BANK & NIVA

FOTBOLL

Sveriges bästa fotbollsskribenter om veckans hetaste ämnen – varje måndag i Sportbladet

1. Real Madrid leder La Liga igen. Har Los Galacticos äntligen klickat?

Simon Bank:

– Los Galacticos? De var en rolig samling stjärnfigurer – lite som Power Rangers fast sämre tillsammans – som sällan blev större ihop än var för sig. Luxemburgo har nu äntligen skickat ut Beckham på en kant och balanserat laget, men Ramos och Helguera ser inte ut som några mittbackar man vinner Champions League med. 0–3 i Lyon var möjligen en överraskning, men det var ingen slump. Madrid är slarvigt och lite naivt, men jag tippade dem som spanska mästare inför säsongen. Det kan nog gå vägen.

Erik Niva:

– Sedan presidenten Florentino Pérez intog en mer realpolitisk hållning till sitt stjärnprojekt har Figo försvunnit och ett knippe defensiva krafter kommit i stället. Besluten i klubben har i högre grad fattats av fotbollsfolk med kompetens för det. Resultatet? Högre lägstanivå, men lägre högstanivå. Mer stabilt, mindre gnistrande. Om Barcelona fortsätter hacka kan det räcka för att vinna La Liga, men aldrig Champions League. Real Madrid är inte längre laget som resten av Europa drömmer om att slå.

2. Everton har gjort ett mål på åtta matcher och ligger sist. Varför är det så svårt att följa upp en skrällsäsong?

Simon Bank:

– För att varje förändring som inte är en bergsäker kvalitetshöjare är dömd att försvaga laget. Everton var Europas bästa LAG i fjol, med stenhårt defensivt 4-5-1-arbete och Marcus Bent som hyperlojalt jagande spets. Då tänkte Everton på att vinna nästa närkamp – i höst tänkte de på Champions League. Så gick det som det gick. En skada här (van der Meyde), en taskig säsongsstart där. Så kommer oron smygande och nu – som en saltad elräkning på posten – skiftar Moyes spelsystem också. Välkommen till en krisklubb.

Erik Niva:

– Lag som överpresterar gör det oftast genom tydliga strukturer, stark gruppkänsla och stram kontinuitet. Framgång har en tendens att rasera allt det. Everton kände sig tvingade att bygga ut truppen för sin Champions League-satsning. Valente, Kroldrup, Ferrari och van der Meyde kom med stora rykten och höga löner, men har hittills gjort mer skada än nytta. Ipswich kom femma 2001 – sedan köpte de storspelarna Sereni och Finidi George och åkte ur. Det fanns en lärdom där, om Everton lyssnat.

3. Det blir Etoile Sahel från Tunisien mot Al-Ahly från Egypten i den afrikanska Champions League-finalen. Vilka vinner?

Simon Bank:

– Eftersom jag är överlägset bäst i världen på ödmjukhet: Jag vet inte. Min koll på afrikansk klubblagsfotboll är sämre än man kan förledas att tro. Men om någon (Harry Redknapp?) skulle hålla en revolver mot min tinning så skulle jag säga Al-Ahly. De har så gott som hela landslaget i truppen, plus Flavio och Gilberto som just fört Angola till VM. Dessutom är Al-Ahly arbetarklassens lag i Kairo, och sånt gillar vi alltid. Heja röda-vita laget! Heja Al-Ahly! Okej?

Erik Niva:

– Att jag alltid hoppas på skrällar betyder inte att jag måste tro på dem. Al-Ahly - De röda djävlarna från Kairo – har inte förlorat på 15 månader och 45 matcher. De har utsetts till ”Århundrandets afrikanska klubb”, och är kontinentens klart mest välskötta förening. Det blir den tionde Champions Cup-bucklan för ett egyptiskt lag, och det är dubbelt så många som någon annan nation. Etoile föll på straffar i fjolårsfinalen - i år behöver de i alla fall inte spela mer än 90 minuter för att förlora.

4. Till sist, vad var det viktigaste vi missade i helgen?

Simon Bank:

– Att det fortsätter gå käpprätt åt? fel håll för klassiska Flamengo. Häromveckan gick styrelsen ut och krävde att inga klubbar ska flyttas ner från förstaligan, efter domar/spelskandalen som ledde till att elva matcher måste spelas om. Jag förstår dom. I går blev det 1–6 mot Sao Paulo, på hemmaplan. Ni som gillar Real Madrid kan glädjas åt att (blivande köpet) Cicinho for fram som en Cicinho från sin högerbacksplats. Ni som gillar Flamengo kan se fram emot ett otäckt bottenderby mot Vasco da Gama nästa helg. Hårda bud.

Erik Niva:

– En talande reseberättelse om en ung israelisk turist. 24-årige Odet Kalfron från Qiryat Gat hade aldrig tidigare varit utomlands, men när han kom till passkontrollen på Heathrow fick han en obehaglig överraskning. Eftersom han varken visste vad Arsenals hemmaarena hette eller kunde nämna någon spelare i Chelsea vägrade tullkontrollanterna släppa in honom i Storbritannien. Kalfron fick helt enkelt vända hemåt och fundera på vad det egentligen är som skiljer folk från folk i en terrorparanoid värld.