Plågsamt - och hemskt

FOTBOLL

6 000 på Råsunda och impotent spel - är ni inte bättre än så här?

Den 28 juli 2004 var en fin kväll - för alla som gillar att grilla.

För svensk fotboll däremot var den plågsam, för Djurgårdens IF hemsk.

Är ni inte bättre än så här?

Foto: GRÄSLIG MATCH, DIF Djurgården är långt, långt från den kvalité som gjorde laget till svenska mästare 2002 och 2003. Andreas Johansson och hans lagkamrater lyckades inte skapa många konstruktiva chanser mot Kaunas - som inte direkt kan räknas till något europeisk storlag. Om en vecka väntar returen i Litauen.

För många blåränder måste det ha känts som att festen tagit slut nu.

Sextusen personer. På Råsunda. Impotent spel. Buande publik. 0-0, mot ett lag som Dif-tränaren inte kunde namnet på. Och efteråt fanns inte ens en spetsig Lukic-analys att trösta sig med.

Den ödesmättat lagde har alltså ammunition för ett regemente.

Men inget är nytt.

Svensk klubbfotboll har problem. Inget visar det tydligare än exemplet Djurgården.

0-0 mot Kaunas är inget man skryter med, men heller inget som håller för allmänt åtal.

Det räcker med att titta på de andra resultaten i kvalet för att fatta att inget längre är givet i Europa.

Rosenborg slet för att göra sena 2-1 mot ett lag från Moldavien, Sparta Prag hade enorma problem när de fick oavgjort på Cypern och Hajduk Split kämpade hårt för sina 3-2 mot ett irländskt lag.

Bara två favoritlag (Shaktar Donetsk och Wisla Krakow) lyckades avgöra sina möten i första matchen.

Det här var väldigt illa

Sett ur det perspektivet är 0-0 mot "Kauskas" - som Kjell Jonevret kallade dem - ingen katastrof.

Sett ur alla andra"

"jo, det här var väldigt illa.

Djurgården, de svenska mästarna, mötte inget bra lag. De som påstår att litauerna hade ett rappt passningsspel och snabba omställningar gör det mer utifrån fördomar om östeuropeisk fotboll. Kaunas var väldigt, väldigt svagt.

Ett amatörgäng på besök ute i den stora världen, med gammaldags markeringsspel och en urcharmig coach som klonats fram i Walt Disneys laboratorier och som tog över laget tio dagar före seriepremiären.

Utan mod och självförtroende

Kaunas spel var som Greklands i EM, om ni tänker bort all teknisk och passningsmässig kvalité.

Djurgårdens spel var som Djurgårdens spel, om ni tänker bort samma saker.

Plus mod. Plus självförtroende.

Tränarparet Jonevret/Rehn hade pratat om kantspelets vikt. Förstås. Mot ett lag med markeringsspel och tre centrala mittfältare krävs det att man hittar andra lösningar. Djurgården gjorde inte det. De hade en ytterback (Markus Karlsson) som inte är gjord för överlappningar och en ytterback (Mattias Concha) som inte vågade fylla på.

Rullstol hade räckt

Geert den Ouden var så orörlig att Darius Sanajevas kunnat punkta bort honom från en rullstol.

Andreas Johansson gjorde en blek skådespelarinsats i rollen som Andreas Johansson. Och på mittfältet hade det där patenterade passningsspelet ersatts av ändlösa bolltransporter till ingen nytta alls.

0-0 är inget att oroa sig över. Det är ett gångbart resultat inför en bortamatch.

Annat är värre för Djurgården.

De har vågat stå för kaxighet, arrogans och en egen idé - det räckte för att skapa en strålande modell, men det räckte inte i Europa. Och i går vågade de inte ens överlappa mot" Kauskas?

En ny ledare på planen behövs

Om Djurgården inte tänker överge modellen vars främsta fanbärare hetat Källström, Elmander, Rehn, Åkeby och Lukic har de ett problem att lösa och det är att hitta en ny ledare på planen, någon som spelmässigt och mentalt kan öka tempot och få de andra att tro.

Utan det snabba spelet finns inte längre något som skiljer Dif från andra allsvenska föreningar, och det vore för trist.

Det borde Kjell Jonevret oroa sig överom något.

När det gäller tillståndet för patienten i det stora hela, den svenska fotbollen, är väl ingen överraskad.

Malmö FF förlorade mot Cork, Djurgården darrar mot Kaunas, Halmstads ordförande vill inte vinna SM och - tja, det är väl rätt mycket där svensk fotboll står i dag.

Vi och "Kauskas".

Det var, på det sättet, en ganska gråkall kväll på Råsunda i går.

Simon Bank