Eftersnack gör världen bättre

FOTBOLL

BADEN-BADEN

Eftersnacket är alltid bäst.

Det babblas så mycket om uppladdningen och förspelet och själva akten, men är det nån som fattat vikten av det som följer sen?

Hela världen skulle bli en bättre plats med mer eftersnack.

Foto: Frank Lampard En primadonna om man får tro Terry Butcher.

Visst, det är klart att vi är några som vet, vi som inte bara rullar runt och släpper oss och vill sova efter en bra drabbning.

Vi är de analyserande typerna.

Det är vi som kan sitta i två timmar efter en korpmatch mot Götabanken på en grusplan en regnig tisdagmorgon och riktigt gå igenom vad som hänt, steg för steg.

– Om inte Otto hamnat i passningsskugga där hade Ken kunnat gå mer på djupet och då hade Sandy skurit av ytan, eller hur?

– Ja, men om inte Sten hade kommit direkt från krogen hade han orkat täcka upp bättre.

Det skulle vara färre skilsmässor i landet om folk i gemen hade bättre grundträning i ämnet eftersnack.

Kapten Blod

Och om det bara handlar om fotboll blir ingen match riktigt komplett förrän man har fått surra lite efteråt.

Efter Sverige–England i Köln

(2–2) och en tuff match mot deadline tog jag hissen ner till hotellbaren för att köpa en sandwich, och det var som vanligt: det var där de bästa vinklarna fanns, det var där det givande eftersnacket blomstrade.

Gamle Kapten Blod, Terry Butcher, satt förstås i ett hörn och jag tänkte om han får han syn på mig nu, efter den här Sverige-matchen, då är det bara att ringa efter ambulans från Anonyma Alkoholister, för då blir det en blöt natt.

Så vad hörde jag från hörnet?

– Pete, you want a beer? Tack-sa-micket!

Man säger inte nej till Terry Butcher, en av få engelsmän som spelat tre VM-slutspel. Han är en av de trevligaste fotbollsmänniskor jag nånsin träffat, dessutom har han intressanta och kontroversiella synpunkter.

Terry, som har en spökskriven kolumn i Sunday Mirror, riktade viss kritik mot Sverige:

– Ni borde gått hårdare för seger. Ni hade England som i en liten ask. Efter 1-1-målet hade ni två ribbträffar, men sen verkade ni nöjda. Ni missade en jättechans till seger, det var lite svagt, tycker jag.

Svennis har bondtur

Det var ändå snällt om man jämför med omdömena om England:

– Primadonnor! Det är så mycket som kan rättas till i det där laget, men kritik tål dom inte.

Butcher känner sig träffad av en kommentar fälld av Frank Lampard i Daily Star häromdagen.

– Det finns inget värre än gamla storspelare som tror att de vet bäst. Om jag blir likadan om 30 år, var snäll och skjut mig då, sa Lampard.

– Den jäveln skyller på mig. Han vågar inte ge sig på Alan Shearer som varit ännu elakare, sa Kapten Blod.

Medan andra medlemmar av den engelska presskåren satt och ondgjorde sig över Michael Owens olycka och Svennis eventuella reservplaner hade Terry Butcher en helt annan teori.

– Vilken bondtur han har, denne Eriksson. Allt spelar honom i händerna. Om han köpte en lott skulle han vinna direkt. Det här med Owen är ju högsta vinsten!

Englands chanser har ökat

– Hur kan det vara det?

– Owen har inte förtjänat en plats i laget, eftersom han inte är i form. Men Eriksson kunde inte peta honom. Omöjligt. Owen och Beckham är hans män, de är alltid garanterade en plats. Så vad händer? Owen blir skadad och Eriksson kan äntligen spela ett system som gör England bättre. 4-5-1. Eller rättare sagt 4-1-4-1. Idealiskt för att få ut det bästa av både Steven Gerrard och Frank Lampard. Englands VM-chanser har plötsligt ökat. Nu väntar vi bara på att Beckham blir skadad edller avstängd också. Då blir det ännu bättre.

Jag sa att jag trodde jag var ensam om den cyniska åsikten om Beckham, men Butcher gick på än värre:

– Han var okej i första halvlek. Men såg du efter paus? England hade lika gärna kunnat haft Tord Grip på högerkanten.

Lennon bättre än Becks

Här skålade både Butcher och jag på att det vore bättre med speedige Aaron Lennon på högersidan. De fasta situationerna kan Gerrard och Lampard ta hand om lika bra som Becks. Och då ska ni veta att jag inte glömt den helt fantastiska 50-meterspassning som Beckham slog till Wayne Rooney i första halvlek.

Med ett tillfredsställande eftersnack i bagaget reste jag med Drevet tillbaka till kurorten Baden-Baden i går. Med Lasse Kongo som busschaufför tog det fem timmar. För en normal människa hade det tagit sju.

Allt var sig likt. Badrumsvågen drev med mig. Bompa-bompa-orkestern började spela i samma sekund jag la ner huvudet för att vila. Det går tydligen en elektrisk ledning från min kudde till läderbyxan som spelar bastuba i hotellparken. ”Oj, nu försöker han vila – kör, grabbar!”

Paparazi-all-star-game

Alltid samma mönster: Vågen, Chocken, Kudden, Bastuban –och en ramsa svordomar ni inte ens kan föreställa er.

Och i natt är det tydligen paparazzifotografernas All Star Game här i lilla Baden-Baden. Det sägs att alla engelska stjärnor och deras respektive kvinnor – inklusive Victoria Beckham och Nancy Dell´Olio – ska ut och parta på den lokala Spy Bar-klubb som heter Maxus. Rykten gör gällande att de ruggigaste kändisfotograferna i Europa är på ingång, de som kan krypa in genom ventilationssystemet för att få en bild på lämplig bröstvårta.

Eftersom jag är er man i Drevet blir jag väl tvungen att gå dit. Så länge jag kan undvika Terry Butcher är det okej.

Vi hörs i eftersnacket.

Peter Wennman