Bohman: Okamratligt och själviskt, Dibba

Foto: Bildbyrån
Pa Dibba fick lämna banan i första halvleken efter en ful armbåge.
FOTBOLL

JÖNKÖPING.

Per Bohmans fem punkter från Jönköpings Södra-Hammarby på Stadsparksvallen.

1. Osentimentalt, men rätt av Michelsen

Det stod snabbt klart att Hammarbys Jakob Michelsen var en lite annorlunda tränare på den allsvenska scenen. Tidigt i våras beskrev jag dansken som en "hård jävel" i en intervju sedan spelarna berättat om en tränare med hård men hjärtlig jargong och som inte drar sig för att skälla ut någon inför resten av laget.

Men den mest träffande beskrivningen är väl egentligen... osentimental. Därför var det förstås ingen chock att Michelsen i samma sekund som Johan Wiland blev klar för Hammarby proklamerade för världen att Ögmundur Kristinssons petades från matchtruppen och – mellan raderna – att hans tjänster inte längre är önskvärda i klubben.

Även om han faktiskt visade upp 2015 års superba form i senaste segern mot Elfsborg är det ingen hemlighet att islänningen varit Hammarbys blysänke under 2017.

Alltså: snabbt, kliniskt och vettigt beslut av ständigt pragmatiske Michelsen.

2. Hur skötte sig Wiland?

Sett till hur eftermiddagen artade sig blev veteranen inte matchens förgrundsfigur.

36-åringen tog (de få) skotten han skulle, plockade ner inläggen i sin absoluta närhet och var trygg i kommunikationen med backlinjen. Den typen av självklarheter har inte Bajens supportrar varit bortskämda med de senaste två säsongerna.

Den utmärkta straffen – återigen svagt försvarsspel av den i defensiven allt otajmade Birkir Már Saevarsson – från Tommy Thelin fick han fingrarna på men orkade inte hålla undan.

Mer kan man inte begära och det är förstås helt givet att Johan Wiland är den typen av värvning som kan hjälpa Hammarby bli ett topplag i allsvenskan.

3. Okamratligt och själviskt, Dibba

Det är alltid en kardinalsynd att dra på sig ett helt onödigt rött kort. Men frågan är om det inte är extra beklagligt att agera så borta mot J-Södra. Smålänningarna kom in i matchen med uselt självförtroende – nio raka matcher utan seger – och vad än värre är: deras berömda passningsspel har den senaste tiden inte varit så tajt som vi vant oss vid.

För det är faktiskt enklare än tidigare att pressa sönder J-Södras smånätta bollrullande. Alla sådana förhoppningar gick dock om intet när Pa Dibba unnade sig ett ilsket utfall. Trött på att hela tiden ha en klängig Joakim Karlsson som en vålnad i ryggen slängde Bajens spets upp en lika spetsig armbåge i skallen på motståndaren. Ett i lika delar okamratligt som själviskt beteende gentemot sina medspelare.

Särskilt då J-Södra, som alltså inte varit så trygga den här säsongen, fick chansen att via briljante Robert Gojani i lugn och ro trumma i gång sitt metodiska bollrullande.

4. Betyg på nya danskarna

En match är ett för dåligt underlag, också två fajter är väl egentligen ingen empiri att tala om.
Men nu har de välrenommerade danskförvärven Mads Fenger och Jeppe Andersen hunnit spela tre matcher för Hammarby och då kan vi väl unna oss ett första utlåtande.

Mads Fenger är precis så tekniskt skicklig och lugn med bollen (tvåfotad?) som alla danska källor skvallrade om. Farhågan är möjligen, möjligen att han och unge Marcus Degerlund liknar varandra lite för mycket som mittbackar. Suveräna i passningsspelet, men kanske något tröga i det defensiva djupledsspelet. Vid ett och annat tillfälle under framför allt de två senaste matcherna har motståndare hittat en farlig yta bakom axeln på Fenger.

Jeppe Andersen?

Visst saknar han fortfarande det där extra klippet i steget på grund av en längre skadefrånvaro. I övrigt: perfekt avlastning och lekkamrat för Serge-Junior Martinsson Ngouali på innermittfältet och helt rätt pusselbit för Michelsen som ju länge envist predikat att Bajen måste bli bekvämare i det egna bollinnehavet.

5. Det var på tiden, J-Södra

Det var på tiden, J-Södra. Efter nio raka matcher utan seger, usel hemmaform och ett okaraktäristiskt läckande försvarsspel fick Jimmy Thelins mannar med sig tre poäng och en hållen nolla.

Vad har egentligen varit problemet? De har en bättre målvakt än förra säsongen, samma starka mittbackspar och så Gojani, Fendrich, Thelin, Smylie och Kozica snäppet högre upp i plan.

Ett helgjutet allsvenskt lag. Fram till forwardspositionen, alltså. Alla befarade att J-Södra inte skulle lyckas ersätta Pawel Cibicki och så blev det mycket riktigt. Arni Vilhjalmsson har inte varit skarp nog och råämnet Eric Ayuk är inte en färdig allsvensk spelare. Med smarte, tunge Blekingegrabben Fredrik Olsson – tillbaka efter två år i Halmstad – får de en ny dimension längst upp i banan.

Han kan hålla fast bollen, är inte ängslig framför mål och bidrar till att J-Södra får ett bättre anfallsspel – vilket i förlängningen medför att defensiven naturligtvis inte blir lika utsatt. Olsson bli en avgörande förstärkning för Jönköping.

ARTIKELN HANDLAR OM