Det var nära, jag hade otrolig tur

FOTBOLL

Thomas Wernerson i första intervjun efter kampen mot döden

SÄRÖ

Ett 25 centimeter långt ärr utmed bröstbenet, ett väl åtdraget skärp och 16 kilo mindre på vågen. Annars är det inte mycket som avslöjar vad Thomas Wernerson, 47, varit med om.

För sex veckor sedan var tv-profilen och den förre stormålvakten mycket nära döden.

– Jag har haft en otrolig tur. Det var så nära att jag inte stått här i dag, säger han till Sportbladet i första intervjun efter hjärtoperationen.

Foto: THOMAS JOHANSSON
Läkarna gav Thomas Wernerson livet tillbaka, ett inopererat plaströr och en ny hjärtklaff gör att han kan leva ett normalt liv. Men det var när att allt tog slut i tv-huset i Stockholm för sex veckor sedan.

Måndag kväll 13 maj:

Thomas Wernerson sätter sig för att äta tillsammans med sina kolleger i tv-huset på Gärdet i Stockholm.

Ett par timmar senare ska Fotbollskväll sändas.

Det slutar med akutfärd mellan sjukhusen i Stockholm och en livsräddande akut hjärtoperation.

Exakt sju veckor senare, i går måndag, mitt på dagen:

Samme Wernerson kliver ur förarsätet i sin Volvo vid Särö Värdshus ett par mil söder om Göteborg där Sportbladet stämt träff för lunch och intervju.

Om man inte visste vad som hänt är det som att träffa samma person som i flera år var klubbdirektören som vi journalister pressade hårt om Blåvitts misslyckade värvningar och som sedan hamnade på samma sida när han själv började tycka till om allsvenskan och landslaget i Fotbollskväll.

– Nåja, exakt samma person är jag inte. Här saknas 16 kg, säger han och klämmer sig runt magen. Sedan jag kom hem har jag gått i långbyxor. Jag kan inte ha shorts, jag har ju smalare ben än Thomas Ravelli.

”Det blir lite pensionärsliv”

Det är en knapp vecka sedan han fick lämna Högsbo sjukhem i Göteborg.

– Jag blev utskriven förra tisdagen. Nu är det regelbundna kontroller som gäller. Förhoppningsvis blir det längre och längre mellan dem sedan om allt går bra, säger han. Det blir lite pensionärsliv med raska promenader för att få tillbaka orken, att jobba mig tillbaka rent fysiskt.

Kan du berätta om vad som hände då för sju veckor sedan inför sändningen av Fotbollskväll.

– Vi skulle äta och planera programmet. När smärtan kom sa jag tidigt att de skulle ringa efter en ambulans. Det kändes som om någon hade kört in en näve i brösttrakten på mig och vridit om.

– Ambulansen kom och körde mig till Danderyds sjukhus. Där gjorde de en röntgen och det var tack vare den som de hittade vad det var för något – det kan vara svårt att upptäcka.

Brast vid hjärtat

Hur mycket minns du?

– Jag minns ingenting från Danderyds sjukhus, men jag ska tydligen ha pratat i telefon med min hustru därifrån. Sedan körde de mig omedelbart till Karolinska för att opereras direkt.

– När jag vaknade upp ett par dagar senare hade jag ett sår i ljumsken. Jag var tvungen att fråga läkaren varför. Då förklarade läkaren att det var så akut när jag kom in på Karolinska att de inte hade tid att såga upp bröstbenet för att sätta in hjärt-lungmaskinen. I stället slet de upp byxan, la ett snitt i ljumsken och kopplade in mig i hjärt-lungmaskinen den vägen direkt och hoppades att det skulle pumpa upp blod till hjärnan. Det är snabbaste sättet.

Thomas Wernerson hade drabbats av det som på läkarspråk heter aortadissektion.

Väggarna i aorta, stora kroppspulsådern, hade brustit alldeles i närheten av hjärtat.

– Det var tur att jag inte var i något flygplan eller liknande. Då hade de inte hunnit med att göra något. Då är det tack och farväl. De hade kunnat klara operationen i Göteborg eller Lund också, men annars hade det varit adjö, säger han.

Familjen var samlad

På Karolinska sjukhusets thoraxklinik akutopererades Thomas Wernerson när måndagen den 13:e var på väg att övergå i tisdag.

Läkarlaget ersatte den skadade delen av kroppspulsådern med en protes, ett plaströr, och i hjärtat fick han en ny klaff.

– Jag fick ju en mekanisk klaff. De kunde satt in en hjärtklaff från en gris också, men på yngre människor, dit jag räknas fortfarande, sätter de in metall i stället annars måste de in och byta efter tio år, förklarar han.

– Jag vaknade upp på torsdagen. Familjen var samlad runt mig, men då var jag drogad. Sedan märkte läkarna ganska snabbt att kroppen fungerade på mig, att rörelserna fanns där. Då var det positivt.

Medicin livet ut

Hur länge dröjde det innan du själv förstod vad som hänt?

– Det var jag med på ganska snabbt. De berättade att det hade gått bra. Till min hustru sa de efter operationen att de inte visste om hjärnan hade fått tillräckligt med blod. Nu säger de att jag kan bli fullt frisk och leva helt normalt. Jag får medicinera livet ut, blodförtunnande och blodtryckssänkande medicin.

Har du fått någon förklaring till varför det hände?

– Läkarna vet inte helt säkert. Jag har ju haft högt blodtryck och det sliter på hjärtat och kroppen. Jag skötte väl inte det helt rätt.

På vilket sätt skötte du inte ditt höga blodtryck?

– Jag tog inte medicinen som jag skulle eller kollade blodtrycket tillräckligt mycket. Jag kände mig ju bra många gånger. Det finns de som har högt blodtryck hela livet utan att känna av det så mycket.

Kan du leva samma aktiva liv som tidigare?

– I princip, ja, när jag återhämtat mig fysiskt. Men någon maratonlöpare blir jag aldrig. Det finns många som åker skidor efter en sådan här operation. Jag ska ta det försiktigt med vissa fysiska ansträngningar. Jag ska akta mig för bänkpress om jag styrketränar eller lyfta tungt. Annars ska det mesta gå.

Hur känner du dig nu?

– Nu mår jag bra. Första veckorna var jag sövd och groggy. Även i början i Göteborg var jag väldigt trött. Det är skönt att ligga på sjukhus när du är sjuk. Det är sedan i slutet när man känner ”vad gör jag här” som man börjar bli frisk. Det var så jag kände sista veckan.

– Så länge du inte är bra så ligger du där. Läkarna vill gärna ha koll på dig i början så att du inte får feber av någon infektion eller liknande. Jag har ju främmande material i kroppen.

Såg VM i sängen

Världens största idrottsevenemang i Asien underlättade tillfrisknandet under de långa veckorna på sjukhuset.

Hur mådde du sista maj?

– ...när VM började?

Ja.

– Allt bättre. Jag kommer inte ihåg helt säkert, jag tror det var 23 maj, då flögs jag ner till Sahlgrenska. Det var viktigt att komma närmare familjen. Då låg jag på rätt ställe. Sedan såg jag varenda match som det gick under VM. Men Canal Digital har de inte på sjukhusen...

– Jag låg på transplantationsavdelningen och delade rum med en eller två andra. Det fanns inte så mycket att göra så VM kom perfekt.

Det var aldrig någon läkare som avrådde dig från att titta?

– Jag hetsade upp mig lite grand inför Sveriges matcher, men jag fick försöka lugna ner mig. VM spelades på helt rätt tider för mig. En match efter frukost och en i samband med lunch. Sedan fick jag dagens gymnastik genom att ta mig ner till sjukhuskiosken och köpa kvällstidningarnas extraupplagor.

Ravelli körde rullstolen

Var det många som hörde av sig?

– Leif Swärd (IFK Göteborgs läkare) bromsade en del så att det inte blev för mycket för mig eller familjen. Jag fick höra att det var många som mejlade till Änglarnas hemsida, till SVT och IFK Göteborg. Supportrar från många olika klubbar, både AIK och Djurgården. Det var fantastiskt roligt. Det är många som brytt sig.

Det visar väl att du rört lite känslor med dina åsikter om fotboll.

– Jag tror att det handlar om att behandla sporten med lite respekt, men ändå ha glimten i ögat.

– Men det var ändå många som var uppe och hälsade på mig också. Ravvan (Thomas Ravelli) hittade mig när jag var uppe. Sedan körde han runt mig i en rullstol i Botaniska trädgården.

Lunchgästerna på Särö Värdshus börjar droppa av en efter en.

Solen spricker igenom molntäcket och glittrar i havet alldeles utanför fönstret.

Det är inget fel på Thomas Wernersons aptit. Hans Bookmaker Sandwich är uppäten han tar gärna en bit chokladtårta till kaffet.

– När du ligger så länge på sjukhus får man enormt sug efter vardagliga saker. När jag fyllde år kom familjen med mat från McDonalds. Det var oerhört gott, säger han med ett skratt.

Nu saknas det muskler

Vill läkarna att du ska äta ikapp 16 kilo...?

– Nähä, du. Jag vägde för mycket innan så allt behöver inte komma tillbaka. Även om det inte är någon bantningsvariant att rekommendera. Det är lite muskler som saknas nu. Nu i början får jag hålla mig till långa promenader. Vårt sommarställe ligger i Kämpersvik i Bohuslän. Där kan jag gå ut och gå.

Hur har barnen (13 och 3 år) tagit att pappa varit svårt sjuk?

– De var med uppe i Stockholm direkt. Den lilla förstod nog inte så mycket, men sonen var lite mer orolig i början. Men det har ju ordnat upp sig.

Vad tar du med i framtiden efter en sådan här nära dödenupplevelse?

– Hur fort saker och ting kan ändra sig. Man har tagit allt för givet. Jag har fått mig en rejäl tankeställare.

Är det något du kommer ändra på i din livsföring?

– Jag får väl hoppas att jag försöker ta det lite lugnare, att inte försöka hinna med allting. Det var en jobbig period strax innan. Mycket jobb, på olika håll och kanter.

Hade du kunnat köra igång med Fotbollskväll igen snart?

– Jag hade kanske orkat en liten del. Men ska det vara något så vill jag kunna gå för fullt. En direktsändning tar ändå rätt hårt på krafterna.

– Jag minns i början när Mats Nyström och jag repeterade. Han ställde en fråga och jag svarade. Han sa att han förstod vad jag menade, men att det räckte med hälften av orden. Till slut gick det att få samma sak sagd med hälften av orden. Jag hade alldeles för många ”och” och ”men” i början. Då sa Nyström att ”då tar vi och tar hälften på det också”.

– Det tar ganska mycket energi att slita med sånt. Sedan ska jag tänka på var jag ska stå och gå i studion.

Nu tar han en dag i taget

Har du känt att du växt in i tv-rollen?

– Jo, då. Programmet är ju populärt. Det är tydligen SVT:s populäraste program efter 22. Både Mats och jag har märkt att folk gillar programmet. Tittarna har blivit vana att se oss ihop.

Gör du upp några längre planer?

– Nej, nu har jag lärt mig att jag får ta en dag i taget.

Även om det förmodligen kommer dröja ett tag innan Wernersons dyker upp i Fotbollskväll så har han fullt med åsikter efter ett VM där han sett det mesta.

– Ett överraskningarnas VM. Det var två bra landslag i finalen som inför VM slog ur underläge. Alla tre medaljlagen hade ju jobbiga kval för att ta sig till VM.

Något du är besviken på?

– Argentina sysslade med ett enormt resursslöseri som inte spelade Crespo och Batistuta samtidigt. Det är ofattbart.

– Och italienarna lär sig ju aldrig. För mig var det otroligt att de kunde ge bort en del matcher så. Det var likadant när vi i IFK Göteborg mötte Inter i kvartsfinalen i Uefacupen 1987.

– De spelade ut oss i 70 minuter, vi var aldrig över mitten. Så gjorde de 1–0 via ett självmål av Stig Fredriksson. Då backade de hem direkt. Vi gjorde 1–1 och gick vidare på bortamål. Hade de fortsatt så hade vi aldrig gjort något mål. Italienarna spelar likadant fortfarande.

Du tjatade länge om Anders Svensson i Fotbollskväll.

– Jo, det känns som det är vår kille. Jag förstod tankegångarna när han inte fick spela från start mot England, men håller ändå inte med. Anders kan allt gå in i närkamper mot spelare som Scholes och Butt också. Utan honom mister Sverige kreativitet. Tänk om han gjort mål efter snurrfinten mot Senegal. Vilken VM-klassiker det blivit.

”AIK vinner allsvenskan”

Nu återstartar allsvenskan, vilka vinner den?

– Jag tror fortfarande på AIK, trots alla frågetecken. De har bytt tränare igen, hur är stämningen? Men jag trodde på dem från början och det är inte för sent än. Krister Nordin kan bli den pappa och motor som behövs i laget. Samtidigt är Andreas Andersson giftigare än på länge. Hur länge han nu stannar.

– Det ska bli intressant att se hur länge Landskrona håller. Men ovissheten i allsvenskan är bra för intresset.

Även om tv-tittarna lär få klara sig utan Thomas Wernersons analyser ett tag till.

Det är en bagatell i sammanhanget.

Han lever ju.

Plaströret räddade livet på Wernerson

Michael Wagner

ARTIKELN HANDLAR OM