Här är bygget som gav guld

FOTBOLL

Sportbladet berättar historen om de nya bitarna i det blårandiga pusslet

Den 31 oktober 2002 berättade Sportbladet hur Djurgården lagt ett pussel värt guld.

Tre år senare har blåränderna lagt ett nytt guldpussel - men de flesta bitarna är utbytta.

Bit 1: Tobias Hysén

Eftermiddagen den 11 december 2003 slår Bosse Andersson numret till Glenn Hysén.

Innan Bosse hinner presentera sig börjar en kvinna skrika och gorma i andra änden.

- Nej, nu får det fan vara nog. Sluta ring mig! Jag är trött på det! Fattar du inte?

Klick.

Bosse har följt Tobias Hysén i flera år men så sent som i september sa Häcken blankt nej till en affär.

Men i början av december går Kim Källström-affären mellan Djurgården och Rennes in i ett slutskede. Kims moderklubb Häcken är också djupt involverad i affären och i förbifarten nämner Häckens ordförande Åke Nilsson för Djurgårdens förhandlare Tommy Jacobson att Häcken och norska Lyn är nära en uppgörelse kring Hysén.

Då blir det fart på Bosse Andersson.

Efter att blivit utskälld av Helena Hysén, som trodde det var någon annan med dolt nummer som ringde, får han på kvällen tag i Tobias.

Hysén sitter då i bilen tillsammans med Henrik Dahl, lagkamraten i Häcken som också ska gå till Lyn, på väg hem från Oslo. Hysén har redan skrivit på för Lyn och just gjort ett fystest.

Bosse och Tobias pratar länge fram och tillbaka men Bosses budskap är glasklart:

- Vill du komma till oss så löser vi det.

Samma kväll som Kim Källström skriver på för Rennes har alltså Djurgården fått korn på en ny go gubbe från Häcken.

På måndagen tackar Häcken nej till Lyn och på onsdagen den 17 december åker Tobias till Stockholm. Då han saknar agent förhandlar farsan åt honom.

Glenn ställer tre krav, får tre ja och säger:

- Då kör vi väl då.

Det är den smidigaste förhandlingen Bosse Lundquist och Bosse Andersson varit med om.

Bit två: Nya värvningsstrategin

Hysén är en värvning enligt den gamla strategin, den som tagit spelare som Kim Källström och Johan Elmander till klubben: unga, snabba U21-landslagsmän med stark karaktär.

Hysén blir den sista utpräglade värvningen av denna typ.

För Djurgården har insett att det inte går att bygga en stomme på unga, svenska stjärnor då man inte får behålla dem.

Nu byter man spår och bygger en stomme på äldre, etablerade spelare som man vet att man får behålla.

Den 5 juli skriver den förste produkten av den nya värvningsstrategin på: Markus Johannesson. Ett år senare blir Mattias Jonson klar.

Ett par veckor innan Johannesson värvas har en gänglig dansk skrivit på för Dif. Han verkar inte vara produkten av någon värvningsstrategi alls utan snarare ett totalt felköp.

Bit tre: Kjell Jonevret

Morgonen den 22 juli sträcker sig Tobias Hysén efter fjärrkontrollen hemma i lägenheten i Solna.

Precis som vanligt slår han på text-tv:n för att kolla de senaste nyheterna.

"Zoran Lukic lämnar Djurgården" står det på förstasidan.

- Åh, shit! Det blev alltså så. Undrar vem som ska ta över, tänker Tobias innan han trycker in 3-0-0.

Djurgården är i kris. Tre dagar tidigare har man förlorat derbyt mot Hammarby med 0-3 och ligger bara två poäng från nerflyttning. Efter matchen tappar Zoran fattningen i tv och djurgårdsledningen anser det vara dags att redan nu sätta i verket head coach-planen man skissat på hela året.

På sidan 300 läser Hysén: "Kjell Jonevret tar över Djurgården".

Jonevret, vem?

Då har Bosse Andersson och Stefan Rehn desto mer koll.

Rehn, då som nu i Djurgården, delade skytteligasegern i norrettan 1987 med Jonevret, då i Brommapojkarna.

Bosse Andersson spelade med Jonevret i Vasalund 1991-92.

- Han kom till oss som välbetald stjärna från Norge, men jag konkurrerade ut honom. Kjell var Vasalunds Ibrahim Ba, skrattar Andersson.

- I en match på Skytteholm ledde vi med 4-1 och då sa vi "Nu kan vi släppa in Kjelle". Men sen blev det 4-2 och 4-3 och vår keeper åkte ut, så Erik Hamrén plockade ut Kjelle igen. Då sparkade han iväg bollen så den landade i en lekpark borta i Huvudsta, skrattar Bosse.

Två år efter blev Jonevret assisterande till Hamrén.

Bit fyra: Flexibiliteten

Jonevret visar redan i sin första stora match att han inte är bakbunden av någon manual eller djurgårdsmodell.

Då Geert den Ouden saknas i Champions League-kvalet mot Juventus i Turin har Kjelle inte någon nummer nio eller bollhållare på topp med sig.

"Bättre att ha någon som kan springa som fan", tänker Jonevret och sätter Hysén som center, flyttar upp Fredrik Stenman som vänsterforward och sätter ut Markus Karlsson som vänsterback.

- Det tar bort lite av nervositeten, grabbarna får något annat att tänka på.

Djurgården spelar 4-5-1, chockar Fabio Capello och når 2-2.

På morgonen efter ligger Jonevret på hotellet i Turin och slötittar på CNN. Plötsligt ser han bilder på sig själv när han kramar om målvaktstränaren Kjelle Frisk efter 2-0-målet.

- Två veckor i Djurgården och redan på CNN, garvar styrelsens Pelle Kotschack på hemresan.

Ett annat prov på Jonevrets flexibilitet är när Djurgården ska möta Malmö borta i juni i år.

Malmö har länge varit ett spöke för Djurgården och Jonevret väljer därför att starta med ett 4-4-2 och stänga till kanterna.

Rubriken taktikchock har aldrig passat bättre.

Redan efter 20 minuter kommer en vilt gestikulerande Patrik Andersson utspringande till Tom Prahl:

- Hur fan ska vi göra? De är ju bara två på topp, skriker "Bjärred".

Djurgårdsbänken ser och ler belåtet.

Dif vinner med 3-1 och på presskonferensen säger Tom Prahl:

- Det är bara att gratulera Djurgården. De har äntligen lärt sig spela efter sina resurser.

I flertalet andra matcher ändrar Jonevret från 4-3-3 till 4-4-2 under matchens gång.

Bit fem: Fasta situationer

När Kjell Jonevret spelade i Viking Stavanger under Benny Lennartsson 1989-90 hade laget som målsättning att göra ett mål per match på fasta situationer. Under en säsong lyckas man med detta.

När Jonevret blev assisterande tränare i Vasalund minns Bosse Andersson framför allt en grej:

- Vi började träna en jäkla massa på fasta situationer.

När Jonevret tar över Djurgården är en av hans första åtgärder att styra upp de fasta situationerna, där laget under Zoran varit mycket svagt organiserade: 2-7 på tolv omgångar.

Han kombinerar zonspel och punktmarkering på defensiva fasta situationer.

- Vi har tre starka huvudspelare som bara går på boll i sin zon. Får de bara gör det vet vi att de nickar undan tio gånger av tio, säger Jonevret.

Drömmålet är detsamma som på Lennartssons tid: ett mål framåt per match.

Bit sex: Systemskiftet

Sedan det stod klart att Andreas Johansson skulle lämna Djurgården har spelare, ledare och styrelse diskuterat hur de ska fylla "Addeytan".

Jonevret är trött på snacket och på Sydafrikalägret i februari föreslår han under en teoridiskussion att man ska vända på mittfältstriangeln så det blir två offensiva och en defensiv mittfältare.

Spelarna köper förslaget, "Addeytan" begravs och systemet fungerar bra under hela säsongen fram till matchen mot Elfsborg den 2 maj.

Då lyckas Elfsborg plocka bort Johannesson och skärma av Elias Storm så han får slå alla uppspel med sin vänsterfot. Resultatet är katastrofalt även om Elfsborg bara leder med 1-0.

När domaren blåser halvtidssignal sitter alltid Djurgårdens ledartrojka kvar på bänken och snackar ihop sig. Den här gången saknas Stefan Rehn, som ligger hemma i halsfluss och ser matchen på tv. Jonevret och Lasse Sandberg börjar snacka om att plocka ut Storm, flytta ner Johannesson, lagets bäste passningsspelare, och sätta in Kári Árnason på mittfältet.

De snackar också med Bosse Andersson och ringer Stefan Rehn. Alla är överens om att det värt att testa.

Árnason ska balansera mellan den defensiva (Johan Arneng) och offensiva mittfältaren (Felix Magro).

Spelarna tycker det låter luddigt och Tobias Hysén säger:

- Är det inte bättre att Kári spelar bredvid Arneng?

Farsan Glenns analytiska förmåga som tv-kommentator har ofta ifrågasatts, men det här är ett genidrag av grabben Hysén.

Jonevret & Co är prestigelösa och går med på spelarnas förslag.

Djurgården vänder på mittfältstriangeln, vänder matchen och kör över Elfsborg.

Systemskiftet blir ett guldrecept.

Bit sju: Sören Larsen

När agenten Ivan Marco Benes landar på Arlanda tror han fortfarande att han ska besöka Hammarby. Men det är Djurgården som först kommit överens med Sören Larsens klubb Bröndby och Bosse Andersson får med Benes till Foresta Hotell och Konferens.

Medan Andersson och Benes sitter och förhandlar om Larsen ringer det på Benes mobil flera gånger. Bosse ser att det är Hammarbys vd Henrik Appelqvist.

- Det där väntar vi med, säger Andersson och får Benes att låta bli att svara.

Larsen blir klar för Djurgården, spelar en träningsmatch och går sedan sönder.

Det ryktas om att Djurgården inte läkarundersökt Larsen innan man skrev kontrakt men i själva verket är det tvärtom: man har kollat honom två gånger.

Larsen mår inte bra. Han tränar för sig själv på Bosön och får inte visa vad han går för; hans tjej flyttar till Köpenhamn för att plugga och hans far har stora ekonomiska bekymmer med sitt åkeri. 22-åringen funderar till och med på att lägga av med fotbollen.

Men på Sydafrikalägret i februari får han en nytändning och Jonevret förstår vilken diamant, oslipad eller slipad, han sitter på.

Larsen avgör många matcher under våren när Djurgårdens spel inte fungerar.

Han tas ut i danska landslaget och gör två mål i sin VM-kvaldebut och sammanlagt blir det sex mål på de första sex landskamperna.

Under sommaren lämnar han Dif för Schalke 04 i en härva av klausuler, brutna löften och smutskastning.

I augusti blir Larsen matchhjälte i Bundesligapremiären och i september räddar han en poäng mot Milan.

Sören Larsen är en saga som inte ens HC Andersen skulle kunnat få ihop.

Bit åtta: Chockträningen

Den 4 oktober åker Mattias Jonson, Fredrik Stenman, islänningarna och finländarna på landskampsuppdrag.

De som är kvar kör djurgårdstränarna skiten ur i en vecka - tuffare styrkepass, extra löpträning och match i b-laget för att behålla tempot.

- Killarna får inte vara pigga i benen, säger Jonevret.

Djurgården har kört så under de två tidigare landskampsuppehållen och det är efter dem man avgjort toppstriden. Båda gångerna har man omedelbart efter uppehållen mött IFK Göteborg och Malmö och tagit totalt tio av tolv poäng mot värsta konkurrenterna.

När Jonson & Co kommer tillbaka den här gången avgör Djurgården definitivt allsvenskan mot Örgryte (med god hjälp av Hammarby).

I omklädningsrummet på Gamla Ullevi drar Tobias Hysén i gång "Kamela, Kamela" omedelbart efter matchen.

Guldsången, som Pierre Gallo en gång lärde djurgårdarna, är en av få bitar som finns kvar från guldpusslet 2002.

ARTIKELN HANDLAR OM