Svenskapsmatchen

FOTBOLL

Simon Bank: England A mot England B - hur det går får vi C

BREMEN

Snart är det tisdag och nu när sången tystnat och ruset lagt sig kan vi väl säga vad som väntar:

England A mot England B.

Hur det går får vi C.

Foto: På tisdag ställs Svennis och Lagerbäck mot varandra. Sverige kan missa åttondelen om de förlorar mot England.

Dagen efter kvällen före satt Fredrik Ljungberg och höll hov i en tårtbit till konferenssal på Kempinski i Berlin. Eller, hov och hov. Han var rätt trött, Ljungberg. Och han är smart nog att han vet när han ska bjuda till eller låta bli. Tumregel för att bli poppis:

Efter diskussioner och bråk - le och charma. Efter 1-0 i 89:e minuten - var där och undvik att säga könsord.

Ljungberg, Lagerbäck och hela familjen fotboll har börjat prata England nu. Och matematik. Det räknas grupptabeller och tänkta åttondelsmotståndare, som om Sverige verkligen var i en position att välja.

Glöm det.

England har det privilegiet, för Sverige kommer det i åtminstone 75 minuter handla om att säkra en plats - vilken som helst - i slutspelet. Jag har sett både Ecuador och Tyskland, Ecuador ska Sverige slå. Tyskland har de en bra chans mot.

Men först väntar England, och en match vars uppladdning pågått i 30 år.

Då, på 70-talet, hängde Sven-Göran Eriksson, Roland Andersson och Lars Lagerbäck på Bob Houghtons träningar nere i Malmö. De drack zonförsvar, åt presspel och andades fyrbackslinje dagarna i ända.

"I grunden har vi samma filosofi"

Svennis, en halvdan mittfältare, tog över England. Lasse, en halvdan halvback, fick nöja sig med England B.

Jag frågade Lasse om hans ideologi skiljer sig från Erikssons nu, 30 år efter Bob, Roy och systemstriden.

- I grunden har vi samma filosofi, jag skulle inte ha något emot att spela som England om jag hade de spelarna han har, sa han.

Det har han inte.

Lagerbäck har ett lag fyllt av spelare som kom, sågs och såldes i England. Erik Edman gjorde ett uppskattat jobb i Tottenham, men petades av en sydkorean som inte kan försvara. Tobias Linderoth petades av en australiensare i Everton. Teddy Lucic led i ett Leeds på väg in i depressionen. Niclas Alexandersson och Anders Svensson var stundtals populära, men fick inga statyer uppförda efter sig. Mikael Nilsson såg själv ut som en staty i Southampton, och Marcus Allbäck slog sig aldrig in i Villa.

Så, jo, Sverige är England B.

Vi är, förstås, också ett B-lag som inte förlorat mot A-laget på fyrahundra år (och den gången bara för att Bengt Andersson släppte in en billig frispark).

Det finns en grundläggande insikt som alla organisatoriskt lagda tränare gjort, och Lars Lagerbäck är ordförande i den föreningen. Insikten handlar om att om du delar upp i två lag på träning med alla anfallare i det ena och alla backar i det andra så kommer backarna att vinna åtta matcher av tio.

De är bättre på att försvara, och kommer alltid att göra några mål framåt.

En annan insikt har gjorts av alla psykologiskt lagda tränare. Den handlar om att b-laget alltid slår a-laget på träning, eftersom de vet att de måste arbeta hårdare och organisera sig bättre.

På tisdag möts England A och England B i Köln. Det är ingen träningsmatch, men principerna är giltiga här också.

Ett uselt balanserat lag

Sven-Göran Eriksson har större problem än Lagerbäck har, även om Zlatans ljumske krånglar och Henrik Larsson fortfarande väntar på att få vettig service bakifrån. Svennis har ett uselt balanserat lag, vars dröm hänger på ett nyläkt mellanfotsben, medan Lagerbäck får sin helhet att bli bättre än summan av delarna. Dessutom är det här blågula B-laget fyllt med spelare som vill visa att de är bättre än England tror. Det betyder inte att Sverige är favorit på tisdag.

Men det jämnar ut oddsen en smula.

Här är länkarna mellan Sverige och England

Simon Bank