”Frisparken är korrekt”

FOTBOLL

13 år efter den tunga förlusten mot Tyskland i VM – domaren hävdar fortfarande att hon gjorde rätt

1 av 6

RIO. Aldrig har svensk fotboll drabbats av ett så avgörande domslut som i VM-finalen 2003.

När Sverige 13 år senare återigen möter Tyskland i en stor final letade Sportbladet reda på den rumänska domaren Cristina Babadac för att reda ut en brännande fråga.

Var det frispark?

12 oktober 2003.

3,8 miljoner tv-tittare följer Sveriges VM-final mot Tyskland i ett ökenhett Home Depot Center, Carson, Kalifornien.

Hanna Ljungberg har gjort 1–0 i första halvlek, Maren Meinert kvitterat i början av andra och nu pågår golden goal: ett gyllene ögonblick avgör vilka som blir världsmästare.

Minut 97. Trots värmen är lagen målhungriga än. Inbytta Kicki Bengtsson trycker fram från sin vänsterbacksplats, spelet vänder, Birgit Prinz hittar ut till en framåtrusande Nia Künzer som är fri på Kickis kant. Tyskan skjuter pressat – Caroline Jönsson får ut högerfoten.

Bollen rensas, men inte bättre än att Kerstin Stegemann snappar upp och går till anfall. Victoria Svensson jobbar hem med svettblank panna, går in med vänster skuldra, snor bollen, vänder om för att kontra när...

Pfffuit!

... när hon drabbas av det som kommit att bli svensk fotbolls troligen mest kostsamma domslut genom tiderna. Visst har de blågula känt sig bestulna i viktiga lägen förut, men varken i damernas VM-semi 2011 eller i herrarnas 1994 fanns en direkt avgörande vissling. Inte heller i herrarnas finalförlust mot Brasilien 1958.

12 oktober 2003, klockan passerar 97. Domaren blåser frispark och mottar svenska protester. Renate Lingor prickar Nia Künzers skalle och så är guldet tyskt.

Hanna Ljungberg faller ner i gräset. Förbundskapten Marika Domanski Lyfors stormar mot domaren, hon viftar som en ilsken trafikpolis. Det där var inte frispark, inte ens nära!

”Går inte att glömma”

Det är sista gången hon pratar med Cristina Babadac, men långt ifrån sista gången hon tänker på hennes beslut. Sekvensen finns kvar i huvudet som en gif, som tre vredesframkallande sekunder.

– Ja. Det går inte att glömma. Hon dömde fel, säger Domanski Lyfors när vi pratar i Rio de Janeiro.

I sin nya roll som landslagschef har hon sett Sverige nå OS-finalen mot Tyskland, en chans att revanschera sig på historien.

– Det är fantastiskt att det är vi som möts igen.

Men är avblåsningen verkligen fel?

Cristina Babadac uttalade sig fåordigt om händelsen 2003 och har sedan dess avslutat den aktiva karriären.

Jag ringer henne. Hon låter lite förvånad, det är hennes första intervju med en svensk tidning, men minnena verkar klara som fotografier. Hon berättar att matchen inte bara var en höjdpunkt för spelarna utan också för domarkvartetten från Rumänien, Polen och Kanada.

En rättvis bild?

– VM-finalen är min största match, fast jag året efter dömde den första Uefacupfinalen mellan Umeå och Frankfurt och var med på OS i Aten, säger hon.

Vilket är ditt starkaste minne från finalen?

– I första halvlek ropade Tyskland efter en straff, men jag låg inte i linje med spelarna som var i kamp om bollen och var inte säker på vad som hände, så spelet fick fortsätta.

Här blir samtalet intressant, för av mer än hundra domaringripanden är ett enda ihågkommet i Sverige. Ger det en rättvis bild av skeendet? Av Babadac?

Jag ser om matchen och noterar hur hårdfört svenskorna tillåts uppträda. Karolina Westberg glidtacklar friskt utan åtgärder, Jane Törnqvist klarar sig med ett varnande ord när hon stämplar Meinert i en omställning. Vilken situation Cristina Babadac syftar på är oklart, men svenska backar är i dussintals närkamper nere i Caroline Jönssons straffområde. Klart att någon av dem hade kunnat ge straff, fast ingen är till synes lika tveksam som Svenssons tackling i förlängningen.

Vi är framme vid den brännande frågan:

Tycker du, 13 år senare, att frisparken var korrekt dömd?

– Även om 13 år har gått har reglerna för fotboll inte förändrats mycket. Så frisparken var korrekt eftersom den svenska spelaren inte tog bollen på ett tillåtet sätt. Hon fick motståndarens ben mellan sina ben i tacklingen.

”Blir verkligen ledsen”

Det finns svenskar som tycker att beslutet är skandalöst. Hur ser du på det?

– Så länge du kan tillämpa reglerna strikt, att du måste bryta bollen korrekt, kan du inte känna dig förolämpad. Tyvärr finns det människor som tolkar negativa händelser som något subjektivt mot dem. Jag blir verkligen ledsen att höra att det finns något negativt att säga om finalen.

Victoria Sandell Svensson är hemma i Stockholm och laddar för OS-finalen när vi talas vid.

– Det här är hur coolt som helst. Det kommer upp så mycket minnen från 2003. Man får gåshud. Jag har messat med några spelare, säger hon.

Jag har pratat med Cristina Babadac om VM 2003. Minns du henne?

– Ja, nu när du säger namnet. Det är ju jag som går in och gör en klockren brytning. Jag har sett den så många gånger.

Orden är bitterljuva.

Hon verkar inte ha släppt den avgörande sekvensen, men precis som den rumänska domaren pratar hon hellre om allt det underbara för 13 år sedan.

Pangväder, offensivt spel, Sveriges första VM-final sedan 1958, den första någonsin på damsidan. Nästan fyra miljoner tv-tittare.

– Jag brukar säga att USA 2003 är både mitt bästa och värsta minne. Det var så mycket annat som hände runt omkring som var fantastiskt, så jag ser mer till det positiva. Fast… frisparken var feldömd.

Sverige-Tyskland 22.30 i TV 3.

ARTIKELN HANDLAR OM