Mejla

Simon Bank

Guldkandidat? Ja, han har ju vaknat

Publicerad:
Uppdaterad:
1 av 4

RIO DE JANEIRO. Har ett lag verkligen råd att slumra sig igenom en premiär och ändå kalla sig guldkandidat?

Absolut.

Lionel Messi har ju vaknat.

Det säger kanske en del.

Här satt jag på en av världens två allra mest klassiska arenor, ett par armlängder bakom Hierro, Henry, Cannavaro och Figo, i en himmelsblå gryta som aldrig slutade hoppa och sjunga om Argentina. Här skulle vi se Leo Messis stora VM-äventyr rulla igång, här skulle VM:s vackraste lilla bosnienblå historia skriva sitt första kapitel.

Och en del av mig ville inte ens vara här.

Den ville trängas på ett torg i Bosnien-Hercegovina, den ville se sagan spelas bland dem som den skrivits för.

Nu var de ju framme. De var äntligen här.

Nationalsången spelades, spelarna stod där och såg spända ut, Safet Sušić log ett brett leende, Spahić skrek rakt ut, och…

…och så smällde det bara till.

”Skapades av Belgrano”

Leo Messi-frispark vänstervände in ett frisparksinlägg i straffområdet, och tysktalangen Sead Kolasinać snurrklackade in VM-historiens snabbaste självmål vid bortre stolpen.

Jag är säker på att Argentina-basen Sabella uppskattar historien om Bosnien och deras fotbollslag. Han är intellektuell och samhällsengagerad, han har ett stort historieintresse, och den som undrar hur han ser på positiv patriotism behövde bara se den första presskonferens han gav som förbundskapten.

Det var då han citerade Gandhi och Kennedy (John F, inte Bakircioglü, det där om att fråga vad du kan göra för ditt land), och pekade på en argentinsk flagga i lokalen:

– Den skapades av Belgrano, sa han. En man som gav allt för sitt land, skänkte sina pengar och dog fattig. Där har ni en förebild att följa, en som sätta det gemensammas bästa före den enskildes.

Sabella är inte här för att spela historiska premiären, han är här för att vinna VM. Han har byggt sitt lag av gulddelarna från OS 2008, och han har skulpterat det som bomull kring Leo Messi.

Om det nu betydde att han var tvungen att peta hela Argentinas älsklingsrebell Carlitos Tevez så fick det vara så.

Landslaget ligger i Leo Messis händer, det är han och hans bästis Kun Agüero som ska bära Argentina genom mästerskapet och varannan argentinare trodde före premiären att de kommer att lyckas.

De är nog lika många fortfarande.

Sabella föll för sin senkomna idé, initierad av Higuaíns skada, influerad av Nederländernas dundersuccé mot Spanien, att spela 5-3-2 och… ja, Agüero och Messi fick helt enkelt inte särskilt mycket bärhjälp.

Argentinarna på läktarna skapade ett sjuhelvetes gungtryck, men laget där nere gick snabbt ner i tempo och hade oerhört svårt att hitta uppspelspunkter framåt.

Bosnien fick chansen att visa vilka skickliga spelare de har, med en ultralojal Pjanić som både styrde spel och täckte upp bakom Mujdža och en Misimović som kunde drälla runt och leta briljanta bollar som bara han kan.

De mötte Argentina på Maracanã och var, långa stunder, både bättre och vassare.

Sabella skrotade sin fembackslinje redan i paus, bytte in Gago och Higuaín och tog ett steg tillbaka till grundplanen: fyrbackslinje bakåt, en fantastisk fyra (Higuaín, Messi, Kun Agüero, Di María) framåt.

Det blev bättre. Det blev inte särskilt bra.

Men det blev, till slut, exakt vad det behövde bli.

Fylld av besvikelser

Leo Messis VM-historia är fylld av besvikelser, men det här är hans turnering, hans lag, hans stora möjlighet i livet.

Om han sovit sig igenom en hel premiär hade alla de där löftena som aldrig infriats vaknat till liv igen. Då hade 40 miljoner argentinska förbundskaptener diskuterat om det här var på väg att bli en turnering till då han vandrar hem, vandrar upp, och aldrig kommer till skott.

I 64 minuter såg det ut precis så.

Sen ringde Sydamerikas alla klockor.

Han plockade upp bollen en bit in på offensiv planhalva, accelererade, hittade ett väggspel med Higuaín, höll i bollen genom en liten vrickning – och spikade in bollen stolpe-in.

2–0, en frälsares första penseldrag – och det är mycket möjligt att ni hörde läktarsången hela vägen hem, den där som Argentina sjöng om Maradona förr:

– De la mano de Leo Messi, todo la vueltas vamos a dar.

Det är ur Leo Messis händer det där VM-guldet ska komma hem till Buenos Aires. När bollen studsade in rusade han rakt ut mot läktarna, slog sig för hjärtat, skrek; den kontrollerade som besatt.

Vlasenica-pojken Vedo Ibišević, han som sköt Bosnien till VM, tråcklade in ett tröstmål, men närmare kom de inte. Bosnien-Hercegovina skrev historia i natt, Argentina har precis börjat skriva sin.

Hur det kändes?

Juan Brau, Leo Messis personlige fystränare, har en gång berättat hur han lärt sig att tolka Leo Messis sinnestillstånd:

– När han sänker huvudet är det som om han hänger upp en skylt med texten ”stör ej”.

I natt lyfte han sitt land ett steg närmare drömmen. När slutsignalen gick gjorde jag en poäng av att följa honom med blicken.

Han klappade om sina lagkamrater, sedan samlade han dem och applåderade sina supportrar.

Med huvudet högt.

avSimon Bank

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM