Sportbladets Simon Bank: Vi kan få en väldigt ojämn liga

FOTBOLL

Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.

Det där var ur Matteusevangeliet.

Eller allsvenskan.

Det går inget vidare för dem som inget har just nu.

Jag vet inte om det är Licensnämndens eller vädrets fel, men vad har hänt med gamla galna januari?

Så här års ska vi leka med laguppställningar, leta svensk klubb åt Jari Litmanen och sortera in tio toppklubbar i allsvenskan.

Inte i år. I år är klubbarna trögstartade som bakfulla koalabjörnar.

Eller, det finns förstås undantag. Problemet är att de allra flesta är de som redan har, och det i överflöd; MFF, Blåvitt och Djurgården.

Ska det fortsätta så här så riskerar vi att få en väldigt ojämn allsvenska i höst.

Malmö FF har Sveriges bästa lag - i alla fall om Afonso tänker komma tillbaka någon gång - men ändå ryktas det om ytterligare mittfältare som ska konkurrera med Olsson, Chanko, Mattisson, Daniel Andersson och kanske Osmanovski och den superspännande Samuel Barlay. IFK Göteborg har redan spänt musklerna så mycket att man undrar över hur lirare som Mourad, Ijeh och Selakovic ska få plats samtidigt. Och Djurgården har precis rivstartat sin rekrytering.

Ibrahim Ba är en rasande rolig chansning, Magro en ren och skär klasspelare och Christer George en Dif-värvning av den gamla sorten. Inte nog med att han är polare med John Carew, han är snabb, fysisk och utvecklingsbar också.

Ingen dominoeffekt - än

Så, tre topplag från storstäderna. Bra för tv, bra för intresset och pengaflödet.

Men vad finns bakom? Vilka har värvat så att de ser bättre ut nu än i fjol?

Häcken, Kalmar FF, inget mer. Än.

Man brukar prata om en domino-effekt på transfermarknaden. Om en klubb säljer en spelare får de pengar att köpa en annan spelare, vilket ger pengar åt en ny klubb och så vidare ända tills Nåjden värvar Robert Laul för en back läsk.

Men dominobrickorna står fast, än så länge, och nykomlingar och bottenlag ser skrämmande tunna ut.

Assyriska tappade sin mest intressanta spelare i går kväll, och har inte presterat ett dugg än. Gefle är i allsvenskan bara på pappret. Hur ska de hänga kvar utan minsta förstärkning? Enköping-varning.

Landskrona Bois slogs för kontraktet i höstas, och nu har de förlorat viktige Henrik Nilsson och Jones Kusi-Asare utan att ersätta med några garanterade toppspelare.

Vi vill ha vårt gamla galna januari

Å andra sidan så hette fjolårets garanterade toppspelare Jörgen Pettersson, så man kan kanske förstå dem. Och Kevin Amuneke kan mycket väl bli seriens sensation i sommar.

Annars väntar jag mest, på de som inget har.

Elfsborg har ingen ersättare till Lasse Nilsson, Halmstad har ingen Rosenberg och Gif Sundsvall har fortfarande inte hittat spelaren som ska regissera offensiven.

Helsingborg fick behålla Atiba Hutchinson och borde vara lite försiktigt med kreditkortet. Samma gäller för Öis, tills de gjort sig av med Paulinho eller så.

I går sålde Hammarby Alexander Östlund till krisgänget Feyenoord med sexy-football-profeten Ruud Gullit i täten. En bra affär för Hammarby, som nu tar bort hänglåset från kassakistan.

Det var på tiden.

Vi vill ha vårt gamla galna januari tillbaka igen.

Att svenska idrottsklubbar lever i en begränsad ekonomisk verklighet är annars inte bara dåligt, det ska man ha klart för sig.

Ta till exempel den där kraftigt berusade elithockeyspelaren som kapade och kraschade spelarbussen.

Det var ju tur att de inte hade råd att flyga till matchen.

Simon Bank

ARTIKELN HANDLAR OM