Går inte förbereda sig

Bank: De kommer krocka i full fart

Foto: Scanpix

När Mikael Stahre tog över AIK piskade han in en programförklaring i spelarna:

– När vi kör så kör vi.

AIK kör på söndag.

I går promenerade de bara in på Råsunda och hämtade vad de skulle.

Hur förbereder man sig för en match som kräver varje liten fiber av aggressivitet, hårdhet och beslutsamhet?

AIK gjorde det genom att spela en match utan varje liten fiber av aggressivitet, hårdhet och beslutsamhet.

Precis som IFK Göteborg–Halmstad i tisdags så var AIK–Örebro en match som handlade om en annan match. De enda som var där för att spela

fotboll och ha roligt var ÖSK, resten pulsade genom döda löv för att göra ett jobb och spola tiden framåt. Norra stå gjorde ett vackert guldsvart tifo, från södra läktaren hängde en banderoll som bad spelarna att ”Kriga för guld”.

Hela inramningen, från läktarvolym till tränarinstruktion, andades socialstyrelse-peptalk:

KÖR (men kör försiktigt).

I tisdags kväll stod jag i ett omklädningsrum och pratade med Gustav Svensson, vi pratade om vilja och kunskap och Gustav sa om sitt IFK:

– Vi är inte tillräckligt bra för att kunna spela av en match, vi måste ösa på.

AIK är inte bättre, de behöver också sitt tempo och sin reflexmässiga framåtanda för att få igång sitt spel. De måste satsa på tre poäng för att ta en. I går gick de in med två uppgifter, och ingen av dem handlade om att vinna matchen.

De skulle ta en poäng. De skulle undvika att få några avstängningar.

Inte sedan Drillos Norge inledde matcher med att skicka bollen till inkast har jag sett spelare som så snabbt och tydligt visat sin matchplan. Det tog 28 sekunder innan Jorge Ortiz kastat sig UR en närkamp med Nordin Gerzic på mittplan, livrädd för ett gult kort.

Horribelt bortdömt

Mikael Stahre är en smart grabb, han skickade ut sin bästa startelva för att inte visa på någon ängslan – men försiktigheten fanns där likafullt. Presspelet blev lidande, och Örebro är ett för skickligt passningslag för att inte utnyttja den sortens handicap.

De gjorde ett korrekt mål som domarna horribelt och orättvist stal, de fick ett mål gratis av Daniel Örlund och Per Karlsson. Däremellan var de långa stunder klart bättre än AIK. Bestämdare. Mindre oroliga.

AIK skuggjabbade, stod där de skulle och spelade som de skulle – men utan att slå ut slagen. Det var som att se en liten svart kissekatt som sträckte på sig försiktigt, för att värma upp inför ett avgrundsdjupt lejonryt.

Martin Mutumba petade in 1–0 för AIK, det blev 1–1 till slut och när historiens hemskaste, härligaste guldfinal börjar på söndag leder AIK redan med 1–0.

Hur hanterar de den vetskapen? Hur hanterar IFK Göteborg den?

Behöver Paneys frenesi

Det bästa för AIK vore att inte hantera det alls, att göra exakt det man misslyckades med i går och gå rakt in i matchen utan att tänka på vad som väntar bakom nästa hörn. I går, när det blivit sent och kallt och det luktade höst från Råsundas gröna men glesa gräsmatta, gled spelarna förbi som samma gamla sköna rövarband de varit hela säsongen.

Jos Hooiveld gick runt och skakade händer som en amerikansk presidentkandidat. Dulee Johnson hade Gucci-skor som fått El-Hadji Diouf att rodna. Kenny Pavey räckte fuckfingret igen.

Bojan Djordjic haltade illa men var ändå Bojan Djordjic, och log lyckligt när jag berättade vad de sjungit om honom på Gamla Ullevi.

När det här gänget kör så kör de.

Därför tror jag att de trots allt kan ha gjort ett misstag när de gick in på Råsunda med högerhanden vilande på handbromsen. IFK gjorde samma sak i tisdags, men tvingades vräka på med allt de hade och kom därifrån med ett moralhöjande minimirakel. AIK stod i stället och sträckte armarna i luften efter en av säsongens passivaste insatser.

Jag förväntar mig 150 procent

Mikael Stahres jobb är nu – utöver att bestämma sig för om han behöver Kenny Paveys frenesi mer än Martin Mutumbas trolltricks – att skölja bort den smaken, att få sina spelare att älska tanken på att gå ut i en sorts äventyr ingen av dem närmat sig förut.

– Jag har spelat stora, stora matcher, men ingen sån här final, sa den galet intelligente Ivan Obolo.

– Nej, aldrig någon direkt avgörande, sa den intelligent galne Bojan Djordjic.

IFK Göteborg och AIK kommer att krocka i full fart på Gamla Ullevi på söndag. Det är tre dagar dit, till en match som till 75 procent handlar om kunnande och till 75 procent om psykologi.

Jo, jag är medveten om att det blir 150 procent.

Precis så mycket match är det som väntar oss.

avSimon Bank

ARTIKELN HANDLAR OM