Zlatan, Ljungberg, Mellberg, Henke

FOTBOLL

Sportbladets Simon Bank: Plötsligt var det ett skadehelvete

WIEN

På Hohen Warte såg vi ett skadehelvete vars förnamn var både CHOCK och KRIS.

Sedan såg vi början på årets viktigaste strid.

Visst, Juventus kan vinna Serie A och Champions League.

Men de ska fan inte ta ut startelvan i ett svenskt landslag.

Man behöver inte vara riksdagsman som extraknäcker som helgtransa för att veta att det är skillnad på onsdag och lördag.

Fotbollstränare vet det också.

Den som är skadad i dag kan vara hel i övermorgon.

Det var det, och bara det, som gjorde att Roland Andersson inte slet sitt hår i går. Eller, själv påstod han att det också hade med de ”fullgoda ersättare” som finns i truppen att göra.

Han menade det nog inte riktigt.

Mattias Jonson är mycket, men han är inte Henrik Larsson.

Och det var inget annat än en svensk skräckfilm som rullades upp på Hohen Warte igår.

Sverige har blivit ett av de bästa lagen i världen tack vare sin strategi och sina superstjärnor. I går var strategen sjuk och stjärnorna skadade.

Zlatan Ibrahimovic hade vi – i alla fall vi som inte hade landslagsoverall på – räknat bort redan före träningen.

Om Zlatan enligt svenska läkare är frisk nog att spela skulle jag älska om förbundet satte hårt mot hårt mot stora, starka Juventus. Sverige har rätt och regler på sin sida – och borde få alla förbund med sig om de tar fajten fullt ut.

En princip att försvara

Principen är så grundläggande, så viktig att försvara:

Klubbarna ska inte få diktera landslagsfotbollen. Arsène Wenger ska inte bestämma om Fredrik Ljungberg får spela VM, Juan Laporta ska inte ringa hem Henrik Larsson från en landslagssamling.

Jo, principen är enkel.

Problemet är praktiken – för hur Sverige ska kunna köra över Juve utan att Zlatan hamnar i kläm förstår jag inte. Och att sätta Zlatan i klistret är det sista Lagrell vill.

Juventus pratar maktspråk och sätter en extrem press på landslaget – och alla som tror att Sverige räcker långfinger mot Turin på lördag kan ställa sig längst bak i klassrummet. Ni får kvarsittning.

Fredrik Ljungberg var i Wien, men han tränade inte. Han har sina snabba fötter, sitt stora hjärta och sin sargade kropp – som han får använda landslagssamlingarna till att vila hel.

Zlatan och Fredrik fanns inte på Hohen Warte, och det gick att stå ut med. Det gick att stå ut med att Lars Lagerbäck var förkyld också.

Utan Fredrik, Zlatan (och Lasse) satt vi på läktaren till vad som sägs vara Europas största naturarena. Där fanns stilla luft, vänlig värme och en fin, grön grässlänt med plats för ett par tusen åskådare.

Idylliskt, skulle man kunna säga.

Idylliskt, kunde man säga, i ungefär 40 minuter.

Sedan gick den tredje mannen av planen.

Henrik Larsson grinade illa, ruskade på huvudet och åkte tillbaka till hotellet, med en irriterande smärta strax nedanför sitt högra knä.

Sedan gick den fjärde och femte mannen av planen.

Olof Mellberg fick sitt högra lår hårt lindat, nedkylt och inpackat. Doktor Forssblad sa att det var ”en lårkaka, in Swedish”. Kim Källström avbröt planenligt, hans lår har krånglat sedan Rennes mötte Osasuna i Uefa-cupen.

Så där satt vi, mitt i ex-idyllen, och räknade sårade och saknade:

Ibrahimovic, Ljungberg, Larsson, Mellberg.

Man måste säga att gud är en sjuhelsikes prickskytt.

Ljungberg – ja, Zlatan – nej

Även om Kim Källström sa att ”en vanlig vecka i ett klubblag ser det ut så här” så kan det, inte ens i det mest otursdrabbade klubblag i världen (Tottenham?), vara särskilt vanligt att alla nyckelspelare viker sig i kollektivt synkroniserade smärtor.

Jag är övertygad om att Fredrik Ljungberg kan spela på Maksimir. Jag är lika övertygad om att Zlatan inte gör det.

I jakten på något österrikiskt trösterikt lät det i går kväll som att både Henrik Larsson och Olof Mellberg kan spela. Men ingen vet säkert.

– Om en eller två såna spelare är borta finns alltid nån som kan gå in och ersätta. Men om alla fyra är borta blir det tufft, sa Christian Wilhelmsson.

Det kan gå vägen ändå, men kraven blir annorlunda. Utan Olof Mellbergs snabbhet blir försvarsspelet av nödvändighet lägre. Utan Zlatans targetkvalitéer ställs större krav på mittfältsspel efter marken. Anfallen kommer att bli kortare. Det kommer att bli ren försvarsfotboll, ren kontringsfotboll. Och eftersom Lars Lagerbäck vet att tre poäng på två matcher räcker, så finns det inget som säger att han inte kan satsa allt på att ta de där tre poängen mot Island istället, på hemmaplan.

Utan De Fyra kommer det, förstås, att bli ett rent helvete i Zagreb.

Landslagsledningen erkänner det inte, det ska de inte göra heller.

Sveriges landslag är organiserat, smart och kompetent även utan sina fyra superstjärnor. Men inte hälften så bra.

Det är därför den breda, asfalterade VM-vägen blivit lite darrig. Och det var därför Lagerbäck sent i natt samlade landslagsledningen på sitt hotellrum i Wien, svepte en kopp kamomillté, snöt sig och sa med darrande röst:

– Nu tycker jag att vi, gemensamt i denna sal, sjunger ”We shall Overcome”.

Simon Bank