Wennman: Det kommer göra ont

FOTBOLL

BADEN-BADEN. Det må vara Domedagen, The Real Thing, Ödesstunden, Avgörandets Ögonblick, Himmel eller Helvete, Svennis Världskrig, Apornas Planet, Draculas Hämnd, Alien 7, Fredagen den

13:e, Långt ner i Halsen eller Moln över Hellesta (har ni inte sett den?) ... det spelar ingen roll, det enda vi vet är att det kommer att göra ONT.

England-Portugal, kvartsfinal i VM, i morgon.

Ont, ont, ont.

Jag talar då inte om brutal fotboll och en match som (vilket många tror) kommer att avgöras av mängden gula och röda kort.

Jag talar inte om Brott och Straff, även om nu Dostojevskij en gång i världen satt här i Baden-Baden, på kurhuset snett upp till vänster från min balkong, och deppade efter att ha spelat bort alla pengarna på kasinot.

Det handlar mer om det som David Beckham erkände i går:

Ett självbedrägeri

- Om vi åker ur nu skulle det vara fruktansvärt tufft för engelsk fotboll ... det vore så smärtsamt, det skulle kännas värre än ni nånsin kan föreställa er.

Hans gamle klubbkompis från Manchester United, Gary Neville, utvecklade samma farhågor lite mer ingående (se annan artikel) en stund senare, men budskapet var detsamma:

Förlorar England nu har allt bara varit en ljusblå dröm, ett självbedrägeri, under epoken Sven-Göran Eriksson.

Då är det bara att börja om från noll.

Egentligen finns det ju ingen anledning till varför det skulle göra ondare för England att torska i en kvartsfinal än för till exempel Portugal, Frankrike, Tyskland, Argentina eller Brasilien, det fattar vi ju.

Alla som åker ur ett VM gråter. Spanien gråter. Holland gråter. Sverige gråter. Spelare flyger hem och landar och tas emot av pressen och går förbi i mörka solglasögon utan ett ljud, som om en nära vän just dött.

Men England ... jaa, det finns ju en historia, en bakomliggande prestationsångest, en självbild som till varje pris måste bekräftas - vare sig det gäller fotboll eller sporter som tennis.

Folket drömmer om segrar, men vad folket får, år ut och år in, är ett fotbollslag som aldrig når ända fram. Och en Tim Henman med stora öron som kraschar ut ur Wimbledon.

Det är som Eleganten säger:

- Jag kände en lärare som brukade peka på en världskarta och säga, stolt: All the pink parts are ours.

Alltså: alla länder som var rosafärgade på denna plansch, inkluderat diverse små orter som Australien och Indien och Kanada, tillhörde det brittiska imperiet.

Halva jordklotet var färgat i rosa.

I dag, när ett England på betydligt kortare, egna ben så tydligt hävdar sitt hävdelsebegär är fotbollen en oerhört viktig bit.

"Ska de ta den från oss också?"

Ja, det har ju världen gjort för länge sen.

Men England låtsas att Jules Rimet-pokalen bara varit utlånad sen 1966 och att den liksom ändå hör hemma i drottning Elizabeths bokhylla.

Detta VM, i Tyskland 2006, känns som en definitiv skiljeväg, en dom över framtiden.

Klarar inte England av att åtminstone gå till final nu, med tidernas mest gyllene, välbetalda, upphaussade generation av stjärnor, då kommer det aldrig att ske.

Då är det som ytterligare en rosa bit lossnar från en gammal världskarta.

Personligen tror jag att Sven-Göran Eriksson kommer att stå som vinnare, på ett eller annat sätt, när den här turneringen är över. England spöar Portugal i morgon, sen är det semifinal mot Brasilien eller Frankrike.

Det är gräddtårtor som kommer att få spelare som Steven Gerrard, Wayne Rooney och de andra att växa och visa vilket virke de är gjorda av.

Smiling Steve - svarslös vid guld

Och om jag har fel och Portugal vinner, då står England där med Steve McClaren som manager. Halleluja. Mannen som redan springer omkring på journalisternas hotell här och som av en händelse tar en drink med lämplig redaktör i Drevet. Och som redan planterat artiklar som går ut på att "om England misslyckas så är det inte mitt fel, Sven har inte lyssnat på mina råd".

Åh, vilken risk han tar. Om Svennis nu vinner VM - efter att INTE ha lyssnat på McClarens råd - vad ska Smiling Steve säga då?

För övrigt är allt som vanligt här på kurorten. Drevet samarbetar mer än nånsin över gränserna och alla delar med sig av sina texter och citat, även de värsta konkurrenterna. Jag ska återkomma till det en annan dag.

Men så dyker det upp en eller annan skandalfejk emellanåt, en ren och skär lögn, som får till och med Schakalen att blekna.

En av hans kollegor på The Sun hade i onsdags en intervju med Portugals stjärna Pauleta, som gick ut på att Englands svaga länk var målvakten Paul Robinson.

Problemet är bara att Pauleta inte uttalat sig för nån sen han kom till VM. Allt var påhittat.

Så nu ligger Drevet dåligt till hos portugiserna, de vägrar prata med engelskt pressfolk.

Vi får väl se vem som får åka hem först, Portugal elller Drevet.

Läs mer om VM:

Peter Wennman