Bank: Mardrömmen är inte blå och gul

FOTBOLL

Mörker över kungadömet, kyla in i märgen, en av sportens största elefanter balanserar in på Sveriges hemmaplan.

Vintern kommer, en sommar står på spel – men lyssnar ni hör ni väl hur betongen ekar av Tommy Söderbergs stämma?

Vilken utmaning! Härligt! Underbart!

Foto: Jonas Ekströmer/TT / TT NYHETSBYRÅN

Jo, det är den här tiden på året då det är svårt för en svensk att tro på något över huvud taget.

Ner med huvudet, fäll upp kragen, håll en ljus tanke i handen och så rakt in i väggen. Fem månaders mörker, fem månaders kyla, fem månaders… väntan på ett VM i fotboll?

Jag är väldigt medveten om att det här med att väga betydelsen av fotbollsmatcher inte är någon exakt vetenskap, men jag är lika medveten om att det här är en bransch av förväntningar, en som handlar om hopp, drömmar och framtid.

Det är därför de här matcherna, insprängda på ett par millimeter i kalendern, är viktigare än så gott som alla andra landskamper, medaljmatcher undantagna. Om Sverige välter Italien över ända har de inte bara skrivit om två länders moderna fotbollshistoria och skrällt så det hörs över hela världen.

Då har de blåst in varm luft i hela den här vintern, gett en ny generation möjlighet till mästerskapsrutin och trippat hela vägen upp för det där istäckta berget som vi såg framför oss när Zlatan Ibrahimovic och hans generation tackade för sig.

Inte blågults mardröm

Det är 180 minuter dit nu. Det är den möjligheten ett nybyggt, reformerat svenskt landslag skaffat sig under Janne Anderssons första år vid spakarna.

– Jag är jättenöjd med förberedelserna, jag känner stor glädje. Vi ser fram emot det här, sa förbundskaptenen i går.

Det ska vara fyra grader och fukt i luften när han och spelarna går in på Friends Arena i kväll, men om det ligger en mardröm och lurar i den här matchen så är den inte blå och gul.

Sverige har slagit Frankrike, de har manövrerat bort Holland, de har bara två alternativa betyg kvar när de ska summera den här kvalcykeln: ”Helt okej” eller ”mirakulöst”.

Gian Piero Ventura och hans Italien har också två alternativ framför sig: ”Helt okej” eller ”skäms ögonen ur er, oduglingar”.

Hur de förhåller sig till det? Vad säger man till spelarna inför en sådan uppgift?

– ”Gå in och vinn!” sa Ventura i går.

Såg ut som han vet allt

Han log när han sa det. Han och Gigi Buffon viskade sinsemellan, flinade lite, men det var långt ifrån den flamsiga stämningen när Janne Andersson och Andreas Granqvist mötte pressen. Buffon satt där med halvslarvigt uppknäppt skjortkrage, tvådagars skäggstubb, blicken i bordsskivan framför sig, lågmäld röst och all den världsmästaraura han samlat på sig under en tjugoårig landslagskarriär.

Han såg ut som om han vet allt, kanske gör han det.

I går publicerade Gazzetta dello Sport en stor opinionsmätning inför kvalmatcherna, och en av frågorna var förstås om folket tror att Italien går till VM.

En tiondel visste inte, en tiondel trodde att Italien vinner lätt, en tiondel var pessimister och trodde på Sverige.

Sju av tio italienare svarade att ”Italien kommer att få det tufft, men lösa det till slut”.

Om ni undrar: så ser den ut, den italienska realismen. ”Vi är inte Spanien, det blir ingen show, men vi vet hur man löser sånt här”.

Det Sverige ska göra i kväll är att få den där övertygelsen, Mister Venturas ”vi SKA till VM”, att vackla. En hållen nolla, ett hyfsat resultat, allt som gör att Italien inte kan gå in på ett sardinpackat San Siro och slappna av.

Koncentration och noggrannhet

Grunden är ingen hemlighet. Kompakt försvarsorganisation, att flytta över tillräckligt synkroniserat för att inte hamna i numerära underlägen i mitten, att välja när man kliver upp och stressar Italiens trebackslinje (och göra det fullt ut när man gör det).

Mest handlar det om koncentration, noggrannhet i varje enskilt ögonblick. Ni minns kanske Italiens allra första mål i EM förra sommaren? Hur Belgien låg samlat med elva spelare bakom bollen, men också hur det räckte att Bonucci fick ögonkontakt med Giaccherini 40 meter högre upp: en djupledsboll genom ett helt lag, en mottagning, 1–0 och game over.

Det är Italien. De tidiga inläggen mot andraytan också (jag kommer att sakna Mikael Lustigs huvudspel där). Verrattis sammetsfötter, Ciro Immobiles skolade evighetslöpande, 3-5-2, BBC-blocket, Buffon, den breda bänken.

Sätt en mittbackshalkning i slutminuterna mot det där och du är chanslös. Sätt 90 plus 90 minuter av perfekt, kollektivt försvarsspel, parat med modet att ta ansvar för ett eget spel, så är det här bara svårt, inte omöjligt.

– Vi har gjort mål på en väldigt massa olika sätt, sa Janne Andersson, och där finns ett halmstrå.

Sverige har dyrkat upp försvar med Emil Forsbergs trippande teknik, de har tryckt in hörnor, de har kontrat, Marcus Berg har chipplobbat mot Holland och Ola Toivonen har skjutit in avgörande mål mot Frankrike från andra sidan kommungränsen.

De vet det, 50 000 svenska supportrar har sett det.

I kväll står de här med ett starkt kval bakom sig, med vintermörkret och de fyrfaldiga världsmästarna framför sig. Det kan bli okej, det kan bli mirakel, det är nu ni har chansen att avgöra vilket.

Vilken underbart, härlig utmaning.

Sverige–Italien – superfakta 00:28

Se Sveriges matcher på Kanal 5 – och hela VM-kvalet på Eurosport Player