BANK: Det var ett gulsvart pulserande premiärparty - men hur det lät? Pfft...

FOTBOLL

Modernt, tekniskt, stängt, säkert, imponerande.

Så långt AIK:s arenabygge.

AIK:s lagbygge?

Nej, det hittade inte hem här heller.

999 gånger av tusen går jag på fotboll för att se hur det ser ut, hur spelarna rör sig och delar hakar i varandra.

I går gick jag på fotboll för att lyssna.

Månlandskapet runt Friends arena fylldes av ett helt svartgult blodomlopp de där förtrollade timmarna före match, det var vår och värmevågor, och alla var på väg åt samma håll.

De skulle titta lite, de skulle höra mycket.

Ett lag skulle flytta in, en klubb skulle flyttas upp. Svensk fotboll skulle ta ett steg rakt in i framtiden.

Hur det lät?

Pfft.

Det bestående minnet vi tar med oss från en säsongspremiär i Solna är ju faktiskt inte hur 43 000 fyllde läktarna, hur mycket de sjöng, hur elegant Isidor Behrens-koreografin var, eller hur snyggt allt sköttes.

Det är hur lite vi trots allt hörde.

Norra stå, version två, sjöng som de brukar, men någonstans på vägen genom den gröngräsade Friends-grytan var det som om ljudvågorna planade ut och föll platt.

Bra tryck för att vara en allsvensk match? Ja, herregud. Imponerande gung för att vara en laddad AIK-publik på 43 000 personer? Absolut inte.

På Amsterdam Arena lade man häromåret ner 14 miljoner kronor på att förbättra akustiken och jag vet att det finns möjligheter till förändring på Friends, men hur kommer förstås att undersökas.

Ska studsa in i bröstkorgen

Den som flyttar in i en ny bostadsrätt är nöjd om ljudisoleringen är som den ska. Den som flyttar in i en miljardarena för fotboll ser hellre att ljudet studsar rakt in i bröstkorgen.

Det är möjligt att kvalitén på ljudet uppfattades olika beroende på plats. Kvalitén på matchen såg däremot likadan ut överallt.

Den här arenan må vara gjord för framtiden, men den här ligan är alltjämt gjord för att en hederlig fotbollsarbetare som Anders Bååth ska kunna gå in på innermittfält och spela jämnt med AIK på bortaplan.

Nivån var erbarmligt låg.

Syrianska ställde upp ett välorganiserat, lågt försvarsspel med långskånken Dinko Felic som ensam uppspelspunkt längst fram och energispelaren Haris Skenderovic som chef längst bak.

Det var upp till AIK att försöka flytta runt försvarsblocken, och det finns ju regler för hur man gör det.

Med individuell briljans? Nej, den fanns inte där. Med Henok Goitom skadad spelade Celsio Borges anfallare och såg bollen alldeles för sällan.

Med numerära övertag? Nej, undantaget ett par lyckade överlappningar från Martin Lorentzon runt Daniel Gustafsson så stod AIK:arna där Andreas Alm ställt dem.

Med högt passningstempo? Nej, inte det heller. Helgi Danielsson styrde spelet bra ett tag före paus, men resten av matchen användes konstant tre tillslag istället för ett.

Kennedy Igboananike träffade stolpen på ett Lorentzson-inlägg, men närmare kom de inte.

När spelet började hacka och halka hemföll AIK:arna till lönlösa individinitiativ.

Nabil Bahoui dribblade, Daniel Gustafsson bara sprang, Alexander Milosevic sköt från 50 meter.

Inget som sticker ut i AIK

Det fanns inga idéer ute på planen, inga utanför den heller. AIK framstod som ett bygge där grunderna var solida och ordentliga, men utan något enda som sticker ut, som skiljer det från andra lag. Syrianska fick upp Sharbel Touma och Lolo Chanko lite närmare Felic, de höll i bollen, fördelade enkelt, lät resten av laget andas.

– Gör mål, för i helvete! skanderade AIK-klacken när minuterna och sekunderna rann ut i ingenting.

När de runnit klart stod Haris Skenderovic kvar och konstaterade:

– AIK ska vinna här, men så finns det lite skitlag också, som kommer hit och tar poäng. Som vi.

Syrianska var nära att tappa matchen när Igboananike träffade stolpen, de var nära att ta den när Felic fick ett kanonläge på slutet.

Publiken kanske förtjänade mer än 0–0, men ett tappert Syrianska förtjänade inte mindre.

AIK halkade, det där nya huset kändes inte riktigt som hemma. En gulsvart flod med 40 000 huvuden rann ut ur Friends arena, ett pulserande premiärparty hade fått dem att vända tillbaka om och om igen.

De fick 0–0 mot Syrianska. På lite för låg volym.

avSimon Bank

ARTIKELN HANDLAR OM