UNITEDS CHOCK

FOTBOLL

Sportbladets Peter Wennman: När såg vi senast Man U så förvirrat, lamt och dåligt?

Foto: FÖRVIRRADE FÖRLORARE Manchester United blev mosade av Middlesbrough – och hade ingenting att sätta emot. ”Visst är det något som inte stämmer i det omklädningsrummet”, skriver Sportbladets Peter Wennman. Här deppar Scholes, Ferdinand och Smith.

Sir Alex Fergusons käkmuskler fick en lugn lördagskväll.

Den normalt så frenetiskt tuggummituggande och engagerade Manchester United-managern lutade sig tillbaka på tränarbänken, korsade armarna över bröstet och satt där med ett iskallt, uppgivet ansiktsuttryck.

Middlesbrough-Manchester United 4–1.

Vilken ruggig propp.

Man kan ju tvista om vad som var lördagens värsta överkörning, om det var Milans tillplattning av Juventus eller Tottenhams storspel i första halvlek mot Arsenal...eller Middlesbroughs plötsliga fnatt mot United.

Jag lägger min röst på Boro.

Skaror av Man U-fans i Sverige fick helgen förstörd när Middlesbrough – tråkiga, underpresterande, gråa, intetsägande, målfattiga fucking Middlesbrough – spöade skiten ur Wayne Rooney och grabbarna.

– Chockerande dåligt, sa Sir Alex efteråt.

Jo, nog var det en chock att se United så förvirrat och tamt – och att se Middlesbrough så hungrigt och mördande effektivt.

Jag ber givetvis om ursäkt för invektiven om Steve McClarens pojkar här ovan, men det är ju så det är, inte minst i England:

Middlesbrough betecknas som laget Mellanmjölk, varken det ena eller det andra, mest ett gäng som ”borde” vara bra med tanke på materialet – men som sällan svarar upp mot förväntningarna.

Och så kan det då smälla till – som i går.

Boro gick fram till 4–0 inför den lycksaliga publiken på Riverside och så här kul har inte laget haft sen artonhundrakallt. Eller...ja, det var väl 1901 eller däromkring som Manchester United fick tulta hemåt med en lika svidande förlust.

Vi borde alltså ägna oss åt en analys av det Middlesbrough som tycks ha så mycket i sig, så mycket mer än vad tabellen visar, och hylla spelare som Mendieta (två mål), Boateng, Yakubu, Hasselbaink, den lysande mittbacken Chris Riggott och managern Steve McClaren...och fråga oss varför laget ser piggare ut när Mark Viduka inte spelar.

Men till vilken nytta?

Nästa helg är det Everton borta och då är det ganska säkert samma gamla Boro igen. Det kan bli stryk då.

Intressantare kanske att fråga sig vad som händer i United.

När såg vi senast laget klappa igenom på det här viset?

Jag har inga som helst belägg för det här, det är bara en känsla, men visst är det nåt som inte stämmer i det omklädningsrummet?

En bedrövlig inställning

Sällan har man väl sett det stolta, härliga Manchester United, med alla sina stjärnspelare (ja, jag vet att många är skadade) så demoraliserat ute på planen. Det var faktiskt bedrövlig inställning rakt igenom. Misstag av mål-Edwin, misstag av Rio Ferdinand, en Scholes som verkade missnöjd från start, en superduo bestående av Rooney och Ruud som körde fast helt och hållet, en inhoppande och dubbeldribblande Ronaldo som i alla fall fick scora utan att bli åtalad.

United är nu 13 poäng efter Chelsea, låt vara med en match mindre spelad. Men eftersom lagen möts nästa helg är det en gyllene chans att få häng som Sir Alex och kompani har missat.

??? ?

Något fel på lagmoralen hos det likaledes skadeskjutna Arsenal kunde man i alla fall inte spåra under andra halvlek i norra London-derbyt mot Tottenham.

När Spurs tog ledningen (kraftfull nick av Ledley King, urusel markering av Arsenal) före paus trodde nog de flesta att de vittröjade skulle vinna den här hatmatchen ganska lätt, särskilt eftersom Tottenham spelade en tempofylld, sprudlande attackfotboll som fick Arsenal att se blekt och mediokert ut.

Var hade Freddie ont – i örsnibben?

Men trots att Gunners saknade allt vad det heter av naturliga anfallare åt sig laget in i matchen i andra halvlek – och tog över föreställningen. Det var imponerande. Spelare som vikarierande vänsterbacken Clichy, Fabregas, Reyes samt inhopparna Pires och van Persie tog stort ansvar och gjorde egentligen mer än vad de normalt har betalt för. Kvitteringen (1–1, Pires) var därför rättvis.

Sen får man väl hoppas att det var en tillfällighet, men:

Jädrar så mycket bättre Arsenal blev när Fredrik Ljungberg utgick i den 63:e minuten. Det var visst låret den här gången. Det kan ha varit örsnibben också. Eller nageltrång.

Annat som var sig likt:

Frank Lampard gjorde två mål och tog ledningen i skytteligan när Chelsea slog Blackburn med 4–2.

Och Wigan vann igen, 1–0 mot Fulham i sista minuten.

Snart får vi banne mig ta Wigan på allvar.

Peter Wennman

ARTIKELN HANDLAR OM