Mejla

Sportbladet.se

Frändén: Uniteds mittlås, förlåt, mittsåll

Publicerad:
Uppdaterad:

I slutet av andra halvlek kom försonliga toner från läktaren på Old Trafford.

”Ole Gunnar Solskjær, we want you to stay” ljöd över arenan. Det var Citys supportrar som sjöng.

Det här var inte ett Manchester-derby, mer en mangling med en doft av Maldiverna.

Sexton minuter av mötet på Old Trafford hade gått när förra säsongens Bernardo Silva plötsligt reinkarnerades i årets något blekare upplaga och vek in från höger mot straffområdet.

Skottet vred sig över en duckande Victor Nilsson Lindelöf – bugade han rentav? – och ställde en chanslös David De Gea i mål. Det var inget att be för. Boom, bam, Bernardo.

Manchester United hade nu goda skäl att inte ge upp. På dagen en månad hade gått sedan de överraskande vann på Etihad Stadium i Premier League och erbjöd sin norske tränare lite andrum. I kvällens semifinal av ligacupen handlade det snart om att hålla nere siffrorna och ge sig själva och sin hemmapublik ett halmstrå att greppa inför returmötet om tre veckor.

Flyttar hellre till Maldiverna

Inför matchen på Old Trafford hade Pep Guardiola fått frågan om han kunde föreställa sig att träna Manchester United en dag och svarade att han hellre flyttar till Maldiverna. Ska man tro hans kroppsspråk och tidigare klubbhistoria blir det sol och bad för Pep nästa säsong. Men innan dess finns trots allt några turneringar att städa av. Sedan man lämnade Premier League-racet har Manchester City siktet inställt på de inhemska och europeiska cuperna under våren. Att skicka ut sina röda grannar ur turneringen som namnsponsras av en thailändsk energidryck såg ut som en smal sak när vi nådde paus.

En halvtimme hade gått när Manchester United kom upp och fick en sällsynt hörna. Fred fick slå om den eftersom bollen blåste bort från hörncirkeln och letade Old Trafford efter en passande metafor för kvällen så fanns den just där. Manchester United flög runt som en vante på sin egen hemmaplan. De hängde verkligen inte med när City skruvade upp volymen. De var sämre på alla positioner och då hade gästerna ändå kommit till match utan en regelrätt nummer nio i startelvan.

Ett par minuter senare missade Victor Nilsson Lindelöf en brytning på Bernardo Silvas framspelning till Riyad Mahrez, som obekymrad kunde slå in 0–2.
Nilsson Lindelöf har haft roligare kvällar i karriären. Kanske inte ihop med Phil Jones i och för sig. Jones ersatte Harry Maguire i mittlåset, förlåt mittsållet, och känslan infann sig omgående: Det här kunde mycket rinna iväg till en fullfjädrad förödmjukelse för United.

Skeppsbrutet hemmalag

Sex minuter senare tvingades Andreas Pereira till självmål efter ännu ett City-anfall som lämnade hemmalaget skeppsbrutet. Spelarna såg inte längre ut att veta vad de heter i förnamn. Andreas förresten, vad är det för namn på belgisk brasse? Nåväl.

0–3 på Old Trafford och publiken sjöng på Ole Gunnar Solskjærs kontraktsförlängning. Bortapubliken, alltså.

Manchester City spelade fotboll som om det var 2019 och vår. Det finns inga lag i världen som har en chans när de gör det. Det finns inga tränare som kan driva den här modellen lika bra som Pep Guardiola, eftersom det var han som uppfann den.

I början av andra halvlek zoomade bildproducenten in Alex Ferguson på läktaren och vi måste ställa oss frågan hur Manchester Uniteds trupp vågar äventyra hans fragila hälsa på det här sättet efter hjärnblödningen som höll på att ta kål på skotten 2018. Ferguson led. Det är fullt möjligt att han längtade tillbaka till livet i koma.

Men han skulle få ett tröstmål med sig hem. Marcus Rashfords reducering kom med tjugo minuter kvar att spela sedan City sänkt ambitionsnivån och börjat tänka på nästa match. Det var verkligen inte mycket, men det var nog för att erbjuda den där lilla strimman hopp som behövs för att börja tänka på olika mer eller mindre sannolika scenarier inför returmötet på Etihad den 29 januari.

Laddar Matchöversikt

Av: Johanna Frändén, Sportbladet.se

Publicerad:

LÄS VIDARE