Svegaarden: Det räcker inte ens med Lagerbäck

Norge har tagit ikapp Sverige i många idrotter de senaste åren. Men vi ligger fortfarande efter i ishockey – och i fotboll. Det beror på kultur och traditioner som är mycket starkare på andra sidan gränsen.

När Norge ofta byter typ av förbundskapten, byter svenskarna bara förbundskapten. Och kör vidare med 4–4–2 och en inpräntad tro på sin förmåga.


Sverige mot Norge på Friends – då lät vi vår krönikör Simon Bank och vår systertidning Verdens Gang i Norges dito Knut Espen Svegaarden redogöra för Blågults respektive Norges chanser.


Jag växte upp med ”Åby” Ericsson, Ralf Edström och Björn Nordqvist på 1970-talet. Sverige var på VM, Norge var hemma. Sverige har deltagit i tolv VM och sex EM-slutspel. Norge har deltagit i tre VM och ett EM-slutspel.

18–4 till svenskarna där alltså. 

Och sedan Norge senast deltog, år 2000, har svenskarna varit i sju mästerskap (tre VM och fyra EM). De har varit i en final och två semifinaler i VM – och en EM-semifinal. Norge har nått åttondelsfinal en gång (1998). 

Svenskarna hade världsstjärnor i italiensk fotboll (Gre-No-Li) innan Norge ens insett vad fotboll var för något.

Sverige hade en tränare i stora europeiska klubbar (Svennis) redan på 1980-talet. Norge hade inte fått fram en tränare till en toppklubb i Europa innan Ole Gunnar Solskjær fick jobbet i Manchester United 2018 (... och då mest på grund av sin tidigare spelarkarriär i klubben). Sverige har haft klubblag i europeiska finaler (Malmö FF och IFK Göteborg), medan i Norge har Rosenborg nått längst med kvartsfinalen i Champions League 1997.

Lite bättre på det mesta

Det säger sig självt att kulturen är så annorlunda och mer imponerande i Sverige.

När danskarna blickar mot Europa och inte är nöjda även om Åge Hareide vinner landskamper åt dem, är svenskarna förståndigare – och lite bättre än Norge på det mesta. 

Det blir som Zlatan Ibrahimovic sa om Norges stora stjärna på den tiden, John Carew. ”Det han kan göra med en fotboll, kan jag göra med en apelsin”.

Sverige – alltid före.

Norge är hack i häl, men alltid lite bakom. 

Tidigare Uefa-presidenten Michel Platini sa en gång att Norge ”alltid” är nationen som nästan kommer till slutspel, alltid det laget som är närmast men som likväl aldrig når hela vägen fram.

Svenskarna däremot, är de som alltid gör det, även om det kan se skakigt ut i kvalspelet. Sverige vet hur man tar sig till slutspel.

Aldrig vunnit kvalmatch borta

Nu ska Norge, med en svensk förbundskapten, till Stockholm. Norge måste vinna för att ha en realistisk chans att nå EM 2020. Jag tror inte att de lyckas. 

Även om det svenska laget förmodligen var bättre för ett år sedan har de fortfarande tillräckligt med klass och spelare som lyfter sig vid stora utmaningar. Som Nilsson Lindelöf, Granqvist och Larsson. Robin Olsen är fortfarande en bra målvakt, även om han har fått snålt med speltid den sista tiden. Emil Forsberg kan styra offensiven– om han är i form. Alexander Isak är spännande, en spelare som ett nytt svenskt landslag kan byggas runt.

Spelare för spelare är lagen ungefär lika bra. Men återigen, skillnaden ligger i kulturen.  Och kom ihåg att Norge aldrig besegrat ett svenskt landslag på deras hemmaplan i en kvalmatch någonsin.

På svensk mark har Norge vunnit en gång, i en träningslandskamp, sedan 1951. 3–2 under Åge Hareides ledning 2004.
Carew spelade den matchen, det gjorde inte Zlatan Ibrahimovic... förstås. 

Sverige nådde kvartsfinal i VM senast. Norge föll med 0–6 mot Tyskland i kvalet som vi – förstås – inte gick vidare i, trots Lars Lagerbäck.  Sverige ligger på 18:e plats på världsrakningen, Norge på plats 50.

Om det så är Nyman, Söderberg, Lagerbäck, Hamrén eller Andersson som leder Sverige: De tar Sverige till slutspel. Bara ”Laban”, den excentriska Lars Arnesson, har misslyckats att ta svenskarna vidare.

Norge får nöja sig med att vi har ”gett” svenskarna både Olle Nordin, Tommy Svensson och Erik Hamrén. I segerprocent är dessa tre bland de fyra bästa svenska förbundskaptenerna genom tiderna.

Öppnade upp det unga laget

Det ringde nog lite varnings-klockor för Sverige på Ullevål, där Norge länge var bättre och också ledde med 2–0. Men inte ens ”Lagerbäck-fotboll” hjälpte när svenskarna öppnade upp det unga, norska laget.

Norge har något på gång. Problemet är att de bästa spelarna också är de yngsta, och EM 2024 kanske är mer realistiskt. Det hjälper inte med Lars Lagerbäck vid rodret, det saknas för mycket i det norska laget.

Och svenskarna är experter på att ro i land ett resultat som är gott nog. 

Det blir nog slutspel nummer 19 för Sverige.

/Knut Espen Svegaarden

avSportbladet.se