Alla mina fördomar om Örebro blev besannade

Publicerad:
Uppdaterad:
NEDTRYCKT Örebro blev mållöst i comebacken till allsvenskan – precis som Sportbladets Peter Wennman förespått. Här trycker Gefles Makondele ner en ÖSK:are.
Foto: Andreas bardell
NEDTRYCKT Örebro blev mållöst i comebacken till allsvenskan – precis som Sportbladets Peter Wennman förespått. Här trycker Gefles Makondele ner en ÖSK:are.

FOTBOLL

GÄVLE

Så var vi där igen:

Örebro SK.

Allsvensk fotboll.

0–0.

Det är precis som Kerstin Thorvall skrev i sin kolumn i Aftonbladet i går, att man ibland – till och med rätt ofta – får sina fördomar bekräftade.

Tre fördomar om fotboll som jag alltid burit med mig är:

1) Alla kvinnliga målvakter är urusla.

2) Holländska supportrar är de värsta skitstövlarna.

3) Örebro spelar alltid 0–0.

Ni hör ju själva så dumt det låter.

Det där med Örebro vet jag inte var det kommer ifrån, jag antar att laget inte spelat fler mållösa matcher genom tiderna än nåt annat, men fördomen sitter där, rotad och klar.

Det var alltså med 0–0 som spik på Bomben jag parkerade mig på Strömvallen i Gävle för att se ÖSK:s comeback i allsvenskan, och visst:

Förutsägbar matchbild mellan två disciplinerade 4–4–2-lag, anfallare som aldrig kom in bakom backlinjen, snedsparkar, felpass i avgörande lägen, för många höjdbollar (särskilt från hemmalaget), få målchanser, undermålig bollmottagning och märkliga felbedömningar – som om det skulle varit gropar i konstgräset.

Båda var säkert missnöjda

Dessutom, då:

Sviiinkallt. Blott 4 942 på läktarna. Och 0–0.

Fördom bekräftad och klar.

Det är klart att det blir bättre framöver. Både Patrick Walker i Örebro och Pelle Olsson i Gefle tyckte det var helt okej med en poäng i premiären, nu är man så att säga på banan och har en plattform att utgå från.

Men jag tror att båda innerst inne var en smula missnöjda.

Olsson för att det tryck som laget skapade under vissa lyckliga stunder borde ha resulterat i mål. Gefle får periodvisa ryck under matcherna som är härliga att se – i fjol gav det också utdelning – men däremellan blir det slarvigt och okoncentrerat.

Walker för att Sebastian Henriksson missade den formidabla jättechans han fick i den 87:e minuten. ÖSK borde stulit matchen där, och hur Henriksson kunde undgå att rulla in bollen är en gåta. En miss att visa i Fotbollsgalan när säsongen är över.

Det är ju så att Örebro verkligen måste ta till vara på chanser av den typen om det inte ska bli en väldigt målfattig tid framöver.

Spela Rodevåg från start

Jag tyckte försvaret skötte sig bra, särskilt mittbackarna Magnus Wikström och Patrik Haginge, och mittfältet har definitivt stora allsvenska kvaliteter. Lars Larsen gick en hård veteranduell med Gefles Mathias Woxlin, båda jobbade mycket hårt, och debutanten Johan Pettersson hade ett rykande skott i ribban före paus. Bäst var ändå Fredrik Nordback som bollfördelare med känsliga fötter, jag blev överraskad av att han inte fick mer beröm efteråt.

Seb Henriksson och Nedim Halilovic hade ingenting, absolut ingenting, att komma med innan den där superchansen på slutet. Den som satte lite snurr på det hela var inhopparen Stefan Rodevåg, som måste få starta nästa match.

Westlin självisk

Gefle var sig väldigt likt, förutom att Rene Makondele hade ovanligt lite boll och sällan fick läge att komma med fart. Nye anfallaren Johan Oremo är jag barnsligt förtjust i, han har en fysik och ett klipp i steget som kommer att ta honom till en fin karriär, det kan ni skriva upp. Det är dock inte helt lätt för honom att spela ihop med den oberäknelige och själviske Daniel Westlin, som gör många bra grejer men också klantar till det i sista momentet för ofta. Med rätt bollar kommer Oremo att göra en hel del mål i år.

Vänsterbacken Jonathan Hellström var kanske Gefles bäste med sin teknik och läckra vänsterfot.

Peter Wennman

Publicerad:

Sportbladet – Allsvenskan

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om Allsvenskan – krönikor, reportage, intervjuer, granskningar och rankningar.

ÄMNEN I ARTIKELN