Bank: Årets allsvenska har inte varit i närheten av den här sortens fotboll förut

FOTBOLL

BORÅS. Tusen och åter tusen röster trummar in att allsvenskan är värdelös.

Men ni vet hur det är med små­grabbar.

De lyssnar ju aldrig.

Foto: Durmaz stod för 0-1.

Eftersom den unge Elfsborgstränaren Magnus Haglund sa det först så kan han väl få säga det här också:

– Det var tiotusen här på läktarna i dag. Jag tror att de vill komma tillbaka allihop.

Elfsborg och Malmö hade haft ett och annat att svara på inför toppmatchen i går. Elfsborg hade en försvarskris att hantera, MFF hade ett nervöst gammalt Borås­spöke att göra upp med.

Elfsborg struntade i försvarskrisen och anföll i stället.

Malmö skrattade och slog en tunnel på spöket.

Det är alltid stor underhållning att se Elfsborg de kvällar när de fått för sig att springa igång sitt passningsspel på allvar, men det är ännu större underhållning när de gör det mot en motståndare som kan slå tillbaka och möta dem med ett annat vapen.

Precis det fick vi i går.

Elfsborg klev fram med fem-sex rörliga spelare i varje anfall, kombinationsspelade sig runt på kanterna, hittade instick bakom en högt spelande MFF-backlinje och såg konstant hyperspetsigt ut. När de inte kom fram på en sida samlade Anders Svensson in bollen och skickade ut den på nästa kant.

Årets allsvenska har inte varit i närheten av den här sortens fotboll förut.

Hemmapubliken tittade till vänster och såg en Emir Bajrami som hade lekstuga på sin kant. Hemmapubliken tittade till höger, och såg en Denni Avdic som såg farlig ut i varje anfall.

Sen tittade hemmapubliken rakt fram, och såg resultattavlan:

Elfsborg–Malmö 0–2.

Fick aldrig panik

Så länge som du har ett vapen så kan du freda dig mot väldigt mycket stryk, och MFF har många vapen den här säsongen.

Det viktigaste i går var att de aldrig fick panik.

Elfsborg klev upp med två anfallare i sitt försvarsspel, Martin Ericsson bredvid Avdic, för att tvinga Malmö att hetsa med uppspelen. Om MFF hade gjort det hade de blivit söndertrasade, men de vägrade. Omskolade mittbacken Pontus Jansson tog hjälp av kloke mittfältaren Ivo Pekalski och så byggde de vidare därifrån.

Elfsborg spelade briljant anfallsfotboll, Malmö spelade briljant kontringsfotboll, och så stod de där och sluggade vilt mot varandra.

Till slut fick Jimmy Durmaz nog och gjorde som MFF brukar göra den här våren när de står med bollen 30 meter från mål och inte vet vad de ska göra med den: Han skickade upp den i krysset, i brist på bättre alternativ.

Till och med i den galenskapen finns det en metodik i år.

Malmö spelar sin fotboll så numer, där de i fjol vände runt med bollen tills de tappade den så avslutar de sina anfall i år. Med löpfotboll, med skott, med vad som helst. Den slöa boaormen har blivit en kobra.

Lyfte gamla allsvenskan

Wilton Figueiredo avslutade en drömkontring fram till 2–0, i anfallet efter returrakade Denni Avdic in 2–1, och det roligaste av allt var att se vilka det var som bar matchen framåt:

Denni Avdic, 21, Emir Bajrami, 22, Daniel Nordmark, 22, Johan Larsson, 19, Jiloan Hamad, 19, Guillermo Molins, 21, Ivo Pekalski, 19, Jimmy Durmaz, 21, Daniel Larsson, 23, Johan Dahlin, 23. På Malmös bänk satt artonåringarna Dejan Garaca, Muamet Asanovski och Dardan Rexhepi.

Namnen kommer från Irak, Bosnien, Makedonien, Kosovo, Uruguay och Turkiet. Tillsammans tog de tag i den här gamla allsvenskan och lyfte den rakt upp.

Roland Nilsson har drabbats av samma olyckliga välsignelse som IFK Göteborg drabbades av i fjol – alla skador har tvingat honom att kasta i unga spelare på det djupa för att se om de flyter.

Och se på sjutton – de kan ju till och med simma.

Till slut var Malmö bara en missad/räddad Wilton-straff ifrån att döda matchen, men Denni Avdic kvitterade till 2–2 och i matchens sista anfall missade James Keene öppet mål.

Ingen vann, både gula och himmelsblå hängde med huvudet på väg ut i spelargången.

Elfsborg–Malmö FF 2–2.

Mer av den sortens besvikelse så är allsvenskan räddad.

ARTIKELN HANDLAR OM