STRIDEN – NYTT VS GAMMALT

FOTBOLL

Ukrainas största problem – klyftan mellan förlutet och framtid

Foto: LYDNAD Efter maktskiftet i den ukrainska politiken var det även dags för ett maktskifte inom fotbollen. Förbundskaptenen Oleg Blochin tvingades avgå, men efter lite paragraftrixande var han tillbaka och nu förväntar han sig att hans spelare lyder. Andrij Rusol, Andrij Nesmatjnyi, Andrij Sjevtjenko, Volodymyr Jezerskyj och Ruslan Rotan måste vinna i kväll om de ska vara kvar i VM.

MÜNCHEN

I Ukraina balanserar allt på gränsen mellan öst och väst, nytt och gammalt.

Fotbollslandslaget?

Förbundskaptenen är kommunist, och superstjärnan stöttar det Moskvatrogna socialistpartiet.

När det ukrainska laget landade på Tegel-flygplatsen utanför Berlin förra fredagen tog organisationskommittén emot dem med pompa, ståt - och blommor.

Gula blommor.

Några i den ukrainska delegationen skruvade lite på sig, och en av journalisterna teaterviskade:

- Åh nej. De har bara landat, och redan säger blommorna farväl.

I Ukrainas invecklade blomsterspråk är tydligen betydelsen av gula blommor ett mellanting mellan otur och avsked.

Fem dagar senare spelade det gulblå landslaget sin första historiska VM-match. De förlorade med 4-0 mot Spanien i Leipzig.

På Maidan Nezalezhnostij - Självständighetstorget - i Kiev stod ett par gigantiska tv-skärmar och pumpade ut eländet över nationen.

Världens centrum

För ett och ett halvt år sedan var samma torg hela världens centrum. Tiotusentals människor hade färgat den grå betongen orange, Ruslana hade dansat, revolutionen hade kommit och Ukrainas framtid skrivits om.

När slutsignalen nu gick i Leipzig låg samma torg öde.

Inte för resultatets skull, egentligen, utan för att det hade ösregnat i flera timmar.

De tappra Kievbor som var utomhus stod några kilometer därifrån, borta vid parlamentet i Pechersk.

De var aktivister som visade sitt missnöje med den senaste tidens utveckling i Ukraina. De demonstrerade mot att politikerna - snart tre månader efter valet - fortfarande inte lyckats få ihop en regering.

Nu hade tydligen koalitionssamtalen brutit samman igen. En av demonstranterna, politikern Oleksandr Turtjinov, ryckte på axlarna och konstaterade:

- Så gick det med fotbollen. Så gick det med koalitionen.

Landslaget - en symbol

Om ett land går igenom en kraftig förändring samtidigt som något av dess landslag lyckas bra i idrott går det nästan att garantera en sak.

Vi i medierna kommer omedelbart att göra landslaget till en "symbol" för det nya landet.

Oftast är det inget fel med det - i många fall är det både en intressant parallell och en bra historia - men det är alltid farligt att automatiskt göra saker av gammal vana.

När Ukraina gick igenom den så kallade "Orangea Revolutionen" vintern 2004-05 - när den västinriktade Viktor Jusjtjenko blev president i stället för den mer Moskva-trogne Viktor Janukovitj - sammanföll det med fotbollslandslagets bästa period någonsin.

De gulblå radade upp segrar på vägen mot sitt första VM, och säkert som amen så tog det heller inte många veckor innan de hade utsetts till ambassadörer för ett nytt Ukraina.

Den här gången var det direkt felaktigt.

Rebrov - undaget

Okej, Sergej Rebrov hade spelat matcher för West Ham med orange armband, men han var undantaget.

Var det något som det här fotbollslandslaget symboliserade så var det faktiskt det gamla, besegrade Ukraina.

Ett par månader efter maktskiftet inom den ukrainska politiken tycktes det var dags för ett maktskifte inom den ukrainska fotbollen.

Oleg Blochin - den framgångsrike förbundskaptenen - tvingades avgå. Enligt lagstiftningen får en parlamentsmedlem nämligen inte ha andra betalda uppdrag, och parlamentsmedlem var just vad Oleg Blochin var.

Han var medlem i det socialistiska partiet SDPU och stöttade öppet den fallna regimen. Under den politiska krisen hade han bland annat dedikerat landslagets oerhört viktiga 3-0-vinst mot Turkiet till Viktor Janukovitj.

Och han var inte ensam.

Superstjärnan Andrij Sjevtjenko var medlem i samma socialistparti. Tillsammans med alla sina lagkamrater i Dynamo Kiev hade han gått med 1998.

Deklarerat sitt stöd

Vissa kallar ställningstagandet för naturligt, andra för obligatoriskt. Partiet grundades nämligen av oligarken Hrihorij Surkis.

Samme man är fortfarande president för det ukrainska fotbollsförbundet. Och hans lillebror Igor, ja, han är president för Dynamo Kiev.

Oavsett vilket så var Sjevtjenko en av de fotbollsprofiler som öppet deklarerade sitt stöd för den Moskva-trogne Janukovitj.

I ett tal som sändes av statstelevisionen bad han demonstranterna som stöttade den orangea revolutionen att "gå hem". Sjevtjenko - som är son till en pansarvagnsförare i den sovjetiska armén - förklarade att han såg Janukovitj som det bästa valet "både för den ukrainska fotbollen och den ukrainska nationen".

"Sämsta laget i Europa"

Efter storförlusten mot Spanien vräktes det naturligtvis på ordentligt med dysterhet.

"90 minuter av skam", var Ekonomicheskije Izvestijas rubrik. Oleg Blochin - som fick komma tillbaka som förbundskapten efter lite paragraftrixande - dundrade om att Ukraina spelat "som det sämsta laget i Europa".

Det mest intressanta av allt var hans slutkläm:

- Vissa i laget respekterade inte de råd som deras tränare givit dem.

Blochin har antytt samma sak tidigare. Under VM-uppladdningen klagade han öppet över attityden hos Ukrainas unga spelare:

- Av någon anledning lyssnar de inte på mig, och de pressar inte sig själva hårt nog heller.

Det behövs ingen komplicerad analys för att identifiera ett av det ukrainska landslagets största problem, och det är klyftan mellan nytt och gammalt.

Den gamle kommunisten Blochin är en auktoritär ledare som förväntar sig att hans spelare lyder.

I regel gör de äldre spelarna i laget det - Sjevtjenko och de andra är ju också fostrade i det gamla sovjetiska systemet - medan flera av de yngre är betydligt mer motsträviga.

Det behövs inte heller någon komplicerad analys för att utvidga det här resonemanget till att gälla hela den ukrainska nationen.

Chockresultat i valet

I slutet av mars gick ukrainarna till val.

Det hade gått ett drygt år sedan den orangea revolutionen, och medborgarna skulle ge sitt betyg på hur saker och ting utvecklats i Ukraina sedan dess.

Valresultatet blev en chock.

Viktor Jusjtjenko - reformisten som ses som "The Good Guy" i väst - gjorde ett uselt val.

Viktor Janukovitj - den gammalmodige som fick rollen som skurk i revolutionsdramat - fick däremot klart flest röster av kandidaterna.

Efter ett år i "Det nya Ukraina" hade väljarna bestämt sig för att det var en plats de inte längre ville leva i.

Den västinriktade politiken hade inte fört nationen särskilt mycket närmare EU, och den hade inte gjort det enklare för ukrainarna att få visum till andra länder. För de flesta av dem hade den i stället inneburit högre levnadskostnader och lägre reallöner.

Nu hade de sagt sitt, och lämnade över till politikerna.

Det gick inget vidare. Tolv veckor efter valet har de fortfarande inte lyckats komma fram till ett regeringsdugligt koalitionsalternativ, och Ukraina är just nu ett land utan ledning på väg mot ingenstans.

Så gick det med fotbollen. Så gick det med koalitionen.

Måste vinna

I kväll möter Ukrainas fotbollslandslag Saudiarabien i en match som de måste vinna om de inte ska tvingas ta sina gula blommor och säga ett alldeles för tidigt farväl till VM.

På hemlig plats i Kiev sitter landets ledande politiker samtidigt i desperata förhandlingar för att få ihop en regering.

Resultaten kommer att säga en hel del om hur djup sprickan i Ukraina egentligen är.