Ödesdag utan övertygelse

Foto: PUH... I 87:e minuten satte Filippo Inzaghi spiken i kistan. Men det var andra saker än fotboll som skuggade Italiens dag i går.
FOTBOLL

Italien vann med äran i behåll, men utan att övertyga.

Den som anföll mest i går var Marcello Lippi. Och det var journalisterna han var ute efter.

De klarade sig, tack och lov. Att följa Italien under VM är som att åka spårvagn med Groucho Marx som förare. Höga berg och djupa dalar, urspårningar och en hel del (omedveten) humor.

Som när Marco Materazzi säger att hans mål är frukten av en gudomlig rättvisa och tillägnar det alla fotbollsvärstingar som han själv och Daniele De Rossi.

Men det tog 26 minuter för den gudomliga rättvisan att bekänna färg och innan dess var italienarna jätterädda. Nu eller aldrig.

En förlust skulle ha inneburit lynchning i pressen.

Och detta samma dag som klubbarna Juventus, Milan, Lazio och Fiorentina och 30 pampar och domare åtalades i fotbollsfederationens rättegång mot ligans matchriggare.

I sådana lägen finns det dem som beslutar sig för att ge allt, kosta vad det kosta vill. Och så finns det dem som tar det säkra före det osäkra.

Det råder ingen tvekan om att italienarna gick in på planen med siktet inställt på ett 0–0-resultat. Tjeckerna spelade för att vinna. Men i början av första halvlek, såg det italienska laget ut att bestå av elva försvarare.

Så skulle det ha fortsatt, om inte reserven Materazzi hade nickat bollen i mål.

Utvisningen av Jan Polak gjorde resten. Tjeckiens tränare Karel Bruckner nästan grät när han berättade hur han hade varnat sina spelarna före matchen.

– Jag till och med skrev till dem att utvisning, det är slutet. Man kan inte vinna tio mot elva.

Lyckligtvis bytte italienarna taktik och kom upp ur skyttegravarna. Men man kan inte tala om en övertygande seger.

Nedved alltings upphov

Sällan har ett så framträdande lag i numerärt överläge, göra så många klumpiga, tafatta försök att göra mål. Italienarna har inget fungerande spel och anfallet är svagt.

Raka motsatsen till Tjeckien, som aldrig gav upp.

Ingen kan kämpa som Pavel Nedved. I går kväll var han alltings upphov för tjeckerna, som kom igen ordentligt i mitten av andra halvleken. Italienarna ska tacka Gigi Buffon för att det gick som det gick. Totti är fortfarande skuggan av sig själv.

Men eftersom det viktiga i VM inte är HUR man vinner utan ATT man vinner, var Marcello Lippi nöjd efter matchen. Nöjd men väldigt spänd.

När frågan om matchtaktiken kom upp på presskonferensen vägrade han att svara. I stället tog han tillfället i akt att sätta det italienska drevet på plats.

Han gjorde det till hälften skämtsamt, men han var arg under ytan, riktigt arg, och han kunde inte hålla sig (vanligt förekommande italienskt fenomen i VM- och EM-sammanhang, se De Rossi Daniele, Totti Francesco med flera).

Utspelet kändes omotiverat i ett ögonblick som detta, när ”gli azzurri” faktisk har uppnått allt de strävat efter. Italien vann sin match och sin grupp, laget går vidare i turneringen och har lyckats med delmålet att undvika Brasilien i åttondelsfinalen.

Skällde på journalisterna

Lippi borde alltså kunna slappna av. Men Italiens förbundskapten var förmodligen även orolig för resten av kvällen, för de fruktade åtalen som ännu inte hade kommit ut. Han gillade inte frågorna i ämnet.

– Det händer ingenting särskilt i Italien i dag. Ni utländska journalister tror att vi inte går och tänker på något annat än det där. Men den verkliga pressen är att om man förlorar, så åker man ut. Vi tänker ta chansen att göra ett riktigt bra VM.

DET HÄNDER INGENTING SÄRSKILT I ITALIEN I DAG.

På torsdagskvällen åtalades 30 personer i en av världens främsta och rikaste ligor för att ha riggat hela säsonger, inte enskilda matcher, för egen vinning och för att ha krossat miljontals tifosis hjärtan.

Om det är ingenting, är jag Kalle Anka.

Det är tur för italiensk fotboll att ”gli azzurri” vann i går kväll och att de vann utan hysteriska utbrott och fula tacklingar. Och det är ännu mer tur att varken Lippi själv eller någon av spelarna är inblandade. Åtminstone inte i fotbollsfederationens rättegång.

Det gör att landslaget kan gå vidare med äran i behåll. Men rädda ”il calcios” förlorade heder kan de inte. Det är för mycket begärt.

Det slår mig att ”gli azzurri” på gott och ont verkligen är en spegelbild av det motsägelsefulla land de representerar.

Kristina Kappelin ([email protected])