Alfelt: Djurgårdens försvar var en ihålig schweizerost

FOTBOLL

Säsongen 2006 – ett mellanår

GÖTEBORG

Morsade på Kjell Jonevret när jag gick in till Ullevi. Han såg sammanbiten ut. Överläppen putade. Blicken koncentrerad som vore han fortfarande ansvarig, men han satte sig såklart på läktaren.

Sen letade jag efter förändringarna som nye tränaren Anders Grönhagen har fört in i Djurgårdens spel.

Utan att hitta några.

Djurgårdens försvarslinje var ihålig som en schweizerost i matchinledningen. Precis som jag har sett tidigare i Djurgårdens matcher.

Sen svarade Mattias Jonson för några fantastiska individuella prestationer. Det har jag kanske inte sett lika ofta den här säsongen.

Jag beundrar honom för hans vilja att göra mål när han kvitterar till 1-1. För många - de flesta tyvärr - av dagens anfallare hade det instinktivt riktiga varit att kasta sig för touchen från Magnus Kihlbergs ben. Jonson kämpade för att stå på benen och nätade i stället för att söka straffen. Det gillar jag. En riktig anfallare ska inte tänka på annat än att få bollen i mål hur illa han än blir behandlad.

Än mer briljant var Jonsons passning till Djurgårdens andra mål. Han höll inne bollen och såg hur Lance Davids flöt upp på vänsterkanten och in i straffområdet och lyfte bollen perfekt till Davids volleyträff med vänstern.

Det var matchens prestation.

Skadeskjuten älg

Jonson haltade emellanåt omkring som en skadskjuten älg och fick bollen rakt på hakan när hela Göteborgspubliken ville ha straff för hands.

Mattias Jonson var matchens lirare - men ändå en förlorare till slut.

Säsongen 2006 blir en mellansäsong för storfavoriten Djurgården. Jag vägrar tro att det är Kjell Jonevrets fel. Lika lite trodde jag att Anders Grönhagen skulle kunna vända trenden. Musse Pigg-effekten, som Stuart Baxter, kallar möjligheten i en ny röst i omklädningsrummet fungerar ibland, men oftast ganska sällan. Oavsett vad som hänt under en säsong är det spelarnas skicklighet och psyke som är det mest avgörande.

Tryckte på framåt

Djurgården kom igen efter en dålig start men gick sen ned sig och lät Göteborg dominera andra halvlek utan att prestera kvalitetsmässigt alltför imponerande fotboll.

Göteborg vann på att man tryckte på med hela laget framåt. Djurgården hade varken kyla eller skicklighet nog att utnyttja öppningarna som framförallt gavs på Göteborgs vänstersida där Alejandro Lago och José Schaffer inte harmonierade defensivt.

Djurgården saknade i den här matchen precis som man gjort tidigare när jag sett laget en mittfältare som tagit tag i spelet.

Johan Arneng glimtade till men var inte på något vis den dominant han kunde vara förra säsongen.

Sällsynt usel filmning

Pa Dembo Tourray hade en del märkligheter för sig och Thomas Olssons avgörande 3-2-skott såg inte alls otagbart ut.

Thiago Quirino da Silva har sett allt bättre ut på de senaste veckornas träning påstod Anders Grönhagen inför gårdagsmatchen. Fjortonmiljonersbrassen fick dock bara tre minuter på sig att visa formförbättringen.

Under den korta tiden hann Quirino bara bjuda på ett filmningsförsök som var så sällsynt dåligt utfört att domare Martin Hansson inte ens tyckte det var värt ett gult kort.

ARTIKELN HANDLAR OM