”Glad att hon lever”

FOTBOLL

Caroline Seger om sin uppväxt med en drogmissbrukande syster, rollen som landslagets clown och tron på OS-guld

FUKUOKA. Den svåraste situationen hon lärt sig hantera finns bortom fotbollen.

Damlandslagets Caroline Seger berättar hur hon påverkats och formats av systern Jennys långvariga drogmissbruk .

– Jag är bara glad över att hon lever, att hon mår bra och att vi kan prata med varandra, säger hon.

Vi kastar oss mellan ämnena och Caroline Seger, 23, är spontan och öppen. Solen skiner i japanska Fukuoka, ett par lediga timmar väntar och både strand och pool finns inom räckhåll.

Caroline Seger har nära till skratt och bjuder på sköna ironiska skämt, men berättar också om sin personliga mognad.

En mognad som hänger ihop med fotbollen – men också den svåra familjesituationen.

Det är på frågan om hon har upplevt någon motgång i karriären som Caroline Seger väljer att berätta om sin syster Jenny och hennes problem.

– Min syster är missbrukare – och det är inget jag gömmer eller tycker är pinsamt för jag har levt med det sedan jag var tio år, säger Caroline Seger och fortsätter:

– En sådan situation gör att man har upplevt det värsta.

”Varit jobbigt”

Fotbollen har varit ett andningshål för henne, en miljö där hon har hämtat ny energi.

– Ibland har det varit så jobbigt, men när jag har kommit till fotbollen har jag lyckats koppla bort det. Fotbollen har varit en liten fristad, men det har varit så tufft ibland att man undrat hur man ska kunna gå ut och prestera en match. Så rent mentalt har det gjort mig starkare.

Du talar väldigt öppet om din syster, är det något ni har valt tillsammans?

– Jag har sagt till henne att jag är stolt över henne. Ibland har jag varit rädd för att jag ska hänga ut min egen syster när jag berättar det öppet, men det handlar ju inte riktigt om det. Så länge man lägger fram det på ett bra sätt så respekterar min syster det och säger att det är okej för henne om jag vill berätta.

Inte perfekt

– Många familjer väljer att stänga in problem för man ska vara den perfekta familjen utåt och så kanske många har trott om oss. Det behöver inte alltid vara perfekt utan alla har vi våra brister inom familjelivet och det är inget att skämmas över.

Är Jenny i dina tankar nu under OS-samlingen?

– Nej, det har pågått under en sådan lång tid att det är en del av min vardag...

– Jag behöver inte fokusera på hur hon mår. Hon hör av sig till mig ibland och säger att hon är stolt över att jag är här.

Är hon på behandlingshem?

– Nej, nu har hon kommit till insikt.

Caroline tror att systerns missbruk har påverkat henne själv starkt.

– I mångt och mycket har hon format mig till den jag är. Jag tror att hon har gjort enormt mycket för mig omedvetet. I många situationer där andra människor har det svårt så har jag lyckas hantera det på ett bra sätt för man har upplevt så mycket annan skit.

Stämplad som kaxig

En annan händelse som format personen och fotbollsspelaren Caroline Seger är en viss presskonferens inför EM 2005. Caroline ler och skjuter snabbt in ”Åhh, vad ska du fråga nu då...” innan orden ens landat på hennes sida av bordet.

Hon ler och påminner själv om utspelet som väckte sådan uppståndelse.

– Jag sa ”jag ska avgöra EM”...

Dåvarande förbundskapten Marika Domanski Lyfors hade plockat ut den 20-åriga mästerskapsdebutanten i EM-truppen och Carolines citat väckte uppmärksamhet.

– Många satte stämpeln att jag är kaxig. Det kanske inte är bilden av mig egentligen. Det är självförtroende blandat med glimten i ögat. Men jag var mer en clown då som ville synas, som en slags bekräftelse. Jag kom med till EM och helt plötsligt syntes och hördes jag, det blev för mycket av det goda.

”Aldrig säga så nu”

Hon har i efterhand fått äta upp sitt utspel.

– Jag får fortfarande höra det av spelarna i laget.

Vad säger de?

– De frågar när jag ska avgöra och vilket mästerskap det ska vara...

Hon tar det där med ro, Linköpingsspelaren. Och konstaterar krasst att det är svårt att säga emot.

– Jag var inte bra. Jag avgjorde inte ett dugg, men det var inte fel – utan ändå ett mål för mig. Men jag skulle nog aldrig sitta och säga så i dag.

Förändrat mittfält

Så vad säger du inför OS då?

– Att jag ska passa fram...

Lagom mediaslipat så där?

– Nä, jag tror inte att jag blivit mediaslipad. Jag har mer mognat. Jag känner att jag inte behöver synas hela tiden och jag har blivit mer trygg i landslaget. Man var inte van vid uppmärksamheten då. Plötsligt var det fotografer och journalister på träningarna och jag undrade om de skulle ta kort på mig. Det blev ett energiläckage som hette duga. Man tänkte mer på det än på vad man skulle göra på planen.

Det hon ska göra på planen i stundande OS kan i rena fotbollstermer slipas ner till att agera spets i en mittfältsdiamant.

Sedan VM i fjol har förbundskapten Thomas Dennerby ändrat på balansen på innermittfältet och skapat djup mellan Seger och Nilla Fischer.

Gillar nya rollen

En förändring som mer offensiva Caroline uppskattar.

– Nilla är lite mer defensivt lagd än vad jag är och så har hon ett tillslag som inte jag besitter så de vill använda henne som en vändspelare. Jag är den korta

insticks-typen, som ska vara med på tillbakaspel från forwards. Jag gillar mer att anfalla än att försvara, även om det också är mitt jobb. Så jag trivs i den rollen, måste jag säga. Jag kommer lite högre upp i banan och med mina kvalitéer tycker jag att det passar mig.

Tror på guld

Hon har inför OS brottats med en bristning i låret, men är nu helt okej och formen är mycket bra.

Hur går det i OS för Sverige?

– Vårt mål är att ta medalj.

Vad säger hjärtat?

– Jag vill ta guld, något annat vore dumt.

Och vad tror du?

– Laget har kapacitet att ta guld.