Den här matchen betyder inte ett skvatt

FOTBOLL

Simon Bank: Som att stå vid Grand Canyon med en bild av Säffle centrum i handen

GÖTEBORG. Jo, det är USA imorgon. Men sent om natten kan man se Lars Lagerbäck smyga ut för att skrika så det sjunger i betongen:

– Danskjävlar!

Så ingen glömmer varför vi är här.

Göteborg är blött, Fredrik Ljungberg har ont, Christian Wilhelmssons form syns i hans ansikte, Kim Källström skjuter för att döda och Mikael Nilsson tränar i shorts.

Utöver det där sista – Nilsson har klätt sig i funktionella långbyxor varje träning de senaste tre åren, om det så varit så hett att benskydden smält – är alltså allt precis som vanligt i den del av Sverige som heter fotbollslandslag.

Imorgon spelar Sverige mot USA, på Ullevi.

Enbart en förberedelse

I går satt vi på UIlevi och såg en träning där det nöttes varierat, kvalitativt passningsspel. Spelarna var på gott humör. Chippen berättade om Sammy Lee, Olof Mellberg var nyfiken på vem som krävt att han skulle skjutas (Rob Smyth, the Guardian) och Johan Elmander hade tagit med sin strålande stjärnstatus hem till västkusten. I dag tränas det en gång till, och sedan är det dags för en match som inte gäller något.

Sverige–USA. Träningsmatch.

Hela upplägget är som att stå vid Grand Canyon med en bild av Säffle centrum i handen:

Vad man ser beror på vart man tittar.

Det går att se det som en oerhört viktig match, eftersom Sverige bara är 90 minuter från en EM-biljett.

Det går också att se det som en oerhört oviktig match, eftersom de där 90 minuterna inte spelas imorgon utan om två veckor.

USA är enbart en förberedelse, ingenting annat, för om Sverige slår Danmark på Råsunda den 8 september är den största risken för att missa EM att de kör vilse med spelarbussen på vägen dit.

Pratade om Danmark

Lars Lagerbäck vet det här, alltså ägnade han det mesta av gårdagen åt att prata om Danmark och det danska. Om hur Sverige ska bära sig åt för att göra om en del (mål) och inte göra om en del annat (släppa in mål) som man gjorde i Parken i juni.

Dagens frågor:

Kommer Danmark att spela med Jon Dahl Tomasson som en av tre rörliga anfallare, eller med jättejunioren Nicklas Bendtner som murbräcka framför ”Jonaldo”? Kan Johan Elmander och Zlatan Ibrahimovic lära sig leka med varandra? Hur ska Sverige bli skickligare i sitt defensiva omställningsspel? Hur ska man bli tryggare och snabbare i passningsspelet?

Den första frågan har inte ett dugg med USA-matchen att göra. Coach Bradley har med sig en mycket stark trupp, men han har ingen powerforward som Bendtner. Det Nya USA, efter den gyllene evighets­eran under Bruce Arena, bygger mer på löpkraft än muskelkraft. Unga killar, snabba killar. Jag antar att USA spelar med tre anfallare­ i morgon, två kvicka yttrar runt Landon Donovan.

Ska skrämma Danmark

Det ska bli väldigt roligt att se dem, mitt i en generationsväxling och allt.

För Sveriges del handlar det här, hela samlingen i Göteborg, bara om att få in Danmark i huvudet, i fötterna.

USA kommer att presspela, det brukar de göra ganska bra men inte särskilt konsekvent. Det passar Sverige bra, eftersom det påminner en del om hur Danmark spelar.

En träningsmatch är en träningsmatch är en träningsmatch, och vi kommer att få se försiktiga fötter och tidiga byten. Det viktigaste är alltså att a-uppställningen lyckas hitta två saker: det första är ett passningsspel som inte ryggar för presspelet. Det andra är ett acceptabelt samarbete mellan lagets två största stjärnor: den långe från Toulouse och den längre från Internazionale.

Om det blir så, om Johan Elmander och Zlatan Ibrahimovic hittar varandra på Ullevi under en halvleks tid eller så – så kommer det att skrämma Danmark, vare sig de erkänner det eller inte.

Och då får det bli som det blir med slutet av matchen mot USA.

Den här matchen betyder ju ändå inte ett skvatt. Inte på det viset.

ARTIKELN HANDLAR OM