där fyra-fem man på rad och väntade på boll.

Det gick inget vidare.

Island är ett lag man måste flytta lite på, lura i sidled, få att springa.

Istället blev Sverige långt, med låg backlinje och högt anfall och Anders Svensson lojalt hängande i eviga 60-meterslöpningar däremellan. Stackars sate.

Vad fanns det att se?

I början att Alexander Östlund gjorde en mycket bra inledning, med begåvade och vårdade uppspel. Och att Henrik Larssons konstanta rörlighet blir mer effektiv och nyttig för varje minut han spelar eller får spela.

Och så Zlatan, då.

Han sa en så fin sak i tisdags, om hur hans landslagsroll förändrats sedan förra VM:

– Man dominerar mycket mer ju mer man får spela.

Så sant. Får man bara komma in sista fem hinner man bara dominera lite; spelar man från start kan man dominera hur mycket som helst.

Sverige är ett oerhört starkt landslag med eller utan den där långe, det finns fem års statistik att bevisa det med. Lars Lagerbäck förtjänar alla hyllningar han fått, eller snarare inte fått. Men den som inte ser de dimensioner, det moment av total osäkerhet, som Zlatan Ibrahimovic tillför (även när han mest springer runt och tjurar) – den har inte tittat tillräckligt noga.

Utan Zlatan är Sverige ett lag som kan gå till åttondel i VM och göra bra ifrån sig (vi har världsspelare som Larsson och Ljungberg, toppspelare som Isaksson, Edman, Mellberg). Med honom är Sverige ett lag som kan dyrka upp vilka omöjliga situationer som helst, slå vilka lag som helst.

VM-guld?

Ja.

Självklart är det den drömmen ett svenskt landslag ska åka till gamla fina Tyskland med. Det är med guldchansen som med Fredrik Ljungbergs tvekan inför att ta på sig en stickad trekiloschampinjon på huvudet och gå ut på stan:

Den är liten – men den finns.

2–1-målet platsar i Playboy

I går, en småtrevlig kväll på Råsunda, gjorde Sverige två väldigt fina mål. Det tredje – eller andra, om man vill vara petig – var ett mål av den sorten att det skulle platsa på ett mittuppslag i Playboy.

1–1 var Zlatans volleymål, ett högerskott av exakt samma sort som hans mål mot Rapid Wien i Champions League. Han trycker ner bollen i marken, med en pisksnärtsvrist. Inte slump. Smart.

3–1 var ett göteborgskt kanonmål, ett fint växelspel mellan Kim Källström och Marcus Allbäck som slutade med Kims andra högermål i höst.

2–1 var en dröm, en konstruktiv spellösning långt ner av Olof Mellberg som fortsatte längs med vänsterkanten över till högerkanten in i mitten till Zlatan som tittfintade fram en ohyggligt läcker liten chip till Henrik Larsson. Avslutet var en mästares, och det finns fortfarande inga skäl i världen att ifrågasätta vem som ska spela bredvid Zlatan Ibrahimovic i Tyskland nästa sommar.

För dit ska vi.

Tar ni med surkålen och bratwursten så ordnar jag senapen.

Så får Lagerbäck ta med sig Zlatan.

Simon Bank