Månsson: Mohamed är oersättlig för AIK

avOskar Månsson

FOTBOLL

En Teteh har försvunnit, en Karikari har kommit in, men på sätt och vis är allting precis som det brukade vara.

Den bäste Banguran är fortfarande kvar – lika Henke Larssonskt ovärderlig som alltid.

Matchen igår?

Bara en påminnelse om det som vi redan visste.

Oskar Månsson.

Nils-Eric Johansson skickade in en retur och kunde gjort två till, Robert Åhman Persson volleydundrade in en boll i taket och 3–0-nickaren (äntligen!) Gabriel Özkans var så lycklig efteråt att hans ansikte såg ut att spricka – det där öra-till-öra-leendet kan inte ha varit hälsosamt.

Ja, det var AIK-glädje i går, men jag tänker ändå att de allra gladaste får stå åt sidan en stund. Det är ju så svårt att fokusera på mer än en sak i taget.

Så – direkt över till den verklige stjärnan!

Det må vara uttjatat att berömma Mohamed Bangura men jag tänkte ändå stämma upp i en ny hyllningssång till spelaren som fixade 1–0 (frispark i stolpen) och 2–0 (slalomräd genom straffområdet) mot Trelleborg. Visst, alla lag behöver en klinisk avslutare och att 15-målsskytten Teteh försvann är förstås ett jätteavbräck för AIK. Samtidigt är det en spelarförlust som går att ersätta på sikt, särskilt om man plötsligt blivit 25 miljoner kronor – det kommer dessutom att bli mer – rikare.

Mohamed däremot: oersättlig.

Ja, det känns faktiskt så.

Möta boll eller gå på djup, hota centralt eller dra isär, skarva direkt eller hålla i – 22-åringen tar alltid rätt beslut för att hjälpa sina lagkompisar på bästa sätt. Utan B1, det vill säga Mohamed, hade B2, det vill säga Teteh, förmodligen inte ens gjort hälften av de där 15.

Som Nebojsa Novakovic sammanfattade det häromdan:

– Mohamed fixade Teteh till Turkiet.

Eller som när Mohamed ska ge tips till Teteh i Bursaspor:

– Han måste bli vän med den bästa spelaren i laget, någon som kan ge dig en massa passningar. Någon som blir din partner.

Budskapet? Tja, det behöver man nog ingen doktorsavhandling i hermeneutik för att förstå.

AIK årgång 2011 är mycket, men de är inte ett kreativt, instinktivt anfallsgäng där en det dräller av offensiva mittfältare och spelskickliga forwards. Mohamed är även i det avseendet ovärderlig: i ett starkt, pålitligt men ibland förutsägbart lag behövs hans kvaliteter extra mycket. Dessutom kan han enkelt ta steget ner på mittfältet när en ledning ska försvaras, vilket varit fallet många gånger under året.

Henke-jämförelsen känns relevant

Om Henrik Larsson hade exakt den rollen i Celtic en gång i tiden låter jag vara osagt – jag gissar att det finns en del paralleller – men jämförelsen mellan de två känns mer relevant för varje match som går. Det fina rörelsemönstret, den självklara balansen, det lätta steget, det snabba tillslaget och de omedelbara besluten – likheterna stannar inte vid att båda hade rastaflätor som de senare klippte av.

Mohamed har i alla fall inget emot jämförelsen. När jag tog upp den någon gång i våras sken han upp. Henke visade sig vara en av hans stora förebilder.

– Särskilt när han spelade i Manchester United, mitt favoritlag, sa Mohamed.

Innan jag lämnar Bangura-hyllningen helt: man ska komma ihåg att han har haft en del strul med småskador som hämmat honom i flera matcher under året, vilket gör hans insatser än mer imponerande.

Och: just nu ser det faktiskt ut som att han stannar i AIK säsongen ut, även om sådant förstås kan förändras över en natt.

Trelleborg? Den långa analysen tar vi en annan dag. Men det är lätt att spontant konstatera två saker.

I) De främsta problemen handlar mer om självförtroende än taktik.

II) I nästa match, mot Halmstad hemma, måste TFF skaffa sig självförtroende.

Nä, vi låter Teteh avsluta det här:

– AIK sålde mig, men de har fortfarande kvar den bästa Banguran.

ARTIKELN HANDLAR OM