Svennis: Vi går till final

FOTBOLL

FRANKFURT

Kan se det framför mig:

Sven-Göran Eriksson på övervåningen av en sån där öppen dubbeldäckare, omgiven av sina spelare, vinkande till hundratusentals engelsmän som kantar Oxford Street i London.

Höjd över huvudet: den gyllene VM-trofén.Kaos på Trafalgar Square, drottning Elizabeth i glädjetårar och Tony Blair segrare i valet - med hjälp av Svennis och "feel good-faktorn".

Foto: Lekfull träning Dagen innan nyckelmatchen mot Paraguay var det lättsam träning för anfallaren Peter Crouch och Sven-Göran Eriksson. I alla fall under de femton minuter som pressen fick vara med....

Svammel, va?

Nej, jag har fått Svennis personliga löfte om att det ska bli precis just så efter hemkomsten till England andra veckan i juli.

Eller löfte...jag tolkar det i alla fall så.

När jag släntrade iväg mot bilparkeringen utanför den härliga fotbollsgrytan i Frankfurt i går hörde jag plötsligt en välbekant värmländsk röst som sa:

- Jaha, och du följer England hela tiden, som vanligt?

Jag vände mig om och såg Svennis och hans ständige följeslagare Adrian Bevington, presschefen, komma gående. Verklighetens Mr Burns och Smithers i Simpson-serien.

- Visst, men jag brukar ju få åka hem efter kvartsfinalen, sa jag.

Svennis sträckte skrattande fram näven, blinkade och sa:

- Du, det blir längre den här gången, jag tror att vi kommer att vara kvar till VM:s sista dag.

Och så pratade vi lite och Svennis var på strålande humör och så var det inte mer med det. Men det var ju lite lustigt att just den situationen skulle uppstå.

England hade tränat inför dagens VM-premiär mot Paraguay och media hade tillåtits att beskåda övningarna i femtion minuter - sen föstes alla ut. Det enda spännande som då hade hänt nere på gräset var att Steven Gerrard (som spelar idag) låg på rygg med den svenske läkaren Leif Swärd grenslande över sig i en komplicerad ställning som jag tyckte mig känna igen från sidan 49 i Kama Sutra-boken.

Annars inget nytt under solen.

Nervös kollega

När det därefter kom en officiell presskonferens med Mr Bur...förlåt, Svennis, som man måste ha särskild biljett till (!) på grund av mediatrycket, sas det inget särskilt där heller.

Och när Svennis sen gav en liten specialkonferens till det engelska Drevet såg en nervös svensk kollega, en sån som alltid i brist på annat citerar "en källa" (herregud, hur lågt får man sjunka) till att jag fick gå därifrån eftersom han inte fick komma in.

Det gjorde nu inte så mycket. Det rådde trängselkaos och jag hade ändå inte kunnat höra nåt bakom Mr Bisons ryggtavla. Men när jag tultade iväg funderade jag en del över de enorma resurser som kastas bort såna här gånger, hur mycket arbetskraft, tekniksläpande, tid och människor som går åt för att bevaka 15 minuter av en fotbollsträning och en presskonferens där ingen säger nånting nytt.

De skulle kunna ha en person som skrev ner alla svar och skickade ut till alla. Det är ju ändå ingen som får nåt exklusivt med en man som Svennis i dessa tider.

Ehh...jo, det skulle väl ha varit jag, då. Den ende som gick därifrån utan att jaga som en dåre.

Men om vi nu ska återvända till scenariot i ingressen: Om det blir engelsk segerparad genom Londons gator, var ska då vi i pressdrevet, vi som sågat Svennis ett bra tag nu, ta vägen?

Bara elaka emellanåt

Ska vi tränga ihop oss i Bond Streets t-banenedgång och kika fram bakom en vägg?

Det finns ju vissa i Drevet som sablat ner på honom konstant under fem år. Det finns andra som varit så grymma i sina formuleringar att man knappt trott sina ögon - men som bara varit elaka emellanåt. Och så finns det såna som jag som varit kritiska det senaste året eftersom vi inte gillat hans dribblande med uppställningarna.

Men man är väl inte sämre karl än att man kan ändra sig? Om man nu känner att vissa bitar äntligen fallit plats?

Så...om England vinner VM - får Drevet vara med och fira?

- Det är klart vi får. Men tro inte att det engelska folket kommer att hylla Sven som en gud. Det är spelarna som kommer att få hela äran, sa Eleganten, morgontidningsstilisten, i går.

Tabloidkrönikören Mr Bison, som tjänar exakt åtta gånger mer om året än jag, slog sig ner mitt emot mig i presscaféet, till synes lite nervös redan:

- Vad tror du, kan Sven gå hela vägen?

- Ja, jag är stensäker nu, sa jag. England tar hem det här. Det vore ett typiskt scenario. Svens långfinger till alla.

Jag vet inte hur Mr Bison gillade det svaret. Han sken i alla fall upp och sa:

- Men jag hyllade Sven i min spalt idag! Jag kallade honom "Musen som röt"!

Säger bara: om England knallar genom gruppen och får in en sugen Rooney och slipper de svåraste lagen före semifinalen - då är det många av oss som kommer att få käka upp en del.

Och om ni tycker att jag sluddrar när jag skriver så beror det på att den förre engelske landslagkaptenen Terry Butcher, Kapten Blod (ni minns väl Råsunda 1989), bjöd mig på en tysk pilsner i baren på hotellet. Sånt är omöjligt att tacka nej till. Men jag borde givetvis ha kontrat med en Bloody Mary.

Peter Wennman