Zetterberg: Mitt mål är att spela i en toppliga

1 av 5 | Foto: RICKARD NILSSON / © Bildbyrån
Pär Zetterberg med sin son Erik Zetterberg i Waterloo 1999.
FOTBOLL

Tungan rätt i mun nu.

Han är alltså legendarens son som genomgått ett skadehelvete, men som nu har startat om på ny kula och är redo att klättra på fotbollens karriärstege.

– Mitt mål på längre sikt är att spela i en toppliga i Europa, säger Erik Zetterberg, 21.

För att få lite perspektiv ringer jag upp hövdingen i Falkenbergs FF, Håkan Nilsson, och det första jag gör är att ursäkta mig för att jag inte har sett Erik Zetterberg i aktion över huvud taget.

– Det är inte så konstigt, säger Håkan, han har knappt spelat de senaste åren utan mest varit skadad eller sjuk.

Därmed är förstås det första samtalsämnet rätt givet.

Berätta, Erik, vad har hänt?

– Jag kom upp i A-laget 2015, jag var skadefri och allt kändes ur bra som helst.

– Ett år senare började mitt helvete, kan man säga. Jag gjorde tre knäoperationer inom loppet av åtta månader. Jag pajade menisken vid samtliga tillfällen och eftersom som jag var så pass ung valde de att sy, vilket innebär att det tar fem, sex månader innan man är kurant igen. 

– Totalt var jag borta från fotbollen i 14-15 månader.

Trots det var Erik aldrig nära att lägga av utan i stället fast besluten att gå till gymmet varje dag och kämpa vidare.

– Klart att det var deppigt mellan varven. Det tog på självförtroendet och man frågade sig varför det just skulle drabba just mig som hade spelat fotboll sen jag var fyra år och som aldrig tidigare varit skadad.

– Men nära att ge upp var jag väl aldrig. Jag brann ju fortfarande för fotbollen och låg i varenda dag.

Sjukdomsbesvär

När Erik väl kände sig frisk nog att kicka i gång träningen igen blev han i stället sjuk. Det handlade om ständigt återkommande förkylningar, men också om magbesvär.

– Förkyld blir ju alla, så det är inte så mycket att säga om. Magen var ju värre, men vi gjorde tester för att kolla men hittade inget. Förklaringen jag fick var att jag nog hade börjat träna för tidigt och överbelastat muskler i magen.

Var det någon som betydde extra mycket för dig under skade- och sjukdomsperioden?

– Jag fick ju stöd från alla, familj, släkt, vänner och klubben under tiden, men om jag ska nämna några så blir det min flickvän, Agnes, och den närmaste familjen. Det var de som fick ta den mesta skiten när jag var grinig och i dag är jag djäkligt tacksam över att de stod ut.

Zlatan Krizanovic, min lagkompis i Falkenberg, betydde också väldigt mycket. Vi rehabade ihop eftersom han också var knäskadad och vi kom varandra nära. Nu är vi bästa kompisar och om det är något jag undrar över när det gäller knäna så är det honom jag frågar.

I år är egentligen första gången på länge som Erik Zetterberg har kunnat genomföra en försäsong, och det kommer verkligen från hjärtat när han säger att det känns skönt.

– Nu kan man ju plötsligt konkurrera på samma villkor igen. Allt blir mycket roligare när man känner att man utvecklas för varje månad som går.

– Tidigare kände man liksom att, fan vad många ruscher han klarar av och fan vad han orkar springa. Det tog såklart på självförtroendet, men nu känner man att man också fixar de där grejerna, och då blir ju allt så mycket lättare.

”Tur att pappa känner honom”

Om ni inte har listat ut det redan så är alltså Erik son till Pär Zetterberg, i dag 47, och en av svensk fotbolls stora profiler på 90-talet. Pär gjorde 30 A-landskamper. Det borde varit betydligt fler, tycker många, men Pärs spelstil uppskattades kanske inte fullt ut av dåvarande förbundskaptensparet Tommy Söderberg-Lasse Lagerbäck.

Zetterberg senior är desto större i Belgien, där han fem gånger blev mästare med Anderlecht, och i Grekland, där han tre gånger ledde Olympiakos till mästartiteln.

Pär Zetterberg fick också Guldbollen 1997.

Vad betyder farsan för dig, Erik?

- Jättemycket, verkligen. Både för mig som spelare och med allt annat. Det jag gillar allra mest med honom är hans ärlighet. När jag har gjort en mindre lyckad insats på fotbollsplanen kan han säga, att i dag var du fruktansvärt dålig. Det tar kanske inte så bra just i stunden men sen, efter ett tag, känns det bättre och jag fattar vad han menar.

Pär var såklart också ett stort stöd för sonen under skadeperioden, och bidrog starkt till att Erik kunde återvända till fotbollsplanen snabbare än vad som var tänkt.

- Han skickade både mig och Zlatan (Krizanovic) till Belgien och belgiska landslagets läkare, som är känd för att kunna rehabilitera knäskador. Både (Cristiano) Ronaldo och (Antoine) Griezmann har varit på hans mottagning.

– Tur att pappa känner honom, annars hade det säkert tagit längre tid att komma tillbaka.

Har du något minne av farsan som spelare?

– Jo, jag såg honom spela flera gånger, och han var ju rolig att titta på med sina kvicka fötter och fina teknik. Det jag var allra mest imponerad av som liten pojk var att han kunde skjuta frisparkar från, som jag tyckte det, långt håll. Det var riktigt häftigt.

Erik är inte riktigt samma typ av spelare som pappa.

Faktum är att det skiljer ganska mycket i spelstil.

– Han var ju mer en offensiv mittfältare, som knappt var på den egna planhalvan under karriären. Jag är mer en box-till-box-mittfältare, som tar ansvar i båda riktningarna.

Betydligt längre än pappa

Erik styrkor på fotbollsplanen är passningsspelet och den fina spelförståelsen.

Däremot är han inte alls lika rapp i fötterna som pappa Pär.

– Nä, för fan. Men när jag väl får upp farten är jag hyfsat snabb. Jag vill förstås bli bättre på allt, men det som känns mest akut är fysiken och huvudspelet, som inte är vad det borde vara.

Det skiljer också en del i storlek på dig och pappa?

– Ja, han är ju egentligen 174 cm, men med de knäna han har i dag är han ju knappt längre än mamma (Linda), som är 164 cm. Jag brås mer på morfar (Christer Johansson) i det avseendet. Han är 187 cm, precis som jag.

Det ska sägas på en gång: morfar Christer är också starkt knuten till fotbollen. Som ung spelade han för Vinberg, en liten ort utanför Falkenberg, och som lite äldre fungerade han som tränare för klubben.

En riktig fotbollsfamilj?

– Ja, verkligen. Alla är hur engagerade som helst och det kan tjafsas rätt rejält när vi träffas.

Erik är född och uppväxt i Belgien. Han gick i Skandinaviska skolan i Bryssel, familjen bodde i Waterloo och umgicks med andra svenskar.

Så sent som för ett par år sedan var han tillbaka i landet för att provträna med KSV Roeselare.

– Stämmer. Jag fick ingen speltid i Falkenbergs A-lag, vi hade duktiga innermittfältare under den perioden, som Amin (Nazari) och David (Svensson), så jag drog till Belgien för att få spela seniorfotboll.  

– Jag var där i två månader och till en början funkade allt hur bra som helst, men så pajade jag knäet och då blev det förstås inget med klubben.

Förresten, kommer du ihåg något från tiden i Grekland?

– Jaja, jag gick i brittisk privatskola där. Det var strikt och strängt, mycket regler och så, man skulle stå på led och bära skoluniform. Men det var ändå bra. Farsan tränade ju på morgonen och kvällen eftersom det var så varmt, så på dagen kunde jag, morsan och syrran åka till stranden och bada och sola.

– Mamma tjatar om det där en i dag, att hon vill flytta tillbaka till Grekland.

Tackade nej till storklubben

Det är väl bara för Pär att fixa jobb i Olympiakos?

– Ja, jag tror faktiskt att han har blivit erbjuden det, men tackat nej. Han vill i stället följa oss barn i våra fotbollskarriärer. Min lillasyster, Emmy, spelar också, i Halmia. Hon är mer lik farsan i spelstilen, offensivt duktig, men inte särskilt intresserad av att jobba defensivt.

Superettan har just dragit i gång och Erik har startat i båda (seger-)matcherna för Falkenberg. Hans ambitioner denna säsong är främst att spela så många matcher som det någonsin är möjligt.

– Jag har ju knappt spelat seniorfotboll innan och behöver verkligen matcher. Jag vet redan nu att det kommer att gå lite upp- och ned under säsongen men, som sagt, målet är att spela så mycket som möjligt.

Två trepoängare i upptakten – hur har det sett ut och hur långt kan det bära?

– Spelmässigt har vi väl inte varit så bra. Försvarsspelet har funkat och omställningsspelet likaså, men planerna är ju inte så bra just nu, så därför har vi inte kunnat styra matcherna som vi velat. Men det kommer, vi vet att vi har det i oss.

– Annars har vi inte snackat så mycket om målsättning, mer än att vi ska skaffa oss ett bra slagläge inför hösten och sen ta det därifrån. Men det är klart, topp-tre hägrar ju, det gör det.

På lite längre sikt siktar Erik på att flytta utomlands och hamna i en stor europeisk liga.

Liga och lag spelar kanske inte så stor roll, säger han.

Men kikar du i faktarutan här intill förstår du snabbt vad Zetterberg junior drömmer om.

ARTIKELN HANDLAR OM