Det här kan vara det dummaste Argentina gjort

FOTBOLL

Om fotboll väger mer än livet – vem vill du då ha som ansvarig för den.

Argentina funderade en stund, innan svaret kom.

Gud. Förstås.

Jag är lite misstänksam mot Woody Allens senaste film.

Inte för att jag ogillar Woody Allen, utan att för att det finns något oroväckande med att den skyltar med heta hångelscener med Javier Bardem, Penelope Cruz och Scarlett Johansson.

Det låter f ö r bra.

Och då brukar det vara det också.

Där har ni huvudargumentet mot Diego Armando Maradona som förbundskapten för Argentina. Argentinas fotbollsförbund är hopplösa, obotliga, otidsenliga romantiker när de plockar in det gamla gänget från 1986 och ber dem göra om alltihop från sidlinjen (och dessutom presenterar alltihop på Diegos födelsedag!).

Det finns tusen rationella skäl till att det är ett katastrofalt beslut, men det går inte att protestera.

För hur kritiserar man kärlek? Hur raljerar man över romantik?

Maradona kan göra fiasko som förbundskapten, men han kan aldrig misslyckas.

När han var tolv år gammal intervjuades han i argentinsk tv. Han bolltrollade i en minut, sen fick han frågan om vad han drömde om i livet. Med ett barns självklarhet radade Diego upp tre saker: ”Att spela i ligan, att bära landslagströjan i ett VM – och att vinna det”.

Han debuterade som proffs när han var 15, 1976, samma år som militärkuppen. Han vann VM på egen hand tio år senare. Diego ÄR Argentinas moderna historia.

Han var alltid en ”pibe”, ett ord som i Argentina betyder ”grabb” men också mycket mer. När argentinare pratar om ”en riktig pibe” så bär det kulturella konnotationer om kreativitet, spontanitet, fräckhet.

Aldrig nära en riktig tränarkarriär

Och Maradona är förstås inte vilken pibe som helst. Han är el Pibe del oro, guldgrabben. En fotbollsgud med egen kyrka och allt.

Betyder det att han är en bra tränare?

Nej, verkligen inte.

Maradona har aldrig varit nära att ens vara nära en riktig tränarkarriär. Det han gjorde i Mandiyú de Corrientes och Racing på 90-talet var bara gästspel, och de senaste åren har han mest ägnat åt att försöka missbruka sig till döds, vara hejaklack på Bocas matcher eller kasta skit på USA och rosor till Hugo Chávez och Fidel Castro.

Så vilka kvalifikationer har han?

Han har inga ledarskapsutbildningar – men han har burit ett och ett halvt land på sina axlar. Han har ingen erfarenhet – men han har gjort allt. Han har inte varit en del av den moderna fotbollen – men han har uppfunnit den.

Kommer skymma sikten för laget

West Ham-tränarn Gianfranco Zola berättade häromveckan hur han lärt sig fotboll av Maradona i Napoli, att det viktigaste var att se hur Diego alltid hade lösningar på allt. Nu ska han hitta en lösning på Argentinas landslagsproblem.

Hur?

Tja, det första man kan säga är ju att kaptenen kommer att skymma sikten för själva laget. Men annars då?

Organisationen pekar ju mot en modernisering av konceptet som gjorde los Albicelestes till världsmästare -86. Då var pragmatikern Carlos Bilardo (näste sportchef) tränare, med en filosofi som sa att ett lag ”behöver sju som försvarar, bara tre som anfaller”, och mötet mellan den realismen och Maradonas konstnärskap gav guld.

Senast jag såg Maradona i levande livet satt han på en läktare i Peking och såg Argentinas U21-lag köra över Brasilien med 3–0, tack vare Batistas och Browns kombination av elakhet (Mascherano) och världens kvickaste anfallspar (Kun/Messi).

Så kommer Maradonas filosofi också att se ut, men när jag läser vad han sagt i den tv-intervju där han lanserade sig själv som förbundskapten så är det en annan sak som slår mig.

Geniet vill skydda genierna

– Vi måste bygga ett lag som inte beror för mycket på Riquelme eller Messi, säger han, och lägger till att Argentina inte ska pressa Messi så hårt.

Så oerhört rörande! Geniet vill skydda genierna. Nummer tio vill avlasta sin nummer tio.

Att utse guldgrabben till förbundskapten kan mycket väl vara det dummaste Argentina gjort.

Men det är omöjligt att inte älska en så vacker dumhet.

ARTIKELN HANDLAR OM